En skola ur tiden

Återpublicering (från 140114)

Jag blir allt mer häpen över nya förslag för skolan. Nu menar man från Alliansens sida att skolan ska bli tioårig med ett elfte år som ett “rehabiliteringsår” för de som inte “klarat” grundskolan.

Skolan har hittills inte lyckats att skapa en lärsituation för alla elever med nuvarande metoder, så att de kan prestera goda skolresultat på 9 år i grundskolan, detta är ett faktum. Nu vill man förlänga eller rättare införliva förskoleklassen till att bli en ny “åk 1” utan att vidta några andra åtgärder. Risken med detta är att dessa 6 åringar nu ska införlivas i skolans, i många stycken, “generella” pedagogiska tillvägagångssätt och metoder, menar jag. Vad är poängen med detta?

Bilder www.google.com

Mera av samma sak …………………
Forskning har visat att “mera av samma sak” inte gör någon störres skillnad i slutresultatet. Ska man nå framgång måste man titta mera på innehåll och pedagogik/didaktik. (Se webbsida). Som alltid i dessa diskussioner landar man hos lärarna. Diskussionen som man fört med “bra lärare” innebär att man anser att alla inte är “bra lärare”. Då måste den första åtgärden. menar jag, vara att ge alla lärare förutsättningar för att bli “bra lärare”. Detta gör man förstås med kompetensutvecklade insatser. Dessa kostar dock “stora pengar” som man inte i nuläget är beredd att använda för detta ändamål, kan man anta.

Systemfelen
Det finns flera “systemfel” i politikernas resonemang, men även i skolans vardag. Som vanlig fokuserar man på eleverna och deras, underförstått - “oförmåga” att lära. Jag menar att systemfelen” finns i skolans organisation och hur man arbetar i en skola ur tiden. (Ett systemfel). I dagsläget ställs inga absoluta krav på att lärarna måste följa med sin tid och införliva den pedagogiska skolforskningen i sin undervisning. Detta måste vara ett absolut krav till en början menar jag. Detta är en ledningsfråga med stor dignitet.

Var finns pedagogiken i förslaget till “den nya skolan”?
Varför misslyckas elever i grundskolan? Vilka är förutsättningar för goda skolresultat? En viktig faktor är förstås motivationen för att lära. Ett annat är intresse för att lära. Ett tredje är att få “synas” och bli bekräftade, men viktigast av allt är att uppleva glädjen av att kunna. Detta är “motorn” i lärandet, en process som skapar en positiv spiral. I det här nya Allianskonceptet har man helt missat detta i diskussionen, nämligen elevens inverkan på lärandet och på skolans innehåll , menar jag.

Sommarskola?
Ett förslag är att alla som inte når målen ska gå i obligatorisk sommarskola. Vilka är framgångsfaktorerna för att lyckas i en sommarskola på några veckor? Jo främst motivation. Vilka ska då gå i sommarskola? Troligtvis de som lagt ner mycket arbete och gjort sitt bästa, men ändå inte nått målen. De som skolans nuvarande pedagogik och didaktik inte “passar”. Eller kanske elever vars “utvecklingskurva ligger fel”, som sen mognad, som exempel. Eller de som har något inlärningshandikapp. Det finns flera faktorer som jag inte tar upp här. Men en övertro på att en sommarskola ska kunna reparera “allt” är förstås nonsens.

Jag menar att “behov” av en sommarskola blir ett tydligt bevis på att grundskolan för tillfället är “för dålig” för alltför många elever. Jag menar att det visar på att skolan inte kan gå fram på den väg man gjort de senaste 20 åren, där varje dag blir en “förlorad” dag i mina ögon. Viktigt att inse är att det blir allt svårare att skylla på eleverna. De elever som nu går i skolan är bättre omvärldsorienterade, har bättre kunskaper om digitala hjälpmedel har stor vana att kommunicera osv. Kunskaper som behövs i en modern skola. Dessa kunskaper efterfrågas nästan inte alls i nuläget. (Läs också; Lärarna klarar inte av kunskapsutvecklingen)

“Det elfte året”
Om man misslyckats i grundskolan, så kan det bland annat bero på de ovan nämnda orsakerna under rubriken “sommarskola”. Under detta elfte år kan man förmoda att det kommer att behövas stora motivationsutmaningar och att stödja elevernas självkänsla, för att de ska kunna lyckas med sitt lärande.
På papperet kan åtgärden tyckas som en skolutveckling, men i själva verkat blir det den vanlig slutsatsen – allt beror på eleverna själva, skolan är utan skuld.

Slutsats
Allt är antaganden av politiker som, menar jag, inte har reell insikt i skolans förutsättningar. De gör som “vanligt”, de söker lösningen med stort L, en lösning som helst är så ekonomisk som möjligt. Att komma med denna typ av förslag avslöjar helt och hållet den dåliga kunskap man har om lärande och dess förutsättningar, anser jag. Det finns säkert ingen vettig människa som tror på att detta ska hjälpa skolan på rätt “köl"”, det är min absoluta uppfattning.