"I ämnets syfte inför vi till exempel uttrycket "kunskaper om" i stället för "förmåga att" i några av de långsiktiga målen på grundskolenivå". (Skolverket 2019).
Hur man uppfattar ovanstående är förstås en personlig tolkning, där "kunskaper om" kan vara endast teoretisk "kunskap" om man vill se det så, medan "förmåga att", i mina ögon, mera också beskriver färdighet att utveckla.
Bilder www.google.com
Vad är kunskap?
Skolverket har samma problem nu som i tidigare kursplaner att definiera vad man menar med "kunskap". I t ex kursplanen "Geografi för åk 4-6", finns den "gamla namngeografin" kvar, den som också vi alla lärare kämpat med under vår skolgång. Ett av de beskrivna målen där är:- "Namn och läge på geografiska objekt i Sverige, Europa och världen. Ett urval av hav, sjöar, floder, berg, öknar, regioner, länder och städer".
Om man med kunskap menar att kunna återge dessa faktaord från minnet, som ett resultat av utantillinärning, där man ska återge ett statiska fakta exempelvis "Vänern" och svaret är därmed klart.
Här talar jag lite mot mig själv då jag vet värdet av att en "omvärldsuppfattning" är viktig för förståelsen av processer och orientering i världen.
Men om man t ex sätter betyg på minneskunskaper, då blir det fel ändå. Många lägger i kunskapsbegreppet, "generalisering och utveckling" som det viktiga, att från grundfakta kunna skapa ny kunskap och förståelse av i en vidare syn. En förståelse som öppnar nya möjligheter, där man kan se saker ur ett nytt perspektiv.
Om kursplanerna säger man bland annat
Kursplanerna är mera intimt kopplade till kunskapskraven säger man i förordet från Skolverket. Ett exempel är betygskravet för åk 6 i fysik
Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6
"Eleven visar grundläggande kunskaper om fysikens begrepp och förklaringsmodeller. Med viss användning av begreppen och förklaringsmodellerna beskriver eleven enkla fysikaliska fenomen i naturen och samhället".
Med min syn så ser jag svårigheter i denna skrivning, då man i kursplanerna presenterar "kunskapsgapet" t ex åk 4-6. Vem avgör då vilka av dessa som ska betygsättas i åk 6? Till detta kommer också de relativa uttrycken som ska vara arbetsredskapen. Här blir det upp till den enskilde läraren att avgöra detta, vilket inte främjar jämförbarheten av betyget E. Vad är "grundläggande kunskaper" och "viss användning av begreppen"? Detta måste vara mycket relativt att bedöma och sätta betyg på. Det kan även bli svårt att vid en jämförelse gradera vikten av just den använda förklaringsmodellen. Uttryck som:
"Eleven använder information som rör fysik för att med viss naturvetenskaplig underbyggnad föra resonemang i frågor som rör energi, teknik och miljö. Eleven söker svar på frågor genom att utföra systematiska undersökningar på ett säkert och i huvudsak fungerande sätt. Eleven värderar resultaten och beskriver på ett enkelt sätt undersökningarna". (Skolverket)
Nu försöker man komplettera dessa skrivningar i kursplanen i fysik som exempel, under rubriken. "Systematiska undersökningar och granskning av information" där man beskriver olika arbetssätt, angreppssätt, analys mm som till viss del försöker ansluta till den "dynamiska kunskapsuppfattningen", det vill säga utvecklande av kunskapen i olika exempel med en generaliserande ansats. Detta utan att nämna inriktningen på kunskapssynen här och vad det ska leda till, kan jag tycka.
I det nya förslaget till kursplaner brottas man med samma problem som i alla tidigare kursplaner när det gäller att vara konkret. Man vill vara konkret men tvingas många gånger att använda "relativa begrepp" och begrepp man inte definierat, upplever jag.
