Samarbete för överlevnad

Den förra regeringen är ett tydligt exempel på vad som händer med en skola, när man betraktar den utifrån och in. Om man förutsätter att den bild man ser beror på, yttre betraktelser och därtill faktorer man antar finns i skolan. Som “lata” elever som inte gör sitt bästa, ett störande klassrumsklimat mm. Lärare som inte gör “sitt bästa”, läs diskussionen “duktiga lärare” och övriga lärare.

Skolklimatet
Ett skolklimat kan vara öppet och samarbetande eller slutet och utlämnat till var och en. Forskare har påvisat skolledningens viktiga roll när det gäller att få medarbetarna att arbeta i en utvecklande riktning. Många gånger finns en gammaldags syn inbyggd i det slutna skolklimatet att “lärarna förväntar sig att rektor ska sköta administrationen och inte engagera sig i klassrummen”. (Berg 1995).  Men om lärarna blir isolerade från varandra, så kan de lätt tro att andra lärarna undervisar på sitt eget sätt som bara passar dem. Som var och en då förstår så främjar det öppna skolklimatet till motsatsen till samarbete och insyn.

Bilder www.google.com

Den förväntan man kan få i ett slutet skolklimat är att det inte är någon idé att samarbeta då alla arbetar på ett annat sätt.  Följden kan då också bli att “rektor förväntar sig att lärarna ska ägna sig åt undervisning och inte ha synpunkter på skolans organisation”. (Berg 1995). Dessa båda förväntningar blir låsande i mina ögon och skolan riskerar att “harva på” i de gamla hjulspåren. Många kan säkert känna att man kan får en “uppgivenhetskänsla” och kanske tänker, varför ska jag “lägga ner” mig i detta, det hjälper ju inte.

SIA
SIA stod för skolan som skulle arbeta med det inre arbetet. Jag menar att detta säkert är en av lösningarna för skolan. Nu menar jag inte att SIA ska stå för ett system som bestämts utanför skolan av någon myndighet. Det är skillnad att kunna utveckla sig själv än att bli “utvecklad” av någon annan. Jag har tidigare i flera inlägg berört vikten av att den enskilde läraren kan kompetensutveckla sig på ett optimalt sätt. Detta tillsammans med ett utvecklande ledarskap i skolan kan lägga grunden till en förnyad skola. Man brukar säga att dessa faktorer måste omfattas av delaktighet och inflytande för förändring (Schein 1985):

# Hög grad av öppenhet föreligger
# Man är kollektivt överens om hur förändringsarbete ska ske över tid
# Det finns engagemang för arbetet med resultatförbättring
# Det finns stöd och strukturer för hur enskilda personers och gruppens idéer och initiativ tas till vara i utvecklingsarbetet

Som lärare känner man lätt igen framgångsfaktorerna när man ser dem. “Verksamhetens inre liv verkar vara en avgörande utvecklingsnyckel och utgångspunkt för förbättringsarbetet” (Berg 1999). Många forskare och andra har alltid berört dialogen som ett viktigt redskap i detta arbete. Man måste samtala och diskutera vad man vill förändra. Man måste då förstå att en bra dialogsituation kräver närvaro, ömsesidighet och respekt. Man måste med kraft då motverka subgruppernas egna intressen i sammanhanget. Ett annat problem är att skapa tid för dialogen och utvecklingsprocessen. “Tiden är avgörande och central och beskrivs ofta som en bristvara” (Skolverket 2001)

Skolkulturen
Flera forskare påtalar vikten av att kartlägga hur den rådande skolkulturen ser ut innan man tar ställning till implementeringen och utformningen av förbättringsarbetet. (Se Blossing 2000, Hargreaves 1994). Av erfarenhet vet jag att analys inte är skolans starkaste grenar. Forskarna verkar vara överens om att det är den samarbetande skolkulturen som mest främjar skolors självförnyande kapacitet.  Kanske kan man väckta frågan med en skolkommission som en genomgripande väg att gå. Viktigt då att den får arbeta villkorslöst utan förutbestämda begränsningar av politisk natur.