Har den “nya” lärarrollen en chans?

När man pratar om den “nya” lärarrollen, måste man förstås även ta upp det man allmänt kallar den “gamla” lärarrollen. För att göra detta måste jag generalisera eftersom varje lärare i grunden formar sin egen lärarroll. Denna roll formas med inverkan av yttre påverkan som t ex. media, styrdokument, vårdnadshavare, politisk argumentation och inre som oftast utmärks av kollegor, rektor, praxis, historiskt arv mm. Det vi kallar den “gamla” lärarrollen är intimt förknippad med ett synsätt, där läraren har kunskaperna och eleverna ska ”få” dessa genom främst förmedlingspedagogiska metoder. Läraren lägger upp undervisningen, leder denna och låter eleverna arbeta efter riktlinjerna, utan att de egentligen kan påverka undervisningen i grunden. Metoden som främst framstår i media är “katederundervisning” som lite slarvigt beskrivs som att allt utgår från läraren vid katedern, ofta genom en “frågor svars” – modell, eller att eleverna arbetar enskilt helst under tystnad. Nu är inget bara svart och vitt utan det finns många nyanser av de olika metoderna och agerandet i klassrummet, det ska sägas.

Bilder www.google.com

Den nya lärarrollen
Den nya lärarrollen förknippas med de elevaktiva arbetssätten och IKT - möjligheterna och framstår så i den pedagogiska debatten. Genom den ”nya” lärarrollen förändras lärarens arbete, från den som bestämmer allt, till den som uppmuntrar, handleder, sammanfattar och tillhandahåller medlen för eleverna i deras skolarbete. “Den övergripande slutsatsen från forskningslitteraturen kring IKT i skolan och IKT- pedagogik i klassrummet är att, IKT, om den används effektivt, har inverkan på lärandet. Speciellt där lärare kan acceptera att interaktiviteten kräver en ny syn på det pedagogiska arbetet”. (Carl Hägerstrand 2012)

På detta sätt får eleverna större kontroll över sin egen inlärning och personliga sätt för förståelse. Lärarens viktigaste uppgift blir att vägleda eleverna i deras personliga lärande.  "Att inta en handledande roll innebär att fokusera på elevens tankar med samtal som stödjer och utmanar  eleven om innehållet. Det vill säga att det förekommer en process under vilken en utveckling sker. Som handledare måste man kunna möta de processer som sker hos den enskilde individen eller gruppen. En handledare måste kunna förstå den enskilde individen/ eleven och börja just där den eleven är för att eleven ska kunna utvecklas". (Wahlström 1999) (Jämför Sören Kierkegaard). IKT-tekniken och de elevaktiva metoderna ger eleverna ökade möjligheter att på ett individuellt personligt sätt lära sig, kan jag konstatera. Av egen erfarenhet vet jag att IKT-tekniken är mycket kraftfull tillsammans med forskningsmetoder för eleverna och problembaserat lärande (PBL) för att ta några exempel. För att lyckas måste man förstås förbereda och träna eleverna i forskningsmetodik, här ett handfast exempel. De elevaktiva arbetssätten betyder inte att man lämnar eleverna åt sitt “öde”, utan det kräver ännu mera aktivt arbete av läraren i lärandeprocessen.

Verkligheten
Skolverkets senaste undersökning av it-användning och it-kompetens i skolan, som kom i april, visar att tillgången till datorer är bättre än någonsin. Kommunerna har tagit sitt ansvar och kraftsamlat genom att anskaffa digitala hjälpmedel i skolorna. Detta är förstås inte detsamma som att de används flitigt i undervisningen. “Trots den kraftigt förbättrade tillgången på datorer, har it-användningen i undervisningen inte utvecklats i någon större grad. Det finns bland annat ett stort behov av kompetensutveckling kring den pedagogiska användningen av de digitala möjligheterna”. (Stefan Pålsson 2013).

De flesta som arbetar i skolan har säkert förstått att datorer, surfplattor, smartphones i sig inte förändrar någonting. För att lyckas måste man som lärare kunna använda hjälpmedlen i undervisningen på ett effektivt sätt. Även i detta inlägg hamnar man till slut hos lärarna. Det jag kan konstatera är att det finns mycket lite lärresurser för IKT-lärande som utgår från nationell nivå numera, som är kopplade till pengamedel. Det mesta är avvecklat PIM (“Praktisk internet och mediateknik” 2014), Multimediabyrån (2013), Myndigheten för skolutveckling (2008). (Detta har jag även behandlat i tidigare inlägg) . Signalen från nationella skolpolitiker blir mycket tydlig – IKT i skolan är inte så viktigt.

Det är viktigt att lägga en tyngdpunkt på IKT-tekniken och de nödvändiga pedagogiska förändringarna som måste till i lärarnas agerande. Detta måste också initieras på nationell nivå som IKT-planer som i flera andra länder, Danmark, Storbritannien, Irland m fl.
Sverige lever ofta i föreställningen “vad bra vi är” eftersom vi var tidigt ute med datorer i skolan. Men vad är resultatet? De flesta länder är snart ikapp och många är redan förbi. Förklaringen till detta är de oansvariga beslut som tagits på nationell nivå, menar jag.

Vi behöver en kraftfull kompetensutveckling för lärarna, en nationell utvecklingsplan i IKT, en djupgående diskussion om vilka förändringar vi måste göra i skolan, i de pedagogiska metoderna. Utan den förändrade lärarroll så förändrar IKT-tekniken ingenting. Viktigt att konstatera. Att allt började 1984 med DOS-projektet, vad hände sedan?

Läs gärna sammanställningen IT i framtidens och dagens skola av Magnus Johansson och Jörgen Nissen (2001)