Lärarnas ”tysta” kunskap

Många har försökt beskriva lärarnas profession, men menar jag, ingen har lyckats riktigt bra hittills, som jag träffat på. Men här finns nog en ingång. Lärararbetet rör sig mellan teori och praktiskt utförande, och kan inte helt jämföras  med en teoretisk akademisk utbildning, menar de som försökt. 

Lärarens arbete
”Lärares arbete handlar om att hantera mångfald och komplexitet, förändringar och oförutsägbarhet och kräver uppmärksamhet, handlingsberedskap och beslutsamt agerande. Mycket av arbetet utför läraren automatiskt, utan att tänka på det, men inte blint, som en robot, utan på ett sätt som är anpassat till den aktuella situationen. Om man betraktar en skicklig lärare i aktion är det uppenbart att hen klarar av sitt uppdrag. Frågar man hur hen kunde veta att hen skulle bete sig på ett visst sätt, kan svaret bli att det handlade om intuition och känsla, som magkänsla eller fingertoppskänsla”. (Metodik.education 2018), (Se också Michael Polanyi som talar om två sorter av awareness – focal respektive subsidiary awareness*).

*Fokala vetande, det vetande som kan redovisa i ett visst ögonblick. Motsatsen till det fokala vetandet är all den kunskap man har, men som man i nuet inte är medveten om, som man inte tänker på, dvs. subsidiary awareness, bakgrundskunskap. Det är mycket man kan och gör som man inte är medveten om. Människor har alltid andats; kroppen vet hur man gör.

Bilder www.google,com

Tyst kunskap
Man brukar kalla bakgrundskunskapen för ”tyst kunskap”, då man i interaktion med elevgruppen och riktningen på insatsen inte är förutsägbar. När jag ser tillbaka på min första tid som lärare, så kommer jag ihåg mina väl förberedda och planerade lektioner som när de var genomförda inte alls var att känna igen från min plan.

Erfarenheten av detta var att planera lektionerna ”mycket bredare”, dvs tänkbara riktningar vävdes in i lektionsplanen genom reflektion och erfarenhet. Efterhand blev det lättare i dialogen och i lärandet att följa elevgruppen mot målet, då man utvecklat fingertoppskänslan och avläsning av olika situationer. Skämtsamt kan man säga den kunskap man ”skakar fram ur ärmen” som behövdes i stunden var lösningen.

Reflekterande praktiker
Reflekterande praktiker är ett begrepp som har myntats av organisationsteoretikern Donald A. Schön. En reflekterande praktiker är en lärare, i detta fall, som inte bara automatiskt kör på i gamla hjulspår, utan tänker igenom saker och ting, reflekterar över sitt arbete. Schön menar att en reflekterande praktiker har en outtalad teori i användning som hen utgår ifrån, och som kan förändras genom reflekterande. Den svenske filosofen Bengt Molander skriver i Kunskap i handling att en teori-i-användning är uppbyggd av ”värden, strategier och underliggande antaganden”.

Lite av detta upptäckte jag tidigt i min lärargärning utan att egentligen kunna förstå vad som hände och varför den var så användbar. Det är nog så med de flesta lärare att man ändå har en omedveten kunskap om detta, då saker faller på plats i handling när de behövs.

Begreppen fokalt vetande
Begreppen fokalt vetande och fokuserbar kunskap har med tidpunkt att göra, begreppen handlar om nuet och vad jag väljer att fokusera i medvetandet i ett visst ögonblick. Det fokala vetandet finns bara i nuet och upphör när man sover eller är medvetslös. Bakgrundskunskap/tyst kunskap har betydelse för hur jag kan bete mig i nuet utan att jag tänker på den. Det som är fokalt vetande ena stunden kan vara bakgrundskunskap/tyst kunskap i nästa ögonblick

Undervisningen
”I ett svenskt klassrum ska undervisningen genomsyras av värden som finns angivna i styrdokumenten. Även om värdegrunden är given så är tillvaron i ett klassrum ständigt föränderlig och läraren måste hela tiden observera och reflektera över vad hen ser. Skickliga lärare är därför reflekterande praktiker. De har ”underliggande antaganden”, dvs. de tror saker och ting om elever, om lärande, om undervisning. Dessa underliggande antaganden kan ha sina rötter i säkra iakttagelser; i egna eller andras erfarenheter; i böcker eller vetenskapliga artiklar; men de kan också vara missförstånd eller fördomar. Oavsett var de underliggande antagandena har sina rötter är det dem läraren utgår ifrån i sitt tänkande om sina elever och agerar utifrån i sin planering och i sin undervisning”.  (Metodik.education 2018)

Genom ovanstående källor har jag genom beskrivningen ”tyst kunskap”, kunnat sätta namn och förståelse på de upptäckter och reflektioner jag gjort i olika undervisningssituationer under min lärargärning. Dessutom förståelse för att man kan anpassa sig i olika situationer utan att egentligen ”tappa tråden”. De här texterna jag läst är de bästa, anser jag, som beskrivning på vad som händer i en undervisningssituation. 

Tyst kunskap osynlig tills den behövs
Mycket av detta kan inte den utomstående betraktaren ta till sig, då den tysta kunskapen grundar sig i lärarens erfarenhet, skicklighet och pedagogiska bakgrund mm. Om man under en lektion gör en utvikning som tycks vara ett ”villospår” för den oinvigde, så kan allt genom tyst kunskap vara den bärande vägen till framgång.

Ska man fästa begreppet "tyst kunskap" på pränt och bedöma denna som en merit, då förstår var och en att detta inter låter sig göras utan kan  bara bli synlig i tillbakablickande reflektioner i efterarbeten och analysen. Det är här den del som läraren omedvetet utvecklar i sitt arbete under åren som är den djupare kunskapen om lärandet. Det är här den skicklige läraren visar sig inte som konstruerande kriterier.

Vi ser också en uppenbar svaghet när obehöriga som arbetar i skolan utan denna kunskap då den grundar sig på utbildning, erfarenhet och kontinuitet. Detta då obehöriga endast anställs ett år i taget vilket tar bort redundansen om man inte återgår till samma elevgrupp.. Visst kan obehöriga ha tyst kunskap genom tidigare erfarenheter, men inte så ofta inom sfärerna pedagogik, didaktik och psykologi..