Vad styr skolan egentligen?

Det är intressant att följa politikers tilltro till de styrdokument som de initierat. Ett färskt exempel är den marknadsföring av de nya styrdokumenten ex Lgr 11, som skett från Alliansens sida och då med förre skolministern Jan Björklund i spetsen. Man hävdar bestämt att de lyfter skolan ur den svacka som man nu upplever. Jag får konstatera att detta är mera tro och hopp än realiteter. “Det finns i dagsläget i huvudsak inte dokumenterade effekter av de olika åtgärderna. (SOU 2013:30)

Forskningen som redan finns konstaterar att det också är helt andra saker som styr innehållet i skolan än styrdokumenten. “Flera forskare menar att nya läroplaner endast i liten grad eller inte alls förändrar lärarnas sätt att undervisa. Ändå menar lärarna att undervisningen ligger i linje med föreskrifterna” (Bachmann 2002). Om man inte känner sig delaktig, tror jag, att man håller fast vid idéer och “sanningar” från tidigare läroplaner för att få “fast mark” under fötterna. På så sätt kommer flera läroplaners intentioner att tillämpas samtidigt, vilket jag själv upplevt. Det är läraren som är “sista länken” i kedjan som avgör vad som sker i klassrummet oavsett vilken läroplan som gäller. Utredningen SOU 2013:30 konstaterar att utöver styrdokumenten finns ett antal faktorer som spelar in för framgång: ”Det är genom lärarna som förändringarna förverkligas. För att reformarbetet ska hållas vid liv behöver de tid, lokalt förankrat utvecklingsstöd och lokalt förankrad kompetensutveckling. De behöver också uppfatta att det finns ett förtroende från stat och skolhuvudman för den egna professionen”.

Bilder www.google.com

Genomförandet
Jag berörde kommunikationens viktiga roll när det gäller att implementera direktiv för den svenska skolan i ett tidigare inlägg. Inom skolans väggar menar ja att kommunikation är en bristvara, då man kommunicerar i initialskedet,  när t ex en ny läroplan introduceras, men så lämnar man ofta “banan” och överlåter det fortlöpande tolkandet till den enskilde läraren. Detta betyder i klartext att man bokstavligen,“tar sin hand” från skolan, anser jag. “Orsaker till att reformer får dåligt genomslag eller ger oönskade effekter kan vara att reformerna har bristande stöd, att de innehåller oklarheter och inre motsättningar, att det finns bristande förutsättningar när det gäller genomförandet eller att reformerna inte är tillräckligt starka i förhållande till existerande traditioner och etablerade system”.(Sarason 1990)

Om en lärare hela tiden måste följa det som står i direktiv och styrdokument, även om det strider mot vad man bedömer vara ändamålsenlig och nödvändig kunskap just för eleverna i klassrummet, så är risken stor att man lämnar sitt eget engagemang utanför. Detta blir ett stor differens mellan idévärld och praxis som ofta då kan drabba undervisningens planering och effektivitet. “En rad olika faktorer, utöver styrdokumenten, har betydelse för planeringen. Som exempel kan nämnas läroböcker, tradition, lärares kompetens, tiden och andra ramfaktorer, elevernas och lärarnas intresse samt ledningen på den enskilda skolan”. (Casservik 2005)

Vem styr då?
I politiska uttryck kan jag se en stor tilltro till de styrdokument som skapats. Man talar i debatten som om de är objektiva och sanningar. Ibland kan jag tycka att personer utanför skolan, politiker och andra har stor tilltro till sin förmåga att se “sanningen” när det gäller skolan, baserat på just styrdokumenten. ”Vilken ordning som ska råda i Sverige styrs av lagar, men de är inga författningar som rent objektivt stadsfäster vad som är rätt och vad som är orätt. Tvärtom är lagsamlingen ett i högsta grad subjektivt kultur- och tidsbundet material. På samma sätt är de skrivna lagar och styrdokument som reglerar skolan formade av vår tid och vår kultur. Och av dem som har den politiska makten”. (Anders Persson 2014). Att tidsandan styr när det gäller synen på skolan är lätt att konstatera genom att närmare titta på de olika läroplanerna, vilket jag har berört tidigare. Många lärare har en helt annan syn på vad som är viktig professionell kunskap och kontinuiteten i arbetet baserat på pedagogisk forskning och erfarenhet. Tvära kast till olika ytterligheter skapa oreda och förstärker tron på “de gamla” metoderna som man vet fungerar. Jag menar att lärarna styr indirekt, då det är deras tolkningar av styrdokumenten, deras avvägningar och deras undervisningsmetoder som används i alla klassrum.

Möjligheten
Man måste börja med lärarna, det säger både forskarna och det sunda förnuftet. Att binda upp lärarna med för många perifera saker distanserade från själva undervisningen är mindre klokt. Jag har sagt flera gånger förut i krönikan, att allt står och faller med lärarna. Utan lärare med modern utbildning som får kompetensutveckling löpande ingen skola värd namnet. Att angripa skolans problem med ett antal subjektiva antaganden och direktiv blir bara att skolans problem kvarstår.