Vilse i verkligheten

Är skolan vilse i verkligheten?
Frågan är intressant, eftersom den ställs av allt fler. Det finns nog flera förklaringar till detta. På för många skolor saknas det uttalade pedagogiska ledarskapet alltjämt. Pedagogiskt ledarskap. Man ställer få krav från huvudmännens sida att det ska genomföras. (Skolinspektionen 2012). Lärarna är fast i en organisation som bara förändrats obetydligt genom åren, skolorganisation, klasstruktur, möjligheter att arbeta utanför traditionella ramar mm.  Läraryrket har därtill “nedvärderats” under senare år, vilket gjort att många lärare känner av “uppförsbacken” och avsaknaden av uppskattning som stora hinder för sin egen motivation och utveckling, kan man anta. Är detta en del av förklaringen till “lärarflykten”? Läraryrket på fallrepet

Finns det fler förklaringar? 
Få utanför skolan ifrågasätter varför den förändras så långsamt när det gäller lärmiljön. Förmedlingspedagogiken är fortfarande ofta så dominerande, så att de flesta känner igen sig från sin egen skoltid. Den förmedlande läraren. 

 “För 50 år sedan var detta acceptabelt och resultatet av lärarens arbete ansågs då tillfredsställande. Men då var läraren också den främsta informationskällan för eleverna, en auktoritet inom sitt ämne som uppfattades som kunnig, kompetent och välutbildad och hade hög prestige. Det fanns då inte heller några verkliga alternativ till att utföra undervisningsarbetet”. (Lennart Swahn Sweducation, fd lektor och rektor inom teknisk utbildning och lärarutbildning 2014)

För få insatser på bredden för lärarnas kompetensutveckling görs, när det gäller modern pedagogik och didaktik från huvudmännens sida. Kompetensutveckling. Alternativa källor för lärande utnyttjas i mindre utsträckning, vilket också får inverkan på skolresultaten.

Lärarrelaterade åtgärder är inte hela lösningen
Man framför ofta i medierna och från politikerhåll att lösningen på skolans problem finns i lärarrelaterade åtgärder. Men ramarna för lärarna har snävats in och “övervakas nu nästan enbart” med inriktning på måluppfyllelse och påbjuden administration, men inte längre på individuell elevbasis anser jag. Detta är ju kärnan i läraryrket att se varje elev och anpassa lärsituation utifrån detta. Genom bland annat mindre tid för individinriktat arbete i vardagen så försvåras lärarnas möjligheter. Med det aningslösa politiska tyckandet om vad en “bra lärare” är, har man ännu mera “undergrävt” lärarnas yrkesidentitet, anser jag.

Att personer utan pedagogisk insikt tror sig om att veta bättre än de verksamma i yrket blir lite förmätet. Genom detta visar man sin syn på professionen, dvs vem som helst kan stå i katedern bara man följer “tyckarnas” anvisningar. Flera av “åtgärderna” för att “reparera” skolan rör till vardagen genom införandet av nya skoldokument i ett rasande tempo. Tyvärr, menar jag, får de mycket lite med verkligheten att göra, då metoder och syn på lärandet i vardagen ofta är traditionsbundna genom att man “hänger fast” vid en gammal organisation, detta syns hos kommuner, skolledningar och i lärarleden rent allmänt. (Skolinspektionen inspektioner)

“Problemet är att skolan, lärarna och lärarutbildningen inte har haft möjlighet att följa med i den accelererande kunskapsutvecklingen. Lärare kan därför inte på långt när utföra det undervisningsarbete som behövs för att åstadkomma den utbildning som individen, samhället och näringslivet begär och behöver. En ny rapport från Skolinspektionen visar också att undervisningen inte stimulerar eleverna”. (Lennart Swahn 2014)

Men Lennart Swahn (2014) menar samtidigt att: “Det finns helt enkelt ingen praktisk möjlighet att lösa skolproblemet enbart genom lärarrelaterade åtgärder”.

Verklighet i förändring
De senaste 50 åren har den kunskapsmängd som lärare och elever måste “hantera” fördubblats vart åttonde år. Om en lärares huvudvolym får representera all kunskap, med 1960 som basår, så har volymen 2013 ökat 130 gånger. 2020 kommer den att vara 250 gånger större än 1960. Med bakgrund av detta blir de nuvarande kursplanerna Lgr 11 i flera stycken en spegling från en gången tid, genom sin “detaljstyrda karaktär” upplever jag.  Rätt kunskaper?

Lösningen finns
Lennart Swahn menar att lösningen redan finns:
“En vetenskaplig uppbackning finns i två internationella UNESCO-kommissioners rekommendationer till skolutveckling. Med stöd i dessa finns förutsättningar för en modern, jämlik, förstklassig och samhällsbyggande skola. Vad som krävs är att befintlig informations- och kommunikationsteknik integreras fullt ut i det dagliga skolarbetet”. Här några OECD rapporter om skolan och lärare OECD Rapport 1  OECD Rapport lärare För flera rapporter klicka  Här