Återpublicering
Det finns saker i skolan som ser lite olika ut och tankarna bakom dessa. Detta har jag tagit upp tidigare, men det tål att sägas många gånger till. Det gäller lärarnas ämneskunskaper i de olika skolämnena, didaktik och olika sätt att undervisa. Här lägger man ner stor möda på lärarutbildningarna för att lärarna ska vara förberedda på att undervisa själva. Man har i metodiken lärt olika möjligheter att undervisa effektivt.
Men det som oftast ännu lyser med sin frånvaro är lärarnas färdigheter att använda datapedagogik i de olika ämnena. En färdighet som skall tillföra mycket i skolarbetet. Man jämställer denna med att kunna skriva i ett ordbehandlingsprogram, infoga bilder för att kunna skapa t ex en uppsats för att kunna få examinerad "kunskap" på en lärarutbildning. Man toppar med att man kan söka på internet och få fram fakta och andra uppgifter.
Vi har alltmer fått se kommuner som datoriserar sina skolor med en till en datorer eller surfplattor. Man ser stolta lärare och rektorer som framhåller datorernas förträfflighet i skolarbetet. Vad är det då man oftast ser, jo elever som sitter och pekar i olika träningsprogram eller lärprogram?. I och med detta har man bara bytt ut tidigare träningsmaterial på papper för att ta något exempel. Det senare klarar sig dessutom utan ström.
Det går inte att arbeta effektivt med datorer om man inte ändrar sitt förhållningssätt och sin pedagogik. Forskare säger samfällt att sammanhållen klassrumsundervisning är det som hindrar effektivt i allt verkningsfullt dataarbete. Man ska förstås inte generalisera att alla undervisar så men det behöver påpekas .Datorer ska användas till annat är bara "anteckningsblock", menar jag. Visst ibland vid föreläsningar är det det optimala om eleverna har färdigheten att skriva någorlunda snabbt. Man får inte glömma att flera moment kommer in ex split vision, dvs följa ex tavla, olika presentationer och sedan sin dator för att inte förringa motoriken som behövs. Nu upplevs datorerna av många lärare som ett "statushöjande" redskap för arbete i den egna klassen, framför nyttan för eleverna menar jag.
Forskare framhåller att det är skillnad på att "få kunskap", dvs läraren tillrättalägger denna för eleverna. Man förordar istället elevaktiva metoder som PBL, problembaserat lärande, olika forskningsinsatser, där elever söker kunskap på ett aktivt sätt. Lärarens roll blir mera handledarens och den som sammanfattar och ger återkoppling.
Allt detta vet alla lärare som gått igenom sin lärarutbildning. Då kan man fråga sig varför den sammanhållna sk katederundervisningen fortfarande är den mest använda?Jag är förespråkare för effektiv datoranvändning i skolan, då jag arbetat aktivt tillsammans med elever och med arbetsredskapen under mer än 20 år. Jag har genom åren sett mycket ineffektivt dataarbete i klassrummen, där datorerna till och med varit ett hinder för lärande. Rätt använt är datorerna det kraftfullast hjälpmedel eleverna kan ha till sitt förfogande.
Ska sanningen fram så är inte så många lärare ännu skickade till att med datapedagogik som hjälpmedel arbeta med sina elever, vill jag påstå. Detta beror bland annat på att statsmakterna hittills har struntat i att skapa lärarläromedel, lärarkurser och annan ange krav för alla lärarna. En digital lärarkurs som snabbt gick i "graven" var PIM (Praktisk IT och mediekompetens) utan att man skapade en fortsättning eller något annat. Nu skönjas tecken vid horisonten att man börjar förstå att digitaliseringen av skolan är en statlig angelägenhet, när det gäller datatekniken användning och kunskapskrav, både för elever och lärare.
Vi kan inte bara använda datorer och surfplattor som ett dyrt träningshjälpmedel, när man lika gärna kan använda pappersmaterial och andra material för grundläggande träning. Det behöver också sägas att många av programmen är skapade av personer utan djupare kunskap om pedagogik och lärande. Vilket kan skapa onödiga svårigheter. Ska datorernas användning bli effektiv fordras en ny pedagogisk inriktning för lärandet, det står klart för allt fler. Resultatet blir då en ny lärarroll.
