Traditionen sänker skolan

Ett av problemen med att förnya skolan ligger i det traditionella arvet från flydda tider. Ett annat är den föreställning från elevtiden som man har från skolan.Ytterligare ett konserverande problem är att föräldrar till skoleleverna “måste” känna igen sig i skolan, för att inte bli “oroliga” eller tro att deras barn inte får den “bästa” skolundervisningen. Detta kan tyckas oviktigt, men i verkligheten är den en mycket “efterfrågad” faktor, men konserverande.
Det första problemet är det som lärarna verkar “under”, en traditionell skola som bland annat grundas på den syn man har på  undervisning och lärande. Läraryrket är ett teoretiskt-praktiskt yrke där praktiken stöds av den teoretiska “överbyggnaden”. I alla lärarutbildningar överförs “lärarkunskap”, den praktiska delen, till nästa generations lärare. Lärarstuderanden möter oftast traditionella metoder i att undervisa, och genom detta kan man präglas av dessa. Man känner igen sig och man ser nu mera ingående hur de används. De  grundar sig på kunskap och beprövad erfarenhet, som kanske ger stadga, men utvecklingen bromsas också upp, menar jag.

Bilder www.google.com

Praktisk utveckling
Nu ska jag inte påstå att allt gammalt är dåligt, tvärt om. Jag menar, att medan den teoretiska delen utvecklas, så är min erfarenhet att den praktiska delen i mångt och mycket har sett likadan ut genom decennierna. Att det är så beror på flera saker som, “lärarkunskapen” som jag nämnt tidigare och även de läromedel som vanligtvis används i skolan. Det som slår mig är att alltför många i “mångt och mycket” i grunden nästan är likadant upplagda nu som när jag började som lärare för 30 år sedan. Låt vara att bilderna har utvecklats i dem, de har en “luftigare layout”, men texterna har ofta kortats ner och blivit mera kompakta. Men den faktiska uppläggningen är i stort densamma, upplever jag.

Ett exempel
Ett exempel är de språkläromedel som används. Här är ett exempel i engelska för åk 4 textbok åk 4, arbetsbok åk 4, det finns flera än dessa. Utdraget från Kursplan i engelska för grundskolan (2011) visar en något annorlunda bild än den man ser i ett flertal läromedel, anser jag.

Genom undervisningen i ämnet engelska ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

• förstå och tolka innehållet i talad engelska och i olika slags texter,
• formulera sig och kommunicera i tal och skrift,
• använda språkliga strategier för att förstå och göra sig förstådda,
• anpassa språket efter olika syften, mottagare och sammanhang, och reflektera över livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och delar av världen där engelska används

Kursplanens prioritering
Av prioriteringsuppställningen i kursplanen, så menar jag att man där lägger största tyngdpunkten vid talad engelska och vikten av att göra sig förstådd. Jag vill påstå att ofta bygger den praktiska undervisningen i klassrummet på andra tyngdpunkter som, skrift, grammatik och glosor. Här finns ett tydligt exempel på hur traditionen inverkar. Visst har man ambitionen i läromedlen att försöka få situationer där man får träna att läsa “talat” språk. Men jag menar att det beror helt och hållet på läraren om det talade språket används på lektionerna i den anda som kursplanen föreskriver.

“För mycket engelska på svenska. Vid nära hälften av de observerade lektionerna bedömer Skolinspektionen att eleverna fått för små möjligheter att utveckla sin förmåga att tala engelska”. (Skolinspektionens rapport 2011:7)

“Vid nära hälften av de observerade lektionerna bedömer Skolinspektionen att aktiviteter som utvecklar de kommunikativa förmågan borde funnits i högre utsträckning. Det beskrivs till och med lektioner där varken läraren eller eleverna talar ett ord engelska”. (Skolinspektionens rapport 2011:7)

“Intern” skolforskning måste påbörjas
Exemplet på traditionella föreställningar är här engelska, men det kunde varit vilket ämne som helst. Det finns många exempel på hur traditionen inverkar på undervisningen. För att kunna bryta den traditionella trenden, så måste lärarna själva forska och utveckla de praktiska metoderna. Jag är helt säker på att professionen själv måste gå i täten för denna förändring, men då måste förändringen vara uttalad och önskad. Mycket lite händer om man inte med kraft initierar förändring för utveckling till en effektivare skola.

Eleverna är inte “dummare” eller “latare”
Jag menar att de metoder och den praxis som oftast fortfarande används i skolan, allt sämre passar dagens elever och kraven i dagens samhälle. Man kan inte bygga huvuddelen av dagens undervisning på “penna och radergummi och faktaträning” längre, där mycket fortfarande ska memoreras. I ett kommunikationssamhälle måste helt andra saker prioriteras, där IKT-tekniken måste få samma plats i skolan som i samhället i övrigt. (Skolverket). Även då i språkens tjänst i skolan förstås.

Mobiltelefoner – en tillgång?
Eleverna använder sina mobiltelefoner till det mesta utanför skolan, men i skolan är de ofta “bannlysta” i undervisningen, dvs de får inte användas för lärande på lektionerna. Det som då sker är att eleverna ofta ändå använder dem på egna villkor, vilket då kanske drabbar uppmärksamheten och möjligheten att få sammanhang på lektioner. Att inte utnyttja mobiltelefonerna för det optimala lärandet blir att underordna sig traditionen. Här är fortfarande en stor “vattendelare” i svensk skola, där man främst borde se möjligheterna och inte hindren. Utbildningsministern visar med tydlighet i sitt uttalande (SVT 9 sept) om mobiltelefoner, att han förordar traditionen i svensk skola. Resultatet tolkas säkert av många som att skolan är teknikfientlig. Även detta blir då ett tydligt tecken på traditionens makt över sinnena.

Läs hela Rapport 2011:7 Engelska Här
Vanliga brister i undervisningen Läs här
Regeringens utredare (2014-09-09) “Stoppa mobilerna i klassrummet”