NU - kanske?

Elever och lärare kan få stort stöd av digitala verktyg. Men Sverige ligger efter i utvecklingen. SKL föreslår därför en nationell kraftsamling för skolans digitala arbetsmetoder och teknik. "Dagens – och i ännu högre grad morgondagens – arbetsmarknad kräver digital kompetens. Men för den svenska skolan saknas ett nationellt helhetsgrepp likt det som sedan länge finns i Danmark och Norge". "Vi kan inte vänta längre på fler utredningar. Vi vill att staten tar fasta på våra förslag", säger Lena Micko, ordförande för SKL (Sveriges kommuner och landsting).

Kanske Skolsverige vaknar nu i elfte timmen. Det är ingen framkomlig väg att slå sig för bröstet och tro att skolan är en framgångsskola när det gäller digitalt tänkande och görande. Sanningen är en annan, man har inte förvaltat den tidiga digitaliseringsarvet utan man har skaffat datorer som man till stor del använder planlöst enligt en "låt gå pedagogik" anser jag. Detta blir följden och resultatet att Sverige halkar efter. Vi har resurserna materielmässigt, men den absoluta viljan för samordning saknas fortfarande, menar jag. Ny verkar SKL ha vaknat på allvar. Man har sett att det digitala arbetet inte utvecklas som det bör, lärare och elever står fortfarande på var sin ö med helt olika synsätt, anser jag.

Bild SKL

SKL skissar upp fyra viktiga områden:

• Nyanlända: digitala verktyg för svenskträning, för orientering i samhället, för ämnesgenomgångar via film och text på både svenska och modersmålet är bra stöd i arbetet.
• Lärarbehovet: fjärr- och distansundervisning kan vara ett av flera sätt att hantera rådande och kommande lärarbehov. Där "School of the Air" i Australien är beviset på att det går.
• Administrativ börda: smarta it-tjänster minskar den administrativa bördan, synliggör lärandet och underlättar pedagogernas bedömningsarbete.
• Sjunkande elevresultat: alternativa verktyg och andra digitala verktyg som tillgodoser olika sätt att lära, ger möjlighet till en individanpassad och inkluderande undervisning.

Den fjärde punkten menar jag är den som skulle kunna ge bäst effekt om det fanns adekvata lärarresurser för att genomföra detta. Som jag sagt i flera inlägg så saknar jag att man uttalar att lärarna i gemen inte inträtt i den digitala världen och i dess villkor. Man kan inte låta datorer, surfplattor och mobiler bara blir ett "påhäng" i undervisningen, där man undervisar på traditionellt manér och där man ofta gör en fristående datorinsats för syns skull eller för att man har "tid över".

Första steget måste vara lärarnas utbildning. Hittills har man ansett att datorn är ett så kraftfullt arbetsredskap, så man behöver ingen utbildning för lärare, då de kan "lära sig" själva. Att använda datorn för egen del, som lärare, är något helt annat än att använda digitala möjligheter som datapedagogiskt hjälpmedel för eleverna. Viktigt att lärarna själva påtalar att de behöver kompetensutveckling. Digital undervisningskunskap kommer inte av sig själv. Ofta måste man genomgripande rannsaka sig själv och det sätt man undervisar på. NU - kanske, det händer något i "rätt riktning" och i "rätt ordning", kan man hoppas.

Ex från nextgenerationlearning BECTA Storbritannien

För min personliga del skulle det vara bra om man kunde börja skönja förändringen som skulle innefatta ett nationellt program för skolan. Andra länder har redan gjort det. Bakgrunden till detta är att jag började arbeta med datorer i skolan 1989, som s.k "eldsjäl". Om man ser tillbaka på skolan överlag så blir man minst sagt bedrövad när så lite genuint datapedagogiskt arbete har genomförts under dessa år.
Även om det genom åren funnits eldsjälar som försökt möta framtiden med moderna verktyg, det måste sägas. Man måste förstås skilja på behavioristiska träningsprogram som ska bistå läraren i det traditionella arbetet och datapedagogiskt arbete, där elevaktiva inlärningsmetoder används. Tyvärr kommer flera eldsjälar att "slockna" under resans gång när man ser hur svårt det kan vara att möta den traditionella skolvärlden och dess ideal, anser jag.