Skolans fel eller fel på skolan

PISA-rapporten hade knappt landat innan OECD kom med sin slutrapport om den svenska skolan. Man konstaterar att Sverige fortfarande befinner sig i ett chocktillstånd efter PISA-rapporten. OECD säger att en av de viktigaste åtgärderna är att förbättra lärarnas villkor och göra yrket attraktivt igen.

Svårt att återta mark
”Det är mycket svårt att lyckas komma tillbaka från den situation som Sverige befinner sig i. Det är ungefär som i USA och ingen har hittat en lösning på den nedåtgående spiralen” (Pasi Sahlberg,  Harvard University 2015)

Bilder www.google.com

Mindre klasser ingen lösning
OECD säger samma sak som skolforskningen i Sverige att mindre klasser inte är lösningen, varken för lärarna eller eleverna. (Hattie 2014) visar att minska klasserna har mycket lite effekt på lärandet. Man trycker på flera ställen i rapporten på lärarnas ställning och skicklighet som mer avgörande.
”Det behöver upprepas att det är lärarnas yrkesskicklighet som är viktigare än storleken på klasserna. Istället för att enbart satsa på mindre klasser är det viktigare att lyfta fram lärarnas kompetens och karriärmöjligheter”. (Schleicher och OECD 2015)

Klassisk lösning
Eftersom inte alla har samma behov och intressen behöver vi ha en mångfald av sätt att organisera en skola och hur man undervisar så att det passar fler. Detta har man pratat  om sedan “grundskolans begynnelse” och det har alltid varit självklart för alla lärare. Det som varit hindren är mera att man minskat lärarnas möjligheter att leva upp till denna tes. (OECD-rapporten 2015). Ett exempel , som jag ser, går tvärt emot rapporten, är Alliansens “dokumentations- och provraseri”, där det var viktigare att dokumentera i stället för att undervisa mera. Där åtgärderna att förbättra lyst med sin frånvaro efter att man konstaterat sina faktum och sedan har man bara ojat sig.

Schemafyrkanter och räkning av minuter
Ett annat spörsmål som jag berört i flera inlägg är skolans ålderdomliga organisation. Där vi ännu har en “fyrkantig” skola som styrs med fyrkantiga scheman och ofta en fyrkantig fysisk uppbyggnad i många gamla skolor. Men OECD är tydliga med att ett lands utbildningskvalitet avgörs i klassrummet, inte av att följa statiska scheman eller räkna minuter som metod för ett effektivt lärande, menar jag.

Man menar i rapporten att huvudmannaskapet eller det fria skolvalet inte fäller avgörandet. Man trycker åter och åter på att eleverna når kunskap genom bra lärare som har förmåga att möta olika elever på det sätt de behöver och som har höga förväntningar på varje elev samt ger dem mycket undervisningstid.

Skolan så bra som sin lärarkår
”OECD konstaterar i sin analys att ett lands utbildningssystem bara är så bra som dess lärarkår. Sveriges mål bör vara att rekrytera de bästa till yrket och behålla dem där. Det är inte bara en fråga om lön, även om lönen spelar roll. OECD pekar på Polen och Estland som höjt lärarlönerna — och förbättrat sina Pisa-resultat.” (Metro 2015). Jag menar att det blir mer och mer bekymmersamt att allt fler obehöriga finns i våra klassrum och att man drar dessa över samma kam som de behöriga när man pratar om lärare i skolan.

Utbildning a och o
Alla som är eller har varit lärare vet att individuell fortbildning är a och o, men att den under lång tid eftersatts. Jag har framhållit att fortbildning av alla lärare på bredd måste ske om vi ska få en bättre skola. OECD säger samma sak. “Fortbildning hänger i dag på personligt intresse och vilka resurser arbetsgivaren har. Många lärare saknar också möjlighet att utveckla sina metoder tillsammans med kolleger på skolan”. (OECD-rapporten 2015). Detta har jag av egen erfarenhet sett under åren. Lösningen är enkel med dyrbar. Individuell fortbildning för alla lärare. Utan den ingen bättre skola. Detta vet redan många men man vill inte sätta till pengarna. Man anstränger sig att hitta billigare lösningar och hoppas att allt ska bli bättre. Men det blir det tyvärr inte med min erfarenhet.