Samma kunskapsmassa som förr?

Om man arbetat i skolan under ett antal läroplaner, så kan man konstatera en förkärlek att ordna upp kunskapsmassan som välpaketerad kunskap som ska vara överblickbar. Detta är ett sätt menar man att den ska vara synlig och "användbar", men även ha en visad väg tillbaka i skolhistorien för att lugna alla, menar jag.

När man pratar om skolan så måste man skilja på färdighetsträning och "kunskap/problemlösning" eller ett sätt att ta sig an omvärlden. När man diskuterar att dagens elever är sämre än gårdagens, så måste man nyansera sig. Dagens elever kan uppfattas väl medvetna då det gäller bland annat omvärld och miljö som, omvärldsorientering, global miljöinverkan, kommunikation och deltagande över nationsgränserna. Detta menar jag har blivit mera framträdande under min skoltid.

Det man menar allmänt med att dagens elever är sämre än gårdagens elever är inom området färdighetsträning. Detta kan gälla förmågan att läsa och skriva, förmågan att räkna, kunna återge faktasamband som namnkunskap i geografi som exempel, studieteknik mm. Det är här man främst jämför skolan över tid.

Bilder www.google.com

På 1980-talet hade en pedagogikprofessor tittat på innehållet i de olika skolämnena och kommit fram till att innehållet hade ökat väsentligt om man tittade två läroplaner bakåt på samma antal lektioner. Då förstår var och en att tiden man behandlar varje del blir kortare.

Om man tittar tillbaka på skolan i historiperspektivet, så går det lätt att konstatera att skolarbetet hade olika prioritet tidigare, för att nu gå till att "allt" är lika viktigt. Man prioriterade tidigare med början i Folkskolan som Prio ett, att kunna läsa, att kunna räkna och skriva och därtill att veta det man behövde om närsamhället och landets "uppbyggnad". 

Jag har pratat med äldre, sedan länge, pensionerade lärare och frågat hur man såg på kunskap och lärande då. De flesta uttryckte färdigheten att kunna läsa , kunna räkna och kunna skriva, som de viktigaste redskapen i skolans arbete. Vi gav oss inte innan alla kunde detta, sa en småskollärare. Genom god färdighetskunskap inom dessa kan man "ta till sig världen" var den allmänna inställningen då. 

"Skolans uppdrag är att fostra självständiga, kritiskt drivna och kunniga medborgare som förstår komplexiteten i och klarar av att hantera utmaningarna som demokratin innebär. Lärande handlar ytterst om kunskapsutveckling, och liksom all utveckling har lärandet en riktning, men inget bestämt mål." (Eddy Nehls 2016)

"Framtiden är en öppen fråga och för att öka chanserna både för individen och samhället att hantera komplexiteten som dagens samhälle kännetecknas av behövs en bred uppsättning av olika typer av verktyg för att orientera sig i okänd terräng, vilket är omöjligt om skolan organiserats enligt principen att lärarna ska följa regler, fokusera på mål och kontrollera att eleverna lär sig lyda och följa tydliga instruktioner".( Eddy Nehls 2016)

Jag kan personligen tycka att vi missat något när vi menar att allt är lika viktigt i skolan. Har man t. ex dålig kunskap inom läsandets konst så riskerar man att missa för mycket genom detta.
Jag kan väl tycka att vi hamnat på ett sidospår om vi inte kan ge eleverna möjlighet att bli bra läsare och skrivare, och en bra "räknare". En annan fara är att man ser på elevens möjligheter i ett utifrånperspektiv och menar att miniräknare, datorer/surfplattor och mobiltelefoner kompenserar brister i läsning, räkning och skrivning. Vi får inte glömma att dessa är hjälpmedel för eleverna och inga undermedel för att kompensera personlig färdighet, även om det finns t ex talsyntesprogram mm.

Fortfarande gäller devisen; Räknedosan, datorn m fl hjälpmedel blir inte "smartare" än den som sitter framför. En annan liknande devis lyder, datorn är bara ett hinder till om man inte har bra kunskaper för att använda den. Grundfärdigheterna kommer alltid att vara lika viktiga i skolan nu för alla elever som de var en gång för tidigare generationer.