Litar man på lärarna?

I den grundläggande föreställningen av skolan finns ännu en stor portion osäkerhet, om man ser till helheten. Allt detta kan göra lärarna villrådiga. Ibland bryter olika trender mot erfarenhet och "pedagogiska sanningar" när det gäller undervisning och metodisk grundinriktning, anser jag.

"Osäkerhet finns inom skolan. Inte ens när skolan ska byggas på vetenskap kan vi vara helt säkra. Kan vi lita på forskningen? Vilken kvalitet har forskningen? Hur ska vi kunna använda de vetenskapliga rönen i undervisningen? Utöver detta finns en utbredd skepsis mot pedagogisk forskning i stort som bygger på att den alltför sällan behandlar undervisning och didaktik och dess effekter". (Pål Christensson 2016)

Marknadskrafterna
Under några år har vi haft en övertro på att marknaden ska visa vägen för skolan, där man eftersträvar effektivitet, kostnadsmedvetenhet och verksamhetsstyrning. Det "pedagogiska" har i flera fall fått ta ett steg tillbaka och lärarnas möjligheter att agera individuellt inom läraruppdraget minskat, menar jag. Detta inte sagt att lärarna ska ställa sig utanför den linje man bestämt på skolan, utan den beskriver mera den pedagogiska friheten när det gäller val av metoder för undervisningsgrupperna. 

"Idag tycks vi inom skolan tro att marknaden ska visa vägen. Via det nyliberala paradigmet har marknadstänkandet och dess logik letat sig in i skolan. Internationella och nationella tester, skolinspektion, målstyrning, rankingar, fristående skolor och ett förändrat maktperspektiv, vilket kan sammanfattas i ordet ”kunden”. (Pål Christensson 2016)

Bilder www.google.com

Jag menar att i flera av dessa system och systemkomponenter tittar man på skolan "utifrån och in" och försöker skapa sig en bild av den inre verksamheten. Indirekt bedömer man också skolans effektivitet utifrån resultaten. Skolans organisation är invecklad på det sättet att ett antal olika yrkeskategorier är inblandade i verksamheten och låter sig svårligen delas upp och dissekeras för att utröna vilken avgörande roll de haft i skolresultatet. Slentrianmässigt anger man fortfarande lärarna som ensamrådande när det gäller resultatet i olika undersökningar.

Det finns fler faktorer, exempelvis speciallärarnas roll och möjligheter, tillgång på ämnesmateriel, gruppindelning, pedagogisk samsyn, ämnesövergripande undervisning med många flera. Vidden av didaktiken lever fortfarande på en liten undanskymd plats i vardagsarbetet vill jag påstå.

Didaktikens roll är viktig för resultatet
De viktiga didaktiska frågorna "hinns" ofta inte med i vardagen:

• Vem ska lära sig?
• Vad ska individen lära sig?
• När ska individen lära sig?
• Med vem ska individen lära sig?
• Var ska individen lära sig?
• Hur ska individen lära sig?
• Genom vad ska individen lära sig?
• Varför ska individen lära sig?
• För vad ska individen lära sig?

Det vanligaste sättet att arbeta med didaktiska frågor avspeglas i den studiegång man lagt upp för ämnet, där man främst besvarar Vad ska eleven lära sig?, När ska eleven lära sig?, Genom vad ska eleven lära sig? Dessa frågor anknyter till kursplan, lärarens möjligheter genom skolmaterial och tidpunkt för lärande.

Ämneslärarsystemet

När man har ämneslärarsystem, så tillkommer ämnesövergripande aspekter, som att t ex undervisningen går i takt. En svaghet finns lätt i systemet om man inte inom arbetslagets ram observerar detta.  När man t ex undervisar om Rom i historia och samtidigt undervisar om efterkrigstidens verkningar i samhället i samhällskunskap, så blir det delar som pekar åt olika håll. Detta menar jag är den stora svagheten i ämneslärarsystemets uppläggning att den oftast bygger på den enskilde lärarens planering, ibland fristående från kollegornas.

Inget i detta resonemang behandlas när man mäter skolresultaten, även om det har en avgörande roll för helheten och förståelsen av vad man lär, menar jag. Problemet med detta är att man överlåter åt eleven att på bästa sätt försöka skapa en helhet av olika delar, kanske presenterade vid olika tillfällen i tid dvs. det som ska ge förståelsen.

Litar man på lärarna?

Detta spörsmål har diskuterats mer än en gång på skolorna. En del lärare framhåller i diskussioner att de kan känna sig indirekt påverkade genom skolresultaten. I den betydelsen att när frågor kommer upp som, hur kunde det bli så här?, varför har den andra skolan lyckats bättre? 

Oftast uttalas att man litar på lärarna i vardagen, men i anslutning till undersökningsresultaten, finns det ibland en förnimbar "misstro i luften" som faller "över" lärarna, vilket jag själv upplevt. Inte så ofta direkt uttalad, men hängande i luften är den absolut, när man diskuterar åtgärderna sedan.

Det är då lätt att se på lärarna som den enda faktorn när resultaten kommer. Men även rektor kommer ut i rampljuset när resultaten av olika undersökningar kommer i dagen. Då kanske man direkt indikerar åtgärder som utgår från skolledningen uppfattning om undervisningen. Inte sällan försöker man styra upp innehållet för fortsättningen och kanske också "styra upp" metoderna, har jag upplevt. Detta kan av lärarna säkert upplevas som man nu inte har fullt förtroende för dem.

Det är alltid att föredra att rektor och lärarna är sampratade om skolans möjligheter, gemensam inriktning och undervisningens möjligheter från början. Detta stärker i vardagen helt klart.