Möjligheter för några

Återpublicering (från 2014-03-06)

En utmärkande faktor som kan framträda hos alla i detta sammanhang är förmågan att använda IKT-tekniken optimalt. Har man bristande motivation och har svårt att tillgodogöra sig hjälpmedlens möjligheter, så kanske man undviker ex datorn till förmån för mera traditionella redskap. Om man är lärare så får det större följdverkningar än om en enstaka elev har brister.(Datorn som pedagogiskt hjälpmedel)

Det är förstås bra att lärare, i sitt eget lärararbete använder, datorer, internet och sociala medier i kontakt med andra lärare och “övriga världen”. Allt föresätter att lärarna har den kunskap som krävs både för egen del och för elevernas lärande.
“Då datorn är ett ytterst vedertaget verktyg finns det således färdigheter man behöver behärska för att kunna använda verktyget i den dagliga undervisningen”(Andrea Persson och Ida Tengdahl 2008)

Datorns plats
Under för lång tid har man, “i pedagogiska kretsar”, jämställt datorhanteringen i skolan med overheadprojektorn, video- och DVD-spelaren och kopieringsmaskinen, när man pratat om hjälpmedel främst för lärarna, anser jag. Man har också underförstått utgått från att de här hjälpmedlen ska lärarna “lära sig själva” och använda för sin undervisning. Hjälpmedlen har ansetts av tradition främst vara undervisningsverktygen för klassundervisning och förmedlingspedagogik. Datorns plats blir då oftast som presentationsverktyg i klassrummet på lärarens villkor.

Övertro på förmedlingspedagogiken
Med IKT-möjligheterna i förmedlingspedagogikens tjänst kan man  kommunicera mellan kollegor och få ta del av andras material som som t ex lektionsplaneringar, bakgrundsmaterial, presentationer, filmer, projektuppläggningar och arbetsblad mm. “Förmedlingspedagogiken bygger på tron att något skall flyttas från ett ställe till ett annat. Synsättet har i sin tur lett till att överföringen snarare än mottagandet av ämnesinnehållet har fokuserats” (Lindh, 1997).

Men om man enbart använder traditionella metoder och föreställningar i undervisningen så blir följden att eleverna bara använder datorer och surfplattor under strikt kontrollerade förhållanden inom förmedlingspedagogikens ram. “I skolan används datorer och Internet mest i svenska och SO, och det rör sig huvudsakligen om informationssökning och olika skrivuppgifter. Trots detta uppger 31% av eleverna att att de inte har fått lära sig att värdera eller kritiskt granska den information som de hittar på nätet” (Stefan Pålsson 2013), (Omvärldsbloggen)

Läraren och cyberspace
Läraren är viktig i skolan, men skolan är till för eleverna, vilket innebär att man måste med alla medel rikta den nya tekniken och blickarna dit.  Det är bra att lärarna använder datorerna i sitt eget arbete. “Men från detta till att använda dessa för elevernas arbeten är ett stort steg”. (SOU 2014:5). De flesta lärare är utlämnade till sig själva i den här frågan. Är man osäker, så låter man kanske gärna bli. Huvudmannen ställer sällan krav på att IKT-tekniken ska användas trots att man investerat stora pengar i den. Man har ju stöd i styrdokumenten när det gäller denna användning, vilket bestämmer datoriseringen i skolan.

“Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning”. (Lgr 11 s.14).
Det finns nu flera webbplatser som försöker knyta samman, stötta och kompetensutveckla lärarna på frivillig basis. Alla initiativ är förstås bra, men man gör då avkall och minskar fordringarna på arbetsgivaren att ta ansvar när det gäller kompetensutveckling och att framförallt satsa pengar på denna. Jag tror att en kombination av frivillig kompetensutveckling och det man gör i tjänsten är det optimala. Dessa båda delar är det som blir framgångsfaktorn, menar jag. Hittills har de kommunala huvudmännen dock legat mycket lågt när det gäller kompetensutveckling på individuell basis. (SOU 2014:5)

Undervisningsmaterial
Det som är viktigt för alla undervisare att förstå är skillnaderna mellan tryckta media och digital information. Denna blir inte samma sak även om innehållet är likartat. Att arbeta med tryckta källor innebär att man måste bearbeta materialet för att det ska bli användbart i elevernas arbeten. När det gäller IKT-tekniken så kan man inte automatiskt anta att eleverna lär på samma sätt i den stora mängd information som blir tillgänglig. I värsta fall transporterar man bara obearbetat material från ett media till ett annat, utan att något verkligt lärande sker.

“Att en av fördelarna med IT i lärandet är att eleven kan få tag i information snabbt och effektivt. Det är dock viktigt att påpeka att det inte är information som är målet för lärandet utan kunskap. Bara för att information finns tillgänglig i ett medium som datorn så är det inte det samma som att eleven besitter motsvarande kunskap” (Gärdenfors, 2010)

Gammal tankegång håller inte längre
Att fortfarande se på datorn som något som påtvingats utifrån blir i mina ögon förödande, då datorn är ett bra arbetsredskap för alla i tiden – för elever och lärare. Synen på datorn har tidigare varit hos alltför många lärare, att den är “ytterligare en sak” som de ska använda. “Hur ska vi få tid för detta?, har hörts i många personalrum alltför länge.

“Om läraren inte har en plan för hur tekniken ska användas riskerar datorn att bli en distraktionsfaktor; eleverna surfar och spelar i stället för att göra något vettigt” (Martin Tallvid 2012)
Här finns kanske en förklaring till att datoriseringen av skolan gått så trögt.  En annan förklaring finns också, nämligen att alla lärare är utbildade att klara sig utan datorer för sin undervisning, menar jag. Det är ett viktigt konstaterande, men säkert alldeles sant.
Numera finns det lite att klaga på när det gäller tillgång på datorer. Detta gäller i de flesta kommuner. Problemet blir istället förhållandet individ och dator. Fungerar inte detta så har vi en faktor som i stället motarbetar modernt lärande.