Det största hindret

Jag behandlade i mitt förra inlägg traditionella delar i skolans organisation och i undervisningens utförande. Jag berörde också ytligt det traditionella schemat. Så här säger Erik Mattson, rektor (2008) om det traditionella schemat “Det traditionella veckoschemat är ett hinder för skolutveckling. Själva strukturen hos veckoschemat med korta pass och uppdelning i ämnen försvårar utveckling”.

Största hindret
Ofta så läggs huvuddelen av lektionerna ut i det traditionella schemat innan skolan börjar efter sommaren. I och med detta så har man i praktiken minskat alla försök till att utveckla skolan när det gäller flexibilitet, undervisning och utförandet av den. Ska man vara krass så blir rektor, schemaläggaren, det största hindret mot skolutveckling. Rektor, som ska leda det pedagogiska utvecklingsarbetet på skolan, har det kraftfullaste verktyget att effektiv motverka sitt pedagogiska ledningsuppdrag. (Se Skollagen om rektors uppgifter 2010:800). Att rektor kan omintetgöra utveckling och konservera “den gamla skolan” effektivt blir märkligt i mina ögon. Man kan välja en annan väg än att lägga ut alla lektionerna i fasta positioner. Det skulle ge helt andra möjligheter till förnyelse ”Att schemat försvinner ur regelverket är en naturlig följd av att individualiserade och ämnesintegrerade arbetssätt blir allt vanligare. Till följd av detta får schemat en mindre och den fortlöpande planeringen en större betydelse. Här har rektor ett betydelsefullt övergripande ansvar, även om den mer konkreta planeringen i allt högre grad sker inom arbetslaget” (SOU 2005:101 s.208).

Bilder www.google.com

Lösningen är enkel
Med det ovan sagda så ser jag den enkla vägen till lösning av detta problem. Att lägga ut en del fasta positioner i ett traditionellt schema är förstås en nödvändighet t ex för idrott, hem- och konsumentkunskap, slöjd som exempel. Detta förstår var och en om man ska kunna utnyttja lokalerna på ett optimalt sätt. Ett av de stora problemen är att kunna arbeta ämnesöverskridande i skolan, dvs arbeta med arbetsområden med flera ämnen inblandade. Detta löser man med de “tomma” positioner som uppstår i klassgruppernas scheman med detta tillvägagångsätt. Här har arbetslagen sin arena för att planera och skapa möjligheter för dels ämnesövergripande och optimal undervisning, och dels för effektivare tidsanvändning.
”Att organisera lärprocessen utifrån elevernas ämnesöverskridande föreställnings- och erfarenhetsvärlds i stället för att utgå från varje enskilt ämnes inre egen logiska ordning, innebär en ökad individualisering, eftersom det underlättar att man knyter an till elevernas föreställningar” (H-Å Scherp, lektor i pedagogik 2007) 

Samundervisning
Ett annat problem finns bland undervisarna, dvs lärarna, där många lärare inte är vana att arbeta tillsammans, att ha samtidig undervisning i en elevgrupp. Detta beror inte på att man inte vill utan att man kanske inte har redskapen och metoderna för detta.
Jag måste tillägga att man först måste överbrygga den “rädsla” man kan ha som lärare, för att “blotta” sin undervisning för kollegor och därmed sin personlighet.
Lärarutbildningarna är fortfarande för mycket inriktade på att läraren ska undervisa en klass själv och då exempelvis totalt 11 ämnen på lågstadiet. Då använder man förstås i lärarutbildningen metodik och didaktik som styr mot detta. Problemet går att lösa med kompetensutveckling och genom skolutveckling, anser jag.
”Att skolledarna har en betydelsefull roll och stora möjligheter att påverka framgår bl.a. av den studie som visar att skolorna med bättre resultat alla har en drivande ledning och goda relationer mellan ledning och lärare” (SOU 2005:101 s.17).

Hindren
Flera undersökningar om skolan och skolans organisation är samstämmiga när det gäller att peka ut hindren för utveckling. Man pekar på det traditionella schemat, rektors pedagogiska ledning, svårighet att få ämnesövergripande undervisning till stånd, statisk skolorganisation, lärare som inte samarbetar mera omfattande, tidstyrningen, bristen på elevaktiva arbetssätt och brist på kompetensutveckling mm. (SOU 2005:101, SOU 2014:5 och Skolinspektionens rapport 2012:1).