Verklighetens skola?

När det gäller att försöka beskriva skolan så kan flera problem uppstå. Skolor ser olika ut, har olika bemanning t ex obehöriga personer i "katedern. Skolan kan vara en litet landsbygdsskola eller en stor skola i tätorten. man har dock sett att behöriga lärare i grundskolan minskar från 70,5 till 70,1 procent jämfört med förra läsåret. Det betyder att nästa 30 procent av lärarna är obehöriga, från något ämne till alla ämnen. Detta har säkert en stor inverkan i skolan.

Forskningen ex Skolinspektionen, Skolverket och andra (ex. Scherp, Thelin) har försökt se djupare på hur undervisningen går till. Hur läraren möter det som ska behandlas i undervisningssituationen och vilka metoder som används. Vid dessa studier har man sett att elevens enskilda arbete är den vanligaste lärandeprocessen. Av många forskningsresultat från grundskolan används elevaktiva metoder och kollektivt lärande i mindre grad om man ser till helheten.

”Verkligheten”
Studier (Skolverket-Skolinspektionen) visar att klassundervisning för elever i grundskolan alltmera sker utifrån elevens individuella arbete. För att klara av detta måste eleven kunna organisera och planera sitt arbete och ha god förmåga att läsa och skriva. Flera studier visar att många elever saknar dessa kompetenser, samtidigt som de ofta lämnas ensamma med sina arbeten. Det individuella arbetet innebär att ansvar och kontroll över skolarbetet har förts över från lärare till elev.

Bilder www.google.com

Arbetspassen med eget arbete i grundskolan har oftast alltmer planerats veckovis. Sättet att planera varierade mellan olika lärare förstås. En del använde ett arbetsschema som eleven hade planerat och stämt av tillsammans med läraren. Utvärdering av förra veckans arbete låg till grund för den nya planeringen. Andra lärare har veckoplaneringar som liknade uppgiftslistor, där eleverna valde bland olika uppgifter, utförde och prickade av allteftersom de utförts. Detta sätt att arbeta får inte förväxlas med elevaktivt arbetssätt i den egentliga betydelsen.

Utmärkande för detta arbetssätt, som liknar elevaktivt arbete, är att pedagogen konstruerar uppgifter åt barnen/eleverna för att sedan ta ett steg tillbaka och låta dem arbeta på egen hand. Att barnen/eleverna ska ”lära sig att lära” är ett vanligt argument för att organisera undervisningen på detta sätt. (Scherp, Thelin 2003)

Att lyckas eller misslyckas blir då ett individuellt "projekt", vilket kan ses som ett led i en samhällsutveckling som bygger på självdisciplin och individualisering, menar jag. Baksidan är att klyftorna mellan eleverna kan öka, beroende på individuell förmåga.

Läraren är ofta mindre aktiv
Vid individuellt arbete är läraren ofta mindre aktiv i interaktionen med eleverna. Kunskapsområdet som man arbetar med har i mindre utsträckning initierats av läraren. Läraren knyter i mindre grad an till elevernas erfarenheter och föreställningar enligt Scherp-Thelin (2003) samt skapar mindre av tankeutmanande situationer för eleverna.

Forskning (ex Helsing-Westman Arbetssätt i gymnasieskolan 2005) har visat att elever i gymnasieskolan har varierande förmåga att kunna arbeta på egen hand med uppgifter som är mera komplicerade. Ofta används enskilt arbete i korta väl indelade delar genom en instruktion från läraren, men i en del ämnen ska man ”arbeta vidare” enskilt, t ex i matematik.

Elevaktiva arbetssätt
Ett elevaktivt undersökande arbetssätt kan skapa lärandesituationer som främjar djupinlärning. Eleverna kan i mindre grupper och tillsammans med läraren formulera förutsägelser, söka lösningar och dra slutsatser. I sådana sammanhang ges eleverna möjlighet att tala om bakomliggande orsaker och samband” (Skolverket)

Elevaktiva arbetssätt brukar indelas i tre huvudgrupper. Elevernas ålder har inverkan på hur man kan använda dessa i skolan. De tre begreppen undersökande arbetssätt, naturvetenskapliga undersökningar och systematiska undersökningar är att ett undersökande arbetssätt inte nödvändigtvis behöver behandla naturvetenskapligt innehåll, utan kan appliceras på andra ting.

Teoretisk bakgrund
För att skapa förutsättningar att arbeta med elevaktiva arbetssätt måste en grund för detta skapas, det kan röra sig om att skapa nyfikenhet, genom dialog skapa utmanande situationer för att skapa ”obalans”. Den ”inre” motivationen är viktig som motor i lärandet för eleven. Medan den ”yttre” motivationen är tydligare, då den ofta är strukturell och direkt.

Forskning om elevers yttre motivation, ett begrepp som inom dagens motivationsforskning är analogt med prestationsmål, visar emellertid att yttre faktorer som belöningar och lärarberöm, deadlines, påtvingade mål och ”social evaluation” kan missgynna elevers inre motivation (t ex Deci & Ryan 1991). (Scherp 2001)

Obalansen är grunden för sökandet
Elevaktiva arbetssätt bygger, enligt Scherp (2001), på gestaltteoretiska och konstruktivistiska teorier om lärande. Den inre obalansen är grunden för sökandet och tillägnandet av ny kunskap. Scherp menar att eleverna bör inkluderas även när man definierar vad som ska läras och hur det ska läras och utvärderas. Denna dialog "bäddar" för en funktionell ingång i arbetet, anser jag.

"Man måste då ofta lämna skolans ämnesindelning för att istället jobba med projekt eller arbeta tematiskt, d.v.s. mer holistiskt. Läraren utsätter eleverna för utmanande situationer som skapar den inre obalansen".  (Scherp.(2001)

I den här processen får läraren en handledande roll, med i huvudsak två uppgifter: att aktivt hjälpa eleverna att knyta an till egna erfarenheter och egna frågor samt att hjälpa dem i problemlösningsarbetet så att de fördjupar och breddar sin förståelse av det som ska läras. Den inledande dialogen är alltså viktig. Eleverna ”organiseras” i mindre grupper för att utveckla förmågor som att upptäcka mönster och se sammanhang, sovra i och problematisera information.

Syftet är att främja det djupa lärandet som ”ger ringar på vattnet” och som i sin tur skapar nya idéer och nya ingångspunkter. I en elevaktiv process ska inget avslut helst ske som i motsats till en avdelad uppgift som läraren ofta tilldelar.
Om allt är optimalt så kommer ringarna på vattnet att möjliggöra att en fortsättning ”poppar” upp senare från eleven själv. Men oftast ska eleverna svara på frågor i skolan som de aldrig ställt, vilket är huvudproblemets kärna i skolan..