Är staten garant för en bra skola?

Skolans förstatligande diskuteras nu allt oftare i olika media. Lärarnas riksförbund (LR) skissar på en "modern statlig skola", som de menar ska medverka till att skapa en jämlik skola oberoende av var den ligger.

Man framhåller några punkter

# Staten tar över ansvaret för finansiering och resursfördelning

# Lärare och rektorer ska ansvara för verksamheten

# Regionala skolkontor fördelar resurserna

# Kommunerna fortsatt viktiga för förskola, fritidshem och fastigheter mm

# Bättre förutsättningar för lärarna och rektorerna

Man skissar konkret om att staten tar över ansvaret för finansiering och fördelning av resurser för samtliga skolor, alltså även för friskolorna. Resurserna riktas beroende på socioekonomiska faktorer och resursanvändningen regleras så att pengarna verkligen går till det de är avsedda för. Statistiska Centralbyrån ska vara den myndighet som kommer att stå för uträkningen, eftersom data för varje elev behövs, säger man vidare.

Bilder www.google.com

Länsskolnämnderna åter?
"Staten kommer att behöva inrätta regionala skolkontor. Dessa kommer att sköta den praktiska resursfördelningen till de olika skolorna, dimensionering av skolenheter och gymnasieprogram, organisera och upphandla lärares och rektorers fortbildning, sköta inspektionen, med mera" (LR 2020)

Man tittar bakåt på de gamla Länsskolnämnderna , där man framhåller deras insats  Deras motsvarighet kommer då att sköta den praktiska resursfördelningen till de olika skolorna, säger man. Jag var inne på detta i mitt förra inlägg. Nuvarande modell är mera likt en "kasperdocka", som man drar i tåtar från Stockholm. Denna modell är för otymplig och trög. Skolinspektionen kan bara göra "punktinsatser", vilket inte är optimalt för att handleda kommunerna, anser jag. De behöver vara den myndighet som granskar hur man använder resurserna mot resultatet, alltså ett utökat ekonomiskt granskningsansvar.

Genom regionala skolkontor skulle kommunerna få värdefullt stöd i skolfrågor. Skolan skulle då också få den viktiga plats som den ska ha i ett samhälle. Då jag har erfarenhet av Länsskolnämndernas arbete, där man också ansvarade för viss kompetensutveckling över kommungränserna. En sak är säker, något genomgripande måste göras för att "skolskeppet" inte ska sjunka djupare. Kompetensutvecklingen måste därtill bedrivas aktivt, och inte som nu med "armbågen".

Kommunerna viktiga
Lärarnas riksförbund menar att kommunerna är viktiga i denna modell, men deras uppdrag kommer att fokuseras mot förskola, fritidshem och skolans infrastruktur. Lokaler, bespisning, skolskjuts, etcetera

Utgå från forskning och beprövad erfarenhet
 SKL, Sveriges kommuner och landsting. säger att man ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. Det skapar oro och ryckighet i skolornas planering och undervisning, menar man. "Många reformer genomförs hastigt utan tydlig förankring i forskning och verksamhet. De flesta handlar om regler, kontroll och system istället för stöd som stärker professionen och utvecklar undervisningen. Det saknas systematiska utvärderingar av skolans reformer" (SKL 2020).

Forskning och utredningar blir gärna hyllvärmare SKL menar att det saknas systematiska utredningar. Jag menar dock att det finns åtskilligt av denna varan, men det är svårt att spåra att resultaten av dessa syns i debatten. Tyvärr blir de flesta bara hyllvärmare, eftersom resultaten visar på en mängd arbete som måste göras och därtill omstruktureringar. En del av dessa, menar jag, avisas för att ingen är beredd att på allvar göra de ingrepp i den nuvarande strukturen som behövs för förändring.

För att göra rätt och utvecklas (SKL:s modell) "Det finns en övertro på nationella lösningar – om alla gör lika så blir resultaten bättre. Det leder till krav på fler nationella reformer och ökad statlig styrning.

Men långt ifrån alla har samma problem och behov. Det gäller såväl skolor som enskilda elever.Istället behövs lösningar utifrån lokala behov. Det är grundläggande för en likvärdig undervisning". (SKL 2020)

Utveckling genom bara ord Problemet är att skolan inte kan utvecklas bara genom ord. De måste till handling. För min personliga del så anser jag att vi inte kommer vidare med nuvarande kommunala spår. De enskilda kommunerna har för små "muskler" för att förändra skolan. Därtill vill jag påstå att man inte har den djupgående kompetens om undervisningens villkor för att vara framgångsrika. SKL:s åsikter kan ställas emot lärarnas.där 86 % ville ha en statlig skola.

De två lägren syns tydligt och där man framför sina argument, dels för att behålla det vi har och dels för förändring. Då avståndet är för stort från Stockholm i allmänhet, så menar jag också att någon form av regionala "skolkontor" måste till för att kunna genomlysa skolfrågan och fördela medel dit de behövs. Ett vägledande uppdrag för kompetensutbildning behövs också, då den nuvarande är alltför "tunn".