Är skolan en uttalad "korvstoppningsverksamhet"?

I samband med att Skolverkets presenterat förslaget till nya kursplaner och de förarbeten som hanterat innehållet i dessa, finns ett antal kriterier och områden att begrunda. Ett tydligt exempel är att man i kursplansarbetet ville ta bort antiken som ett eget område ur historiekursen. Men då antiken är grunden för hur vi ser på olika saker ännu i vår tid, så blev det ett ramaskri. Skolverket fick krypa till korset och återta detta stoff men till "hälften", vill säga. Som vanligt får lärare och andra säga sitt, men Skolverket går ändå sin egen väg eftersom man menar att man tydligen "vet bäst" och bara tar detta halva steg. (Se Skolverkets generaldirektörs svar om "Skolverket har använt hyveln" nedan)

Timplanen
En annan mycket viktigare diskussion har nu uppkommit allmänt, nämligen hur allt innehåll i kursplanerna ska kunna "rymmas" inom den timplan som nu finns.  Denna diskussion har internt ventilerats inom skolans väggar allt sedan decennier utan framgång hos skolhuvudmännen.

Om man "kräver" att allt material i kursplanerna ska presenterats på ett otillräckligt antal lektioner, så menar jag att man bejakar "korvstoppningsverksamhet" framför verkligt lärande. Att bara "jaga" över allt material främjar ju inget varaktigt lärande.

Stress stör lärande
Det vet man genom forskning - inlärningens största "fiende" är stress. Detta finns det många bevis på, då stresshormoner är kända för att påverka den del av hjärnan som bland annat styr arbetsminnet och vårt beslutsfattande. (Se t ex Hasselberg et al. Self reported stressors among patients with Exhaustion Disorder: an exploratory study of patients records. BMC Psychiatry 2014. För mer information se Hjärnfonden.se. Se även lättläst sammanställning Stress och stressrelaterad psykisk ohälsa

Många lärare blir frustrerade av att  man omöjligen hinner med det som ska avhandlas. Man kan då ta minst två vägar, en personligt, där man mår dåligt av att inte kunna förbereda eleverna i den grad man anser att man "ska" om man läser kursplanerna. Den andra är att konstaterat faktum - "det här är en omöjlig resa som jag inte kan ta ansvar för". (Refererat från diskussion i lärarkollegier)

Bilder www.google.com

Historieämnet
Ett exempel som varit officiellt känt är ämnet historia från högstadiet och gymnasiet är mängden stoff. Under hela min skoltid har detta problem diskuterats av ämneslärare i historia. Hur man ska kunna komma tillrätta med att kunna gå igenom den mängd material och behålla en "röd tråd" genom historien så att historien blev levande för eleverna. Det problem man ofta uttalar är behandlingen av nutidshistorien. Inte så få historielärare uttalade," ja så hann vi inte ända fram i år heller  för att kunna ha tillräckligt med tid till förfogande". "Grundproblemet med för få timmar finns kvar i det nya kursplansförslaget". säger Lärarnas riksförbund (2019)

"Dock är det av vikt att poängtera att kursplanen i historia (Lgr 11) slår fast att en del av de arbetsområden som ska beröras inom den centrala rubriken Demokratisering, efterkrigstid och globalisering bl.a. är ”Kalla krigets konflikter, Sovjetunionens sönderfall och nya maktförhållanden i världen”.Då detta är en fastslagen del av den nya kursplanen (Förslaget) för ämnet historia är det intressant ifall det är så att många historielärare säger sig inte hinna med detta"   (Anders Michael Luckmeier, Linnéuniversitetet 2012)

Skolverket har använt hyveln
"Skolverket har, enkelt uttryckt, hyvlat här och där för att allt önskvärt ska finnas med i kursplanerna. Antiken och forna civilisationer finns alltså åter i kursplanen, men utgör inte ett eget område i årskurs 7–9 utan ingår i ett bredare fack tillsammans med andra delar av senare historia. Trots detta kan det bli svårt att hinna med det centrala innehållet.  Ambitionen har varit att ge rakare och tydligare besked om vad som ska tas upp i undervisningen och att lägga större betoning på faktakunskaper snarare än resonemang, särskilt i de lägre årskurserna.– Man får vara väldigt effektiv som historielärare", Säger Peter Fredriksson, generaldirektör på Skolverket 2019.

Historieämnet är inte unikt på något sätt, utan jag menar att det är en genomgående trend att kursplanerna ändå har för mycket innehåll för att fördelas på timplanens fastställda lektioner. Två vägar att gå, den ena är att skära mera på innehållet eller utöka antalet lektioner för ämnena. Någon trollformel finns inte som kan avhjälpa problemet som jag ser det.

Läraren inte ensam i klassrummet
De som inte verkar i skolan har ofta en syn på undervisning ännu i dag att läraren undervisar "från katedern" som om hen är ensam i klassrummet som undervisare. Lite av den här föreställningen verkar man också ha på Skolverket i de kretsar som hanterar kursplanerna, kan jag uppleva. Det bakomliggande "problemet" i verkligheten, blir den "okända faktorn i planeringen", dvs elevernas medverkan i lärandet på lektionerna som inte kan planeras in från början. 

Elevernas aktiva medverkan på lektionerna gör i allmänhet att kvaliteten ökar på innehållet, då andra faktorer kan komma upp än de som läraren kanske tänkt från början. Men att hålla en lektion som man planerat på "kammaren" blir en utmaning varje gång. Det vet alla lärare.

Anders Michael Luckmeier har i sin studie kunnat se hur man behandlar stoffet i planeringen utifrån sin syn som lärare: 

"Historielärare kan delas in i två olika huvudkategorier, de ämnesorienterade och de elevorienterade om man ska generalisera. Den förstnämnda typen är alltså de historielärare som menar att ämnet ska vara uppbyggt kring ett statiskt fundament som utgörs av själva historien, medan den elevorienterade lärare istället bedriver en föränderlig undervisning där de elever som finns representerade i en viss klass utgör en form att stöpa historieundervisningen för just den klassen" (Anders Michael Luckmeier, Linnéuniversitetet 2012)

Att välja innehåll
Studien "Jakten på stoff. Hur historieläraren på grundskolenivå gör sitt stoffurval"?
visar en tendens att i processen  välja ut stoff och att planera en undervisning där det  ingår att blicka tillbaka för att skapa sig en bild av vilka moment och vilket urval av stoff som fallit väl ut, respektive vilket som inte fungerat så väl. 
Denna process medför att historieläraren då och då gör ett stoffurval eller en utformning av sin undervisning för ett arbetsområde som är unikt och som hen inte kommer att använda igen av en eller annan anledning. Flera lärare uttrycker, i studien detta, som ganska vanligt förekommande i sina förberedelser. Du som läsare ser med ens svårigheter i att skapa rättvisande och jämförbara bedömningar i betygshänseende mellan klassgrupper.

I Lgr 11 står att läsa en riktlinje under rubriken "Skolans ansvar", som säger att ”läraren ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande”. Detta är något som är intressant att ta upp för diskussion i detta sammanhang. Det blir förstås viktigt att stämma av de nya kursplanerna när de är fastställda, så man kanske blir klokare i jämförbarheten och de rättvisande betygen.