Gruppdynamik – en förutsättning

Grupper och gruppdynamik är ett väl utforskat område och det skulle vara för stort att behandla i detta inlägg. Jag kommer här att avgränsa inlägget och endast gå in och beröra grupper i relation till gruppdynamik i klassrummet och lärarens ledarskap i samband med denna.

Det man kan säga om dynamiken i olika grupperingar är att den tenderar att bli mer tydlig och mer kraftig ju större olikheter det är i gruppen. När det finns olika poler, olika parter, som ska samarbeta i grupp så uppstår energi. Detta upptäcker man snart som lärare att personer med samma läggning och samma intressen arbetar sämre tillsammans för att lösa uppgifter. Detta beror ofta på att de från början har konsensus i frågor och kan ha svårare att frigöra sig och se andra ingångar i en uppgift.

Om man lyckas klarlägga dynamiken, till exempel genom användandet av olika övningar och skapade insikter så kan man göra denna förståelig för gruppmedlemmarna.  Det går ofta  att skapa en grund för ett mycket fruktbart samarbete även i tidiga skolåldrar. I dessa åldrar måste man "kratta marken" och visa på hur det är att arbeta i grupp på ett pedagogiskt sätt i småportioner. Det viktiga är att visa att man kan ha olika åsikter utan att man blir störd av dessa.

Bilder www.google.com

Gruppdynamikens olika faser
Fas 1: Tillhöra. Den första fasen som kallas tillhöra, utspelar sig när gruppen är helt ny eller när någon har tillkommit eller försvunnit från gruppen. 

Fas 2: Rollsökning. När en grupp tagit sig igenom tillhörafasen kommer den in i rollsökningsfasen, där rollerna i arbetet förstärker gruppens agerande.

Fas 3: Samhörighet. En gemensam riktning i arbetet med en samarbetande grupp för att få fram ett resultat eller lösning av uppgiften.
(Uppställningen hämtad från fackförbundet ST FIRO-modellen)

Skolans inriktning
Traditionellt, om vi går bakåt i tiden var skolan mera åt det ”uppgiftsorienterade” hållet. Innebörden av ”uppgiftsorienterad” är att skolan mestadels fokuserat på prestationer i form av arbete samt att nå kunskapsmålen på det mest effektiva sättet. ”Relationsorienterad” innebär istället att mer fokus riktas på den sociala aspekten, social gemenskap och välbefinnandet. Alla förstår att i arbetet med grupper innefattas en relationsorienterad syn på arbetet.

Robert Blake och Jane Moutons begrepp har jag hämtat från Aspelin, J. (2001): Relationer i undervisningen s.26-33. Där nämner han också att just relationsdelen är den delen som har blivit åsidosatt i skolans värld.

Ledarskap i klassrummet
”Aspelin (2001) menar att "det finns två olika synsätt på hur man kan se på de sociala relationerna i undervisningen; det instrumentella och det interaktionistiska. Det förstnämnda beskriver att läraren upplevs som en typ av hantverkare där hen är medveten om konstruktionerna av relationer i klassrummet och aktivt arbetar med dem. I det andra synsättet ser man på relationerna snarare som något som skapas i samspel mellan människor men läraren är fortfarande närvarande och aktiv deltagare”. ”. (Anna Olofsson 2017, Gruppdynamik i klassrummet)

Som alltid brukar man allmänt säga att undervisningen i skolan bör innehålla dessa båda delar för att vara optimal. Det är förstås lite ”svenskt” att gardera sig med ordet ”lagom” för att alla ska bli nöjda. Men som sagt, en syntes är oftast det optimala.

”Det bästa resultatet skulle förmodligen fås genom en blandning av dessa två sätt. Doktor Holfve-Sabel (2006) konstaterar också i sin avhandling att vid en utvärdering av skolan så lägger man oftast störst vikt på kunskaper och färdigheter och inte lika mycket på det som är svårare att mäta som de sociala och emotionella praktikerna. Utöver det finns det andra viktiga syften med skolan, exempelvis attityder och värderingar”. (Anna Olofsson 2017)

Min beskrivning av begreppen
När det gäller hur undervisning. så används uttrycken det instrumentella och det interaktionistiska, Jag brukar förklara begreppen med vardagsorden ”tekniker” och pedagog. Där teknikern ofta tar läroboksförfattares skrivningar och underkastar sig dessa som exempel och ser sig själv som utförare. Detta blir ett tydligt exempel utan att generalisera. Det andra uttrycket pedagog finns det många tolkningar för. Jag brukar använda ord som, handledare, samordnare, förebild och medmänniska för att beskriva anslaget och omfånget i yrkesbefattningen.

Lärarrollens allt tydligare del
Lärarrollen har sedan 1970-talets början alltmer lutat åt handledning i klassrummet, dvs läraren blir handledare/medhjälpare. Genom detta ska eleverna vara aktiva i lärandet, vilket har använts i grupparbeten, elevforskning och problembaserat lärande. Att vara aktiva inbegriper också förstås också dialog och diskussioner av olika typ. Alla som är lärare förstår anslaget och vet att undervisning i stora delar går ut på just handledning.

”Medmänniskan”
Som ny lärare fick man rådet från mera erfarna lärarkollegor att man skulle vara ”sig själv” i klassrummet. Om man inte är det så genomskådar eleverna detta ganska omgående. Kollegorna skickade också med, att man först måste erkänna för sig själv hur ”man är” utan att förställa sig och sedan agera utifrån detta. Självinsikten är viktig och kunskapen om varför man reagerar på ett visst sätt.

Detta för oss över på medmänniskans roll i klassrummet. I början är den, den svåraste att ta till sig, eller våga ta till sig. Alla nyblivna lärare vet att de första åren är man fullt upptagen med att lära yrkets innehåll och då finns mycket lite plats att just vara sig själv. Men när man kan se sig själv som man är så infinner sig medmänniskans i yrkesrollen. Medmänniskans roll är att "läsa" mellan raderna och att ha "känselspröten" ute för att läsa av klassrumsklimatet och till exempel olika underliggande strömningar. När man kommer så långt, då inser man att detta var den lätta biten egentligen, att släppa på garden.

Lärarens uppgift i det elevcentrerade lärandet
En lärares uppgift är att skapa ett bra arbetsklimat och vägleda grupper, enligt ”den osynliga handen” (Löwenborg och Gíslason (2003) som är en metafor för det sociala nätverket i klassrummet, där lärarens finns som mentor och en "hjälpande" hand under arbetets gång.

”Lärarens roll i och med den metaforen, betyder att läraren tar ett steg tillbaka i klassrummet och finns mer i bakgrunden gällande elevernas relationer. Det ingår i lärarens ledarskap att stärka gruppens gemenskap. Ledarskapet i klassrummet benämns ibland som klassrumsledarskap och målet är att främja lärandet”.  (Löwenborg och Gíslason 2003)

Då är det den personliga läggningen ett viktigt ingångsvärde i detta arbete. En vanlig fälla är att den nyblivne läraren tar på sig ”kompisrollen”. I skolan brukar denna bli enbart ensidig, då eleverna själva väljer sina kompisar. Man får aldrig glömma bort att läraren har en maktposition, även om man inte framhåller den. Denna ska hanteras varsamt brukar jag säga. Ofta är förebilden den optimala motorn i undervisningen, och är alltid viktig att komma ihåg. Eleverna vill ha en lärare "de kan lita på", inte en kompis, det kan inte nog framhållas.