Men det som oftast ännu lyser med sin frånvaro är lärarnas färdigheter att använda datapedagogik i de olika ämnena. En färdighet som skall tillföra mycket i skolarbetet. Man jämställer denna med att kunna skriva i ett ordbehandlingsprogram, infoga bilder för att kunna skapa t ex en uppsats för att kunna få examinerad "kunskap" på en lärarutbildning. Man toppar med att man kan söka på internet och få fram fakta och andra uppgifter.
Bild VF arkiv
Vi har alltmer fått se kommuner som datoriserar sina skolor med en till en datorer eller surfplattor. Man ser stolta lärare och rektorer som framhåller datorernas förträfflighet i skolarbetet. Vad är det då man oftast ser, jo elever som sitter och pekar i olika träningsprogram eller lärprogram?. I och med detta har man bara bytt ut tidigare träningsmaterial på papper för att ta något exempel. Det senare klarar sig dessutom utan ström.
Det går inte att arbeta effektivt med datorer om man inte ändrar sitt förhållningssätt och sin pedagogik. Forskare säger samfällt att sammanhållen klassrumsundervisning är det som hindrar effektivt i allt verkningsfullt dataarbete. Man ska förstås inte generalisera att alla undervisar så men det behöver påpekas .Datorer ska användas till annat är bara "anteckningsblock", menar jag. Visst ibland vid föreläsningar är det det optimala om eleverna har färdigheten att skriva någorlunda snabbt. Man får inte glömma att flera moment kommer in ex split vision, dvs följa ex tavla, olika presentationer och sedan sin dator för att inte förringa motoriken som behövs. Nu upplevs datorerna av många lärare som ett "statushöjande" redskap för arbete i den egna klassen, framför nyttan för eleverna menar jag.
Bild www.google.com
Forskare framhåller att det är skillnad på att "få kunskap", dvs läraren tillrättalägger denna för eleverna. Man förordar istället elevaktiva metoder som PBL, problembaserat lärande, olika forskningsinsatser, där elever söker kunskap på ett aktivt sätt. Lärarens roll blir mera handledarens och den som sammanfattar och ger återkoppling.
Allt detta vet alla lärare som gått igenom sin lärarutbildning. Då kan man fråga sig varför den sammanhållna sk katederundervisningen fortfarande är den mest använda?Jag är förespråkare för effektiv datoranvändning i skolan, då jag arbetat aktivt tillsammans med elever och med arbetsredskapen under mer än 20 år. Jag har genom åren sett mycket ineffektivt dataarbete i klassrummen, där datorerna till och med varit ett hinder för lärande. Rätt använt är datorerna det kraftfullast hjälpmedel eleverna kan ha till sitt förfogande.
Ska sanningen fram så är inte så många lärare ännu skickade till att med datapedagogik som hjälpmedel arbeta med sina elever, vill jag påstå. Detta beror bland annat på att statsmakterna hittills har struntat i att skapa lärarläromedel, lärarkurser och annan ange krav för alla lärarna. En digital lärarkurs som snabbt gick i "graven" var PIM (Praktisk IT och mediekompetens) utan att man skapade en fortsättning eller något annat. Nu skönjas tecken vid horisonten att man börjar förstå att digitaliseringen av skolan är en statlig angelägenhet, när det gäller datatekniken användning och kunskapskrav, både för elever och lärare.
Vi kan inte bara använda datorer och surfplattor som ett dyrt träningshjälpmedel, när man lika gärna kan använda pappersmaterial och andra material för grundläggande träning. Det behöver också sägas att många av programmen är skapade av personer utan djupare kunskap om pedagogik och lärande. Vilket kan skapa onödiga svårigheter. Ska datorernas användning bli effektiv fordras en ny pedagogisk inriktning för lärandet, det står klart för allt fler. Resultatet blir då en ny lärarroll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.