Reformerna som inte höll

Vi får nu skörda frukterna av Alliansen oövertänkta skolreformer. Den jag närmast tänker på är “förstelärare”, reformen som ingen begrep sig på. Att helt plötsligt införa en befattning utan egentliga kriterier , bara byggd på tyckande var förstås dömt att misslyckas. “Förstelärartjänsterna har blivit det huvudmännen nu använder som lockbete. Det betyder att en annons om en ”vanlig” lärartjänst blir mindre attraktiv. Vilket i sin tur innebär att vi signalerar till våra egna lärare att de inte duger till att utnämnas till förstelärare”. (Per Kornhall mfl 2015).

Bilder www.google.com

Alla verksamma lärare förstod ganska omgående att denna reform skulle bli “en spik i kistan” för hela lärarkollektivet, menar jag. Att politiker, SKL (Sveriges kommuner och landsting)  med flera skulle ha pedagogiska åsikter om lärararbetet som de inte hade kompetens för, var att tro för mycket. Det blev i ställer flummiga politiska försök att beskriva vad en förstelärare skulle göra. Flera kommuner har till och med tidsbegränsat uppdraget för att vara förstelärare. Det man egentligen säger är att efter ett visst datum förlorar man sin kompetens för uppdraget. Att försteläraren plötsligt skulle uppstå ur lärarkollektivet som fågel Fenix som genom ett trolleri var än mer förvånande. Allt blev i stället bilden av Ikaros nu med facit i hand. Allt detta rörde till lönebildningen för alla, menar jag. Vi skulle ha klarat oss utan alltihop.

Problemet fanns redan
”Redan innan “reformerna” fanns en svår situation på grund av att för få personer har utbildats till lärare i många ämnen under en väldigt lång tid. Lärarförbundets siffror på den kommande lärarbristen är förskräckande och Lärarnas Riksförbund har varnat för att vissa ämnen som matematik, naturvetenskap, teknik och moderna språk kommer att bli utrotade!” (Thomas Näsholm m fl 2015)

Enligt Jan Björklund skulle lärarlegitimationen stärka läraryrket och ge det bättre status. Även detta blev ett slag i luften då man riktade in sig på de som redan arbetade i skolan, de allra flesta med dokumenterade akademiska meriter i form av lärarexamen. Att lärare “tvingades” undervisa i ämnen de inte är behöriga i är inget lärarproblem utan ett ledningsproblem. Det skolan behövde var flera lärarstuderanden och sedermera behöriga lärare. Han hade därtill en övertro på att mera ämneskunskaper ensamt kan reda upp resultatsituationen. Vi som arbetar i skolan vet att vara lärare är mera än att ha ämneskunskaper. Man måste kunna förmedla och leda elevernas lärande, sköta den sociala biten mm. Inga ämneskunskaper i världen kan ensamt skapa bra inlärningstillfällen för eleverna. Misstaget vara att man inte tillförde någon ytterligare pedagogisk kompetens i stället för dessa innehållslösa “reformer”.

Nya problem
Lärarlegitimationen har skapat nya problem på små skolor på landsbygden. “I det svårrekryterade läget som redan fanns, med problemen som legitimationsreformen inneburit och sedan kryddar med förstelärarreformens oförutsedda effekter är det lätt att inse att glesbygdens situation inte har förbättrats”. (Peter Levin mfl 2015)

Att tänka efter före
Jan Björklunds iver att införa skolreformer i snabbt tempo har i mina ögon hjälpt till att rasera skolan än mera. Som alltid måste man tänka efter före. Politiska antaganden kan inte jämföras med vad förankrad vetenskap har att tillföra. Under resans gång har många varnat för följderna för lärarkollektivet. Reformerna har minskat rörligheten och skapat de inlåsningseffekter som Statskontoret varnade för innan reformerna. Förstelärarreformen, lärarlegitimationsreformen tog mycket kraft från det verkliga problemet. “Alla lärare behöver redskap för undervisning i grupper och klasser med barn och ungdomar såväl födda i Sverige som nyanlända. Därför måste förskola, skola och lärarutbildning rustas ytterligare för forskningsbaserat pedagogiskt utvecklingsarbete med denna inriktning”. (Eva Andersson mfl 2015). Det var detta som efterfrågades och därtill en adekvat lön för arbetet.