Rektorskarusellen

I Sveriges är det stor omsättning på rektorer på de olika skolorna. Detta är en faktor, menar jag, som gör att det är svårt att behålla kontinuiteten i utvecklingsprocessen. “Politikerna ger inte rektorerna de förutsättningar som krävs för att de ska kunna lösa sina uppdrag”.(Kristina Cavetoft 2013). Hur har det blivit så här? Varför är rektorsomsättningen så hög? Vad säger det om rektorsuppdraget och dess innehåll. Är det att rekommendera att samtidigt ha det pedagogiska ansvaret, det ekonomiska ansvaret och personalansvaret? Den frågan ställs ofta.

Bilder www.google.com

Rektors dilemma
I den politiska skoldebatten får man ofta en skev och utslätad bild av skolan. Man ger sken av att man har lösningarna på skolans problem.
”Vanligen framstår skolan i utbildningsretoriken som rationell och styrbar – problem identifieras och åtgärder vidtas enligt demokratiskt stadfästa spelregler. Emellertid visar det sig att förändringarna och reformerna sällan får de resultat beslutsfattarna tänkt sig eller hoppats på”.( Lars Svedberg 2000)
Ovanstående citat visar på ett tydligt sätt att förväntningarna på rektorerna är att de ska kunna åtgärda demokratiskt stadfästa spelregler och styrdokument på samma sätt som praktiska problem i vardagen. Rektorsrollen är inte heller given på förhand utan den behöver förhandlas och definieras på varje skola. Här kan slitningar uppstå om det t ex finns starka subgrupper i de olika lärarkollegierna.

Rekrytering av rektorer
Den ideale rektorn är en person med pedagogiska utbildning och därtill utbildad i ledarskap anser många. Men den vanligaste rekryteringsvägen är en lärare på den egna skolan, som först kanske vikarierat för rektor och sedan övertar platsen som skolans rektor. “Det är visserligen bra att ha en rektor man känt på pulsen som lärare och kollega – man vet vad man har, men när denne byter position och lämnar de egna leden och de invanda kollegabanden för att i sin nya roll företräda också andra intressen kan påfrestningar uppstå – inte minst i den informella organisationen”.(Berg 1993)

På senare år har det blivit vanligare att man ser efter personer med ledarskapsutbildning, men som ofta saknar pedagogisk högskoleutbildning när man söker rektorer. En rektor som saknar pedagogisk högskoleutbildning ställs inför stora utmaningar när denne ska utöva sitt pedagogiska ledarskap. Resultatet kan bli att rektor kommer i “underläge” gentemot skolans lärare när det kommer till pedagogiska situationer och djupare diskussioner.

Rektors arbetsuppgifter i förändring?
Flera menar att rektor inte ska ha det pedagogiska ansvaret i skolan. Jag menar att det är för enkelt att se problemen i en faktor. Om rektor inte ska ha det övergripande pedagogiska ansvaret blir skolan diffus när det gäller skolutvecklingens riktning, anser jag. Om man “släpper ner” allt pedagogiskt ansvar på arbetslagen kommer skolan att utvecklas i flera riktningar. Ibland ser jag i skoldebatten att flera anser att det är att föredra att skolan utvecklas på flera linjer då det skapar mångfald och dynamik i utvecklingen. Så ibland står motsatserna mot varandra. Kanske det är bättre att stötta rektor på den ekonomiska sidan med personal från ekonomiavdelningarna på kommunerna. Mycket av det ekonomiska arbetet är löpande och kan i de flesta fall inte vänta. Även personalansvaret kan delas med personalavdelningarna i kommunerna på ett bättre sätt, menar jag.

Rektorskarusell – vad kan den bero på?
För många blir det stora omfånget av uppgifter säkert betungande med pedagogiskt-, ekonomiskt och administrativt ansvar. För andra kan det vara förväntningarna, på sig själv, att kunna förbättra skolan snabbt. När detta inte går kan man säkert uppleva att man kommit till vägs ände. Skolans förändring genom olika pålagor som nya styrdokument, implementering av nya kursplaner mm, kräver ofta stort engagemang och kan tillsammans med de “vanliga rektorsuppdraget bli övermäktigt.
En annan viktig faktor kan vara att rektor inte har något naturligt pedagogiskt stöd i en kommunal organisation, men samtidigt har krav på sig att leverera just detta till sin organisation.  Att bara leta efter en avgörande faktor låter sig inte göras, då förutsättningarna för uppdraget är så olika på olika ställen. Jag tror att det helt och hållet är personliga förutsättningar som fäller avgörandet om man ska flytta på sig.
Det främsta skälet kan nog vara att många fortfarande ser rektors uppgift i skolan som administrativ till sin huvudinriktning. När “verkligheten” tränger sig på kan säkert många få en stressande tillvaro som i det långa loppet ger detta resultat, tror jag.