Enskilt arbete eller självreglerat lärande?

Under många decennier, ja ända från folkskolans tid, har en "standardlektion" omfattat några delar, först en genomgång, ("kort föreläsning"), kort dialog med frågor, sedan enskilt arbete större delen av lektionen och i slutet  en kort uppföljning.

Denna uppläggning följer beprövat arbetssätt och pedagogik insikt och behöver inte vara fel på något sätt. Om man ser tillbaka i historien, så betraktades elevernas enskilda arbete som flit, där eleverna skulle "synligt" arbeta på lektionen. Under det  enskilda arbetet förväntades eleven klara av sitt arbete övervägande själv.

Självreglerat arbete
Självreglerat lärande handlar om att lära eleverna hur man lär sig på egen hand och tillsammans med andra. Förenklat kan man säga att arbetsmetoden ”eget arbete” innebär att elever arbetar med vissa uppgifter på egen hand och i egen takt. Arbetsmetoden ställer höga krav på elevernas förmåga att planera sitt lärande.

Att arbeta enskilt ska alltså inte vara ett "passivt" skolarbete, där eleven lämnas enbart med en instruktion från läraren för att sedan bäst man kan arbete sig framåt. Enskilt arbete har nu allt oftare benämnts som självreglerat lärande, vilket då visar på att strategier att lära ingår.

För ett framgångsrikt självreglerat lärande, så kan elever i gemen inte skaffa sig framgångsrika metoder helt på egen hand, utan behöver vägledning i detta arbete, anses nu allmänt. Visst finns det undantag, då flera elever har flera av strategier "naturligt".

Bilder www.google.com

Studieteknik på undantag
Studieteknik är inget som kommer automatiskt, man måste medvetet förbättra sig. Många har dålig studieteknik för att de helt enkelt sedan lågstadiet vant sig vid rutiner som sedan dess fungerat mer eller mindre bra.

Om en elev ska kunna lära ”på egen hand” måste hen ha lärt sig olika metoder hur man ”angriper” stoffet, hur man befäster med olika metoder, som anteckning, frågor mm. Att skaffa sig en översikt är inledningsvis en bra ingång, vad innehåller uppgiften?, vad förväntas jag lära mig? osv.

Under det senaste decenniet har självreglerat lärande blivit både ett centralt lärandemål i flera länders utbildningssystem och ett viktigt utbildningsvetenskapligt forskningsämne

”Grundidén bakom självreglerat lärande är att framgångsrikt lärande kräver självreglerande elever och att skolans och lärarnas roll är att arbeta på ett sådant sätt att eleverna utvecklar ansvar för sin egen lärprocess, självständighet och initiativförmåga. Skolan behöver med andra ord arbeta aktivt med att eleverna lära sig hur man lär sig” (Skolverket 2019).

Kunskap om lärstrategierna
Självreglerat lärande är intressant ur pedagogisk synvinkel eftersom den erbjuder mer kunskap om strategierna som ligger bakom det lärande som sker eller inte sker. Det kan finnas en inre motivation för att lära sig mer om tematiken, men om undervisningen inte lyckas fånga det perspektivet kan eleven ses som omotiverad. Där tematik kan beskrivas som ”gestaltning eller bearbetning av ett tema”.

Men att genomföra och främja självreglerat lärande har visat sig vara svårt. Dallands och Kletters artikel* liksom flera andra studier som jag hänvisar till visar nämligen att när eleverna ska arbeta självständigt och ansvara, organisera, reglera och leda sitt eget lärande (t.ex. vid ”eget arbete” och ”work plans”) väljer många elever bristfälliga lärandestrategier – t.ex. att arbete med enkla snarare än komplexa arbetsuppgifter eller att skjuta upp sitt skolarbete till ett annat tillfälle eller rent av aldrig utföra sina arbetsuppgifter, t ex hemma.
(* Cecilie P. Dalland & Kirsti Klette. “Individual teaching methods: Work plans as a tool for promoting self-regulated learning in lower secondary classrooms?”. Education Inquiry. Vol. 7, No. 4, December 2016, pp. 381-404.Individual teaching methods)

Lärarens didaktiska kunskap
”En pedagog behöver didaktisk kunskap om olika undervisningsmetoder för att veta hur de kan stärka eller hindra lärande. Tidsresor, spel och visualiseringar kan erbjuda fräscha ingångar till ett tema. De kan användas mångsidigt som ett sätt att lära sig innehållet eller bedöma deltagarens kunskaper, men utan en gedigen didaktisk reflektion hos läraren om vem målgruppen är, vad målet med momentet är, vad deltagaren egentligen förväntas göra och lära, potentiella utmaningar ur deltagarens synvinkel, potentiella utmaningar relaterade till digitala tekniken som används och lärarens roll i sammanhanget lär det inte ske några stora pedagogiska underverk”. (Charlotta Hill 2018)

I grupparbetes tidsålder
Med utgångspunkt i Läroplan 69 (1970-talet) utgick man från forskningsrön som visade på grupparbetets styrka. Då till en början undvek man enskilt arbete i många ämnen med motiveringen att det inre lärandet inte var synligt och svårt för läraren att medverka i.

Efter att grupparbeten förlorat lite av sin glans, återgick man i det stora hela, att använda enskilt arbete som tidigare. Detta är förstås en generalisering, men jag använder den för att spegla skolans dåtida  ideal, att det var "bättre förr-trenden" som många förordade. Man skulle återföra till ordning och reda var devisen och därmed det övervägande enskilda arbetet igen.

Självreglerat lärande, menar jag, innehåller korn av grupparbetesmetodiken som, lära med andra, sätta sig in i temat, vad är viktigt?, vad ska jag lära?, hur ska jag göra? osv. Alla metoder och synsätt i pedagogiken har sina förtjänster, både i beprövad erfarenhet och i vetenskapligt förhållningssätt det är viktigt att komma ihåg. Alla kan förstås inlemmas i det självreglerade lärandet.