Är mätbara kunskaper bättre än andra kunskaper?

Vi har nu några skolår bakom oss där man har prioriterat mätbara kunskaper som i många fall blir i högsta grad statiska. För att kunna mäta så måste man ofta gå tillbaka till att främst mäta fakta och inte kunskapsprocesser. Många människor jämställer faktabegrepp med kunskap, dvs att återupprepa något begrepp/begreppsgrupp eller återanvända redan tidigare producerade fakta. “Vår generella definition av kunskap gör att vi inte är blinda för att finna kunskap i princip ”överallt”. Vi kan, genom att ta till oss denna kunskapsdefinition, tillägna oss ett ”öppet sinne” i kunskapsjakten. Det ger oss en bra utgångspunkt för att inte vara främmande för okonventionella metoder när vi söker kunskap”. (Rolf Lövgren 2006). Ovanstående definition omfattar allt vi träffar på, all kommunikation och interaktion vi är delaktiga i. Denna definition blir mycket vidare än att  bara återupprepa fakta.

Bilder www.google.com

Är all kunskap mätbar?
För att påvisa “kunskap” har man skapat kursplaner som ska vara lätta att utvärdera med matriser och som kan mätas med nationella prov. Därmed vill man på ett “säkert” sätt att kunna visa att skolan fullgör sin uppgift. ”Det är onekligen enklare att mäta vad elever kan om litteratur än vad de lärt sig genom litteratur. Att den nya kursplanen i svenska jämfört med den tidigare innehåller så tydliga anvisningar vad eleverna ska kunna om litteratur kan tolkas som en konsekvens av att obligatoriska mätningar i form av nationella prov ska utföras efter bestämda årskurser.” (Jan Thavenius 2015). Sedan kan man fråga sig om det är fruktbart att kunna mäta “kunskap” genom avprickningslistor, så kallade matriser. Vårt samhälle och vårt näringsliv behöver kreativa personer som kan se utanför “ramarna” och tänka nytt. Detta hittar vi inte i skolans matriser, menar jag. Vi är inte betjänta av att vi får människor med gårdagens kunskap som ett resultat av skolan.

Kunskap kräver kommunikation
Om man ska kunna utveckla kunskap i ett klassrum med hjälp av kommunikation, så måsta man ompröva många situationer där eleverna sitter enskilt under tystnad och arbetar. Synlig flit kan bedra, då man inte kan se om handlandet landar i förståelse.  Reflektionen kan bara visas genom kommunikation och resultatet av olika arbeten, där eleverna varit aktiva på sina egna villkor, menar jag. Man kan ibland behöva träna inlärda begrepp och processer och använda den personliga reflektionen i enskilt arbete också förstås. 
“Vi kan konstatera att kunskap kräver kommunikation och att kunskap bygger på skapandet av definierade begrepp och regler för att uttrycka begripliga påståenden. Begrepp och regler ger förutsättningarna för att uttrycka tillåtna påståenden i kunskapsrummet”. (Rolf Lövgren 2006)

Att nöja sig med “observerat lärande” blir begränsande
Risken med att försöka mäta allt gör att man ibland stannar på halva vägen, menar jag. Man konstaterar resultatet men man går inte vidare i det kreativa arbetet med resultaten. Det är ju den följdverkan man vill ha i näringslivet för att skapa nya produkter och nytt kunnande.

Med optimalt använda pedagogiska metoder, kan man dock utveckla synligt lärande som kan spåras i effekten av elevernas sätt att angripa problem och lärandeprocessens resultat.(John Hattie) Man kan i olika kunskapsprocesser också se följderna av elevernas ökade kunskap genom att de kan lösa nya eller svårare problem. Eller att de kan föra olika resonemang om de metoder de har använt för sina resultat.
Viktigt att inte blanda ihop synligt lärande och observerad flit, dvs verka upptagen med en verksamhet eller ofta hantering av rutinmässiga uppgifter. Flit kan vara ett synligt sätt att fördriva tiden om det vill sig illa. Med den är ingen garant för ökad kunskap.