Hur blev det så här?

Det finns många funderingar, forskningsrapporter som pekar på hur olika faktorer kan ha spelat in så att “det blev så här”. Man har tittat tillbaka till 1970-talet och SIA-skolan, och på skolan som arbetade efter Läroplan 69 (Använd gärna internlänken “Lgr 69” i dokumentet) och försökt se “felen” där. Man kallar denna skoltid för “Flumskolan”, där inget gällde förutom elevens vilja och villkor, som belackarna uttryckte sig. “Det största misstaget under 1970- och 80-talen som vi betalar priset för i dag, är det haveri det relativa 1 – 5 betygssystemet skapade. Och den kanske största skadan är att det drog med sig ett grundmurat betygsmotstånd och ett motstånd mot all resultatuppföljning”. (Bo Sundblad 2014)

När det gäller dessa betygs innebörd säger Professor Jan Erik Gustavsson (2013): “Före 1994 års läroplan gav betygen 1 – 5, som var relativa till medelbetyget eller standardproven, ingen information om grundskolans resultat. 38 procent av eleverna skulle ha betyget 3 oavsett vad de kunde”. Man har på senare tid också uttalat kommunaliseringen som en orsak till skolans allt sämre resultat. Numera fokuserar man, från politiskt håll, uteslutande på att titta på skolresultaten och vidtar åtgärder som man tror avhjälper dess. Man anger nu uteslutande lärarnas ämneskunskaper som orsak till elevernas skolresultat, som en “sanning”. Problemet är betydligt större än så, vill jag påstå. Jag vill ta upp fyra områden här som jag menar har haft en betydande inverkan på skolans “kräftgång”, lärarnas arbetsvillkor, “de snabba besluten”, “tidsandan” och den löpande kommunikationen.

Bilder www.google.com

Lärarnas arbetsvillkor
Jag menar att en faktor är mera tydlig i debatten, att lärarnas arbetsvillkor och möjligheter har förändrats avsevärt de senast 20 åren, vilket har haft en stor inverkan på vad man kan åstadkomma. Lärarnas vardag har blivit mera kontrollerad och kringskuren och deras profession har ifrågasatts. “Det intressanta är att andra yrkesgrupper etablerat sig i skolan eller etablerat tolkningsföreträde i skolfrågor. Detta har medfört att lärarnas professionella utrymme krympt. Det har inte skett genom att lärarna har blivit färre och företrädare för andra grupper fler. Det är snarare så att andra grupper mer framgångsrikt hävdat sina värderingar i skolan och i skolpolitiken”. (Eso.expertgrupp 2009).

 Tidens anda
Influenser i samhället har också inverkat i skolan över tid. “I Granskningssamhället är en vanlig farhåga att inriktningen på resultatstyrning och kvantitativa indikatorer tränger undan mer kvalitativa och svårmätbara ambitioner från offentlig verksamhet”. (SOU 2014:5) Även andra strömningar har försökt förändra skolan, på samma sätt som samhällets myndigheter i stort. “Skepsis mot kunskapsskolan och strävan efter att ersätta kunskapsförmedling med tillämplighet och omsorg. Den andra strömningen är inte specifik för skolan utan har varit en generell reformstrategi för offentlig sektor. Den har handlat om skapa effektivitet och kontrollerbarhet och syftar till att ersätta professionell egenkontroll med management”. (Eso.expertgrupp 2009).

I lärarleden har man under åren upplevt att olika “paraplyer” lagts över skolan och att man därmed menat att genom dessa ska man kunna påverka skolorganisationen, rektorer och lärare i olika riktningar. Dessa “paraplyer” har varit olika reformer som lagts på utifrån och utan att skolans personal har varit involverad i detta från början på något djupare sätt, upplever jag. De flesta vet att för att förändra så måste man förstå, ha en utstakad väg, och medverkan av de inblandade. De flesta reformer har ibland införts utan att personalen har kunnat “förstå” varför detta skall göras just nu och att sätta sig in i “vitsen” eller att vara delaktiga. Här är den springande punkten menar jag, att andra grupper tror sig begripa undervisningens villkor bättre än de som är utbildade och arbetar i den.

Panikens värld  
I tider där man upplever att skolan inte fullgör sitt uppdrag på det sätt man vill, är det inte långt till “de snabba beslutens princip”. Risken är då att man fokuserar på fel saker och att man har för bråttom med en uttalad tro på att man funnit “felen”.  Man har tyvärr inte lärt något av historien och dialektiken  I Friedrich Hegels anda skulle erfarenheter byggas vidare som en helhet “det totala” och inte som nu, att man börjar om från början i någon ytterlighetstankevärld, varje gång man ska “förnya” skolan, vilket jag upplever. Jag menar att man måste tänka färdigt och pröva ytterligheterna mot varandra till förmån för det man kallar syntes. Med den bild jag använt av dialektikens resonemang, vill jag, på ett ytligt sätt ändå peka på konsekvenserna av skolpolitikernas “ensidiga” tankevärld över tid. Utan att på något djupare sätt anknyta till detta filosofiska resonemang i övrigt. Det är svårt för skolans personal att verkställa alla direktiv och styrdokument i sin verklighet. Om motsatserna i direktiven blir för stora i det “gamla och det nya” blir det i tanken lätt otydligt och svårt att få konsensus.  “Om förändringen inte ger den effekt som förväntats så kan det bero både på en misslyckad implementering men även en misslyckad metod. Båda måste fungera för att uppnå de resultat som förväntas”. (Guldbrandsson, 2007)

Kommunikation på villovägar
Kan det vara så att kommunikationsbristen är den faktor som hindrar mest vid olika genomföranden? Skolan, men även andra organisationer, utmärks av att man inte sällan lägger på olika förändringar genom redan färdiga “paket” uppifrån. Sällan kommer den personal tidigt in som ska verka i förändringsprocessen. Att många skolreformer misslyckas eller åtminstone inte kan införas utan grus i maskineriet, är säkert grundade på bland annat brist i information och kommunikation.  “För att lyckas krävs att man kommunicerar genom organisationen och inte via den traditionella vägen, där ledningen styr sin personal som om den vore så kallade ”marionetter”. (Johansson och Heide 2008)

Forskningen har visat ett en implementering tar i genomsnitt mellan 2 till 4 år för att få genomslag. Skolan kan under denna tid bli allt otydligare, då både gamla och nya reformer kan verka samtidigt. Man måste förstå den eftersläpning som finns i alla organisationer vid förändringar, anser jag. Denna eftersläpning kan göra att nya reformdelar kan komma att bli missriktade och därmed “bortvalda” i det praktiska arbetet. Många gånger kan det bli så av otålighet eller att man inte snabbt nog ser ett resultat. ”Kommunikation är en viktig komponent i arbetet kring en förändring i en organisation”. (Malin Berglund 2011). Det är alltså viktigt att tala med personalen inte till den, det är en viktig devis. Jag har här visat på faktorer som jag upplever spelat in kraftfullt i förändringen av skolan.