Slänga pengarna i sjön

Nu i valtider kan jag konstatera att inget politiskt parti eller gruppering kan styra skolan. Detta är lätt att konstatera om man gör en tillbakablick i den svenska skolans historia. Som politiker ska man se till helheten, men man lägger sig ofta i detaljfrågor och rör till det. I många fall har man felaktiga föreställningar om skolan och skolans inre liv. Säkert har flera bara sin egen skoltid att referera till.  Det blir då inte så sällan att man genomför felaktiga beslut grundade på dessa fakta. Två områden har utsetts av politikerna som problemområden, dessa upprepas som ett mantra av de olika partierna - flera lärare och mindre klasser. Forskning har visat att sambandet stora klasser och “få” lärare inte automatiskt har något samband med elevernas resultat. (John Hattie m fl  2013)

# En föreställning är att det är för få vuxna i skolan.
“Jämförelsevis har Sverige fler lärare per elev än något annat västligt OECD-land. Svenska kommuner använder därtill mer pengar på skolan än någonsin tidigare. Trots detta har svenska elevers resultat sjunkit i de internationella mätningarna”. (Tuija Into Kornesjö , lärare 2014). Följande tabell visar riksgenomsnittet i grundskolan.

Det blir i genomsnitt 12 elever per lärare. om man ser allt översiktligt. Vid “lärarbrist” måste man främst se hur man organiserat sin skola. Om man tänker i gamla spår så blir det lätt “slöseri” med lärarkrafter, har jag upplevt.

Nödvändiga åtgärder? Eller satsa på det viktigaste först?
“Den makthavande borgerliga alliansen kommer att satsa 2,3 extramiljarder i skolan per år och de vill uttryckligen använda pengarna för att öka antalet lärare. Oppositionspartiet Socialdemokraterna har ett liknande vallöfte”. (Tiina Laitila Kälvemark SR 2014). Om de som arbetar i skolan inte gör “rätt saker” eller kan utföra det som behövs, så hjälper det inte att ha ännu flera som gör samma sak. Att anställa flera lärare med bristfälliga förutsättningar blir inte optimalt. Risken är stor att det i stället blir svårare att genomföra bra undervisning.

# En annan förställning inför valet är att klasserna är för stora
En viktig synpunkt i sammanhanget är att det inte finns någon statistik på den nuvarande klasstorleken i grundskolan. Det har inte funnits någon sedan 90-talet. Att klasstorleken skulle vara avgörande för skolresultaten är inte sant. (John Hattie 2013). I detta instämmer många lärare. De menar att god lärarutbildning, möjligheter att arbeta på annat sätt än i helklass är viktigare. “Viktigare än storleken på skolklasser är ordning och arbetsro – och utbildade lärare. Om läraren har koll på läget fungerar även större klasser”. (Tuija Into Kornesjö, lärare 2014).

Bilder www.google.com

När blev skolpolitiker pedagoger?
Ett annat stort fel, menar jag, är att man nästan automatiskt som skolpolitiker, tror att man begriper bättre än de som sysslar med undervisning. Vi har sett ett stort antal påståenden som ex katederundervisning, disciplin och lydnad måste återinföras, sommarskola, återgå till beprövade undervisningsmetoder mm.
Att omyndigförklara alla de som sysslar med undervisning i ett slag och sedan föreskriva vilka metoder som ska användas i den svenska skolan blir nästan för mycket att ta. Om man ska uttala sig i pedagogiska detaljfrågor och didaktik så måste man av politiker kräva åtminstone grundkunskaper i pedagogik. Men även utan dessa kan man uttala sig i pedagogiska frågor med tvärsäkert snusförnuft.

Pengar i sjön
Att satsa stora medel på olika föreställningar om skolan blir troligen minst sagt verkningslöst. Man kan inte från politiskt håll “bestämma och utse”, vad som är skolans problem. Det är förstås rationellt att göra detta och se alla över en kam. Då är det lätt att räkna ut storleken på “de medel som behövs”.

Hamra in budskapet 
När det gäller att trumma in de av politikerna “utsedda” problemen, är alla partier lika “skyldiga”. Den stora skadan blir om man får allmänheten att tro på denna analys. Resultaten kommer inte att bli bättre om man satsar på detta sätt. För att få upp resultaten behöver man göra andra saker först. Det viktigaste är att kompetensutbilda lärarna har många konstaterat. Goda exempel finns på en sammanhållen skolpolitik. Det som motverkar mest är den ålderdomliga skolorganisationen som måste luckras upp. Vi kan inte ha samma skolorganisation som på 1800-talet i vårt moderna samhälle. Vi måste ha en skola som utbildar i tiden och för framtiden, med nya krav på lärande och samarbete.
Läs gärna sammanfattningen om politikerdebatten  NE Skolan i den politiska hetluften