Nu mullrar det alltmer i lärarleden

Nu ser vi följdverkningarna av det som många med förståndet i behåll sa redan när staten skissade på sina "reformer" för lärarnas löner. Många kan säkert nu säga "vad var det jag sa". Att ha rätt i denna fråga ger inte frågan någon lösning tyvärr, även om en eller annan kan vara skadeglad nu. Statsmakterna verkar inte förstå vad de "sjösatt" och verkningarna av detsamma.

Problemen ökar
Att bara komma på tanken att man ska dela ut statliga gåvopengar till en del lärare genom "förstelärarreformen" och lärarlönelyftet och samtidigt låta övriga stå utanför, är minst sagt korkat. Genom denna tanke har man skapat motsättningar och oro i lärarleden och därmed skapat flera problem än man hade innan.

"Det här lönesystemet har satt en kil i lärarkollegiet, (säger Antonio Blagus),matematik- och NO-lärare vid Gumaeliusskolan i Örebro. Han hörde till dem som fick lönepåslag. "Men trivseln och det tidigare självklara samarbetet har försvunnit. Besvikna kolleger ser inte längre någon anledning att vara handledare för studenter eller delta i planering".

"Förutsättningarna för att det ska bli ett bra jobb och framför allt att eleverna ska nå ett bra resultat är inte desamma längre", (säger Antonio Blagus 2016).

Kompetens och lön
Att man också missar att koppla in kravet på kompetensutveckling i lönefrågan är häpnadsväckande. I stället hittar man på kriterier som inte tillför någonting, eller för den delen ändrar på någonting av det som finns. Om man gjort det från början hade säkert en del av frustrationen blivit mindre, om alla kunnat söka kurser på lika villkor. Gåvor utan motprestation och på lösa boliner krånglar till allt för alla.

Bilder www.google.com

Resultatet kan avläsas som ilska, frågor som t. ex " är mitt arbete inte är tillfyllest? Rektorer och företrädare för kommunerna ser en allt större frustration hos lärarna. 

Politiker stjälper skolan
Att politiker med stor tro på sig själva stjälper skolan på detta vis i tider där allas krafter behövs för att vända på skolresultaten sticker i ögonen. Att politiker i gemen kanske inte förstår de mekanismer som råder inom utbildningsväsendet, det kan man i sina bästa stunder kanske överse med. Men att Utbildningsministern som är lärare, men som tydligen inte längre förstår de problem man skapar och vad resultatet av denna gåvopolitik blir, är förvånande. Han är tydligen nöjd med att ikläda sig rollen som jultomte och slå sig för bröstet.

Flera kommunen aviserar att de tänker satsa på de lärare som hamnade utanför lärarlönelyftet. I bland annat Sorsele kommuner har man förstått och försökt rätta till det hela. "Nu har kommunstyrelsen i Sorsele fattat beslut om att alla lärare i kommunen ska få ta del av lönelyftet. Kommunen går helt enkelt in och skjuter till pengar för de lärare som inte omfattas av de statliga pengarna. Kommunen räknar med att det kommer att kosta omkring 1,1 miljoner årligen att ge samtliga lärare i kommunen en höjd lön med 2 500 kronor i månaden". (Västerbottens-kuriren 2016)

Samarbete och trivsel åter
Det enda sättet att få tillbaka, samarbete, trivsel i arbetet för alla elever med ökad kraft är att man avlönar alla lärare på samma villkor och då efter meriter, Men gåvopengar från staten underminerar gängse löneförhandlingar och rör till tillvaron. Det finns faktiskt ingen annan väg att gå för en jämlik och kraftfull skola än att behandla lärarna som kollektiv i lönefrågan. 

Lärarna behöver lönelyft över hela linjen, det står klart för de flesta. Om staten menar något med sina ord, så måste man släppa till mera pengar. Alla yrken är viktiga, men läraryrket är ganska unikt eftersom man arbetar för Sveriges framtid genom utbildning av kommande generationer - barn och unga, de som ska vidarebygga Sverige. Man uttalar skolans jämlikhetsmål som viktiga för dessa, då måste dessa mål också gälla lärarna förstås.