Det kvävande ekorrhjulet

Om man följer skoldebatten så ser man att det finns “två” rådande huvuduppfattningar om skolan, där den ena säger att skolan förändrats minimalt och den andra att skolan förändras varje dag. Hur man ser på skolan är förstås beroende på vilket perspektiv man har. Det kan vara betraktande översiktligt eller ett klassrumsperspektiv. Det senare är ett pedagogiskt undervisningsperspektiv utifrån verksamheten, menar jag.
“Skolan är en institution, livsplats och företeelse som ständigt är föremål för diskussion i både politiska och vetenskapliga sammanhang. Frågan om hur ett samhälle organiserar utbildningen av dess uppväxande generationer är nära förbunden med frågor om demokrati, jämlikhet och såväl mänsklig som ekonomisk utveckling. Synen på skolan och föreställningar om syftet med utbildning är beroende av tid och rum och färgas av normer, värderingar,
människosyn samt kunskapssyn vid en viss historisk tidpunkt.” (Thomassen, 2007; Samuelsson, 2012:22,35).

Bilder www.google.com

Organisationen
Jag menar att om man tittar på hur skolan varit organiserad så ser man klara linjer för detta. Det första man ser är oftast klasstrukturen med en klasslärare/mentor som handhar huvuddelen av undervisningen i en klass på låg- och mellanstadiet. Låt vara att det nu finns lärare i musik, idrott och slöjd, samt resurslärare som också tjänstgör med några lektioner i klasserna. Denna ordning med en lärare som finns i klassrummet för huvuddelen av undervisningen har vi haft sen folkskolans tid på 1800-talet. Eleverna indelade i klasser i A eller B-form likaså. (B-form innebär flera åk i samma klass)  Sättet att indela lektionerna i schemastrukturer är i stort den samma om man ser till avdelade ämnen. Högstadiet har skilt ut sig över tid och fått “bilden av en typ av realskola”, där ett ämneslärarsystem finns. “Ett traditionellt veckoschema är ett schema där arbetet delas in ämnesvis i kortare pass. Samma schema gäller för hela läsåret. Det finns en lång tradition av att använda det traditionella schemat i skolan” (Erik Mattson 2008). Till detta kommer också timplanen som föreskriver antal timmar i olika ämnen. Den blir förstås även den styrande, och försvårar de pedagogiska frågor och idéer som eleverna har genom sitt intresse.

I arbetsledande och övervakande funktion fanns tidigare överläraren på folkskolorna och sedermera fick rektor denna roll. Rektorerna har dock också ett uttalat pedagogiskt ledarskap att förvalta.(Skollagen 2010:800). “Rektorsrollen är diffus och ansvar och uppgifter beskrivs mer i termer av administration och organisation än i termer av ledning och styrning av den pedagogiska verksamheten utifrån de nationella målen”. (Skolinspektionen rapport 2012:1).

Objekten
Ser man till historien finns här fler paralleller, menar jag. Det finns ofta en uttalad tes även i vår tid att eleverna är objekt som ska läras om jag spetsar till det. Då Folkskolan togs i folkbildningens tjänst var detta ett faktum. “Utbildningssystemet togs i statens och nationsbyggandets tjänst. Barn måste fostras att bli medborgare i staten och förstå sina skyldigheter gentemot nationen och göras ”utbildningsbara”. (Christina Florin 2010, Från folkskola till grundskola). Man utgår fortfarande inte nog mycket från elevernas behov och intresse för att lära i vår tid, anser jag.

Förändring varje dag
Om man har ett pedagogiskt perspektiv, kan man påvisa att man förändrar varje dag i sin klass, olika metoder, olika infallsvinklar. Jag menar dock att förändringar och utveckling måste ske inom “skolsystemets ramar”. “Ramarna för undervisning har länge bestått och skapar och återskapar strukturerna. Men inom ramarna kan finnas en rörelse som inte är synlig” (Hultman 2000 s 16). Om man går utanför dessa “historiskt nedärvda” ramar, som i hög grad även existerar idag, blir det ett hot mot systemet, ett hot som i högsta grad är levande, menar jag. Men samtidigt är det viktigt att förstå att “eftersom utvecklingen går mot ett alltmer komplext och varierat samhälle, där gamla regler, konventioner, direktiv, bestämmelser och sedvänjor luckras upp, måste eleverna förberedas på annat sätt än tidigare att möta detta samhälle”. (Magnus Dahlstedt, Academia.edu). Här finns den stora utmaningen som måste bryta ner de konserverande och “kvävande” föreställningarna om skolan.