"I syftestexten har vi betonat fakta och förståelse, till exempel genom att använda uttrycket ”kunskaper om” i målen i vissa ämnen. Det centrala innehållet har vi anpassat när det gäller omfattning, konkretionsgrad och progression. Kunskapskraven har vi gjort mindre omfattande och detaljerade för att ge lärarna bättre förutsättningar att sätta mer rättvisande betyg och för att minska risken att kunskapskraven ska styra undervisningen". (Skolverket)
Om man skriver så här kommer man att ha svårt att komma med "Allmänna råd" om betygssättning och betygsvärden över tid, anser jag. Även om man gjort kunskapskraven mindre omfattande och progressionen likaså, så säger man att det är lärarens tolkning av elevernas resultat som ska bli rättvisare.
Om man kommer med råd och matriser i de olika ämnen, så tar man tillbaka tolkningen centralt igen, menar jag. Risken blir stor att man lämnar ut med en hand och ta tillbaka med den andra, som då blir resultatet. I debatten om de nationella proven finns detta och betygsättningen av dessa som en faktor som är satt under lupp. Här kan man få en andra syn på kunskap som skiljer sig från lärarens.
Skolverket "vill lämna över" hela betygsfrågan till lärarna "säger man"
Till slut kan jag konstatera att Skolverkets ambition därmed försvårat jämförbarheten med betygsvärden, då man i denna sak "lämnar över" tolkningen av rättvisande elevresultat ännu mera till lärarna, åtminstone i ord. Man utgår då från att undervisningen är är likadan överallt och lärarnas bedömningar likaså. Det är svårt att då bemöta Skolverket i denna skrivning, när faktorn jämförbarheten svävar i luften, kan jag konstatera med min syn.
"Kunskapskraven har vi gjort mindre omfattande och detaljerade för att ge lärarna bättre förutsättningar att sätta mer rättvisande betyg och för att minska risken att kunskapskraven ska styra undervisningen". (Skolverket)
Centraliserat innehåll? Skolverket säger att man koncentrerat till ett centralt innehåll och gjort kunskapskraven mindre omfattande och detaljerade . Exemplet jag refererar till är kursplanen i fysik.Jag upplever att man har behållet i mångt och mycket - "avprickningslistorna" som jag menar blir aningen vaga då man har en "relativ ansats" i språket, med ibland några förslag. Men i de flesta fall för åk 1-3, så blir det lärarens åsikter som helt blir bärande. Redan i åk 4-6 är man mera precis i sin uppräkning av "kunskaper" i listorna. Så visst kan kunskapskraven ännu i fortsättningen avgöra lektionsinnehållet, när man använder listor för att beskriva vad som ska läras.
Betygsättning likadan? Men allt bygger ju i grunden på lärarens undervisning och de delar hen trycker på. Det kan innebära att olika lärare kan sätta betyg på helt olika innehåll. Det finns fler variabler som gör att undervisningen blir olika. Bland annat ska eleverna medverka i lärandet och läraren ska anpassa undervisningen till elevgruppen.
Hur ska lärarna genom detta få mera möjligheter att sätta mera "rättvisande" betyg? Vad menar man med detta? Hur bedömer man att betygen är mera rättvisande? Rättvisebegreppet hänger i allra högsta grad i luften. Lärare i Svealand har ju t ex ingen kontakt med lärarna i Skåne eller Norrbotten. Vad menar man? Samtidigt som man gärna pekar finger åt lärarna om resultaten inte blir de förväntade - "rättvisare och jämförbara betyg" kan bara bli en vision hos Skolverket, konstaterar jag lite cyniskt.
Som jag tolkar det man sagt om de "nya" kursplanerna så kommer vi även i fortsättningen att vara tvungna att rätta in oss under Skolverkets paraply även denna gång. Tolka elevernas resultat genom en mera centraliserad syn på betyg och betygsvärden för att nå den av Skolverket uttalade jämförbarheten. Detta kan man lätt konstatera när man följer skoldebatten om betygen och inriktningen på dessa. Problemet är att ingen säger något rent ut utan lindar in den i olika tolkningar i värsta fall bara relativa. Hur ska man få en relevant jämförbarhet när många lärare sätter betyg på "sina" elever efter deras förutsättningar? Skolverkets uppgift är ju att bevaka jämförbarheten och borga för rättvisande betyg. Den uppgiften kan ju inte de enskilde läraren ta på sig med sig begränsade insyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.