Pedagogen i snålblåsten?

Jag vill i detta inlägg om pedagogernas vara i den tid som råder, ge både en tillbakablick och en nutidsbetraktelse, på undervisning, på lärarrollen i en allt mer individualistisk värld.

Lärarens yrke, är ett yrke, som är samhällets och statsmaktens kontaktyta till den enskilda människan elever och målsmän, är i grunden ett stadfäst uppdrag. Om man vill kan man kalla lärarna "samhällsbärarna", eftersom det är de som för över samhällets krav och möjligheter från en generation till den kommande ungdomsgenerationen.

Rent historiskt har lärarnas arbete setts som ett viktigt arbete, där den enskilde medborgaren tidigare visade stor tillit till denna uppgift och lärarna fick dessutom oftast uppskattning för detta.

Förändringens tid
Under senare tid har detta i mångt och mycket förändrats, då en underton av misstro mot skolan som institution smugit sig innanför skolans väggar. Skolan är en organisation som är både stor och diffus och den är svår att få grepp på till alla delar, då hamnar läraren lätt i snålblåsten när t ex målsmän ”fordrar” eller anser att saker är fel..
Visst är läraren den första kontakten man tar om man menar att det inte ”funkar i skolan” det är ju naturligt genom kontakten med hemmet, men läraren representerar inte institutionen skolan. Man måste här skilja på sak och person.

Men ännu oftare händer saker på fritiden som också hamnar på lärarens bord. Det kan vara osämja mellan elever i elevgruppen, även då kanske mobbing och hot med digitala medel. Konflikter som i en förlängning slutligen ändå hamnar där genom föräldrar/målsmän.

Bilder www.google.com

Rektor är ansvarig
Ett faktum är att rektor har ansvar för elever, skolpersonal, utbildning och skolmiljö och mycket mera som arbetsledare. Detta glöms ofta bort när negativa sakar händer i elevgrupper. Ibland kan läraren få ”hela skolans ansvar” på sina axlar när det blir turbulens och därmed förväntas hen att alltid klara situationen i alla väder. Lärarens uppgift är i första ledet att bedriva utbildning som ska leda till lärande hos eleverna. Så det är viktigt både för läraren själv och för målsmän att man förstår roller och ansvar. En god regel vid turbulens runt elevgruppen är att alltid konsultera rektor och föra upp ärendet på ledningsnivå.

Åsikter och viljor tränger sig in
På senare år har alltmer åsikter och viljor trängt in i skolan genom allmänhet och för den delen också föräldrar/målsmän. De kan ju vara både positiva och negativa saker. Som lärare upplever man oftare nu, att många utanför skolan vet bäst hur saker ska genomföras och hanteras i skolan. Man gör detta som bakgrund att man själv gått i skolan och därmed vet "hur allt ska vara".  Man torgför allt oftare detta i media inte minst i sociala medier för att visa att skolan och i slutänden läraren inte  "gör sitt ”jobb” och att skribenten har rätt i sin tolkning.
När sådant händer kan inte läraren gå i offentligt svaromål, eftersom saken ofta rör enskild elev och läraren är förhindrad av detta.

Påverkan på lärarna
Ett fenomen som blivit alltmer tydligt är olika försök att påverka lärarna till olika saker, som kan gälla betyg, stöd och hjälp, ”ordning och reda” och annat.

I rapporten (LRUND095 2014) Så påverkar föräldrarna undervisningen.
I den här undersökningen medverkar 1 200 lärare i den svenska grund- och gymnasieskolan, De har svarat på i vilken utsträckning de upplever att elevernas föräldrar försöker påverka skolan och undervisningen. Det visar sig att:

·         7 av 10 lärare uppger att föräldrar försökt påverka deras undervisning. 6 av 10 av dessa lärare uppger att påverkansförsöken har ökat. Föräldrarnas utbildningsnivå och graden av konkurrens mellan skolor innebär ökad grad av påverkansförsök.

·         8 av 10 lärare uppger att elever med engagerade föräldrar i större utsträckning kan få särskilt stöd. 4 av 10 uppger att ha engagerade föräldrar kan påverka rätten till särskilt stöd i stor utsträckning.

·         Hälften av lärarna uppger att föräldrarna hotat att gå vidare med frågan om deras vilja inte tillmötesgås. De vanligaste hoten är att lyfta frågan till rektor, att gå vidare till Skolinspektionen eller att byta skola för eleven.

Denna undersökning visar att påverkan på lärarna är allmänt förekommande. Viss förståelse kan man ha att målsmän uttalar sig när det gäller det viktigaste de har, sina barn. Denna påverkan kan uttrycka sig så, att särskilt stöd ska utdelas utan en ingående undersökning eller som förtur.  Lärarkollegor i elevgrupper där man ska sätta betyg känner sig särskilt utsatta, då föräldrar fordrar att läraren ska ex höja betyg.

Bakgrunden till detta kan man spekulera över, då föräldrar/målsmän som inte deltar i undervisning eller undervisar vet bättre än läraren vilka framsteg och kunskaper och förmågor en elev har.

Kan en del av sanningen finnas i Ana Udovics nyligen utkomna bok "Generation Ego - att fostras i en narcissistisk kultur". ”Men det är inte bara föräldrarnas påverkan, utan också lärarnas arbetsgivare, rektorer eller skolchefer som pressar dem att sätta högre betyg i konkurrensens namn”.

”Problemet är egentligen att vi utbildar unga för deras egen framgång, inte för samhällets framgång”, säger Gunnel Thydell, lärare (2014)

Dessa uttalanden vill visa på den individualistiska syn man numera har på lärande från olika samhällssektorer och från människor i allmänhet. Kanske finns här ytterligare en förklaring till att t ex grupparbeten, forskning och kollektivt lärande hålls tillbaka. 

Syftet med samarbete
Läroplanerna föreskriver kollektiva samarbetsformer för eleverna skolarbete tillsammans med övriga metoder. Syftet är förstås att elever ska bli bra samhällsmedborgare som kan arbeta tillsammans med andra.

"Enligt ett flertal av lärarna i studien är samarbete av stor betydelse i undervisningen då att träna eleverna i att arbeta med andra individer ingår i uppdraget som lärare samt då detta samarbete är en värdegrundsförankring som eleverna", (Erik Bengtsson 2013, Rapportnummer: 2013 ht00635) och Uljens, Michael, Fenomenografi: forskning omuppfattningar, Studentlitteratur, Lund, (1989. s. 39ff. Vad elever  behöver inför framtiden).

Ovan finns syftet med att arbeta med forskning, grupparbeten och andra samarbetsmodeller. Problemet är att resultaten av grupparbetets inre funktion, inte alltid är mätbar i betygtermer för den enskilde eleven. Genom det tryck som enskilda elever utsätts för i mångas samhällsideal, så står det klarare att gemensamma arbeten inte står högt i kurs för betygsjagande elever och målsmän. Denna för samhällets viktiga faktorn, "att kunna samarbeta med andra", värderas inte nämnvärt. Den är ju en av de viktigaste faktorerna i yrkeslivet senare.

Psykologiska termer
Ska man prata i lite djupare psykologiska termer, så kan man ibland se egotendenser i handlandet menar jag. När föräldrar ”speglar sig” i sina barn, kan man omedveten överföra sin syn, sitt mål med utbildningen och kanske senare även yrke till barnet/ungdomen som enda väg. Risken är stor att man kan "styra sitt barn som man styr sig själv", som en önskan eller genom ett omedvetet "krav". "Gå i pappas spår"

”Berger & Luckmann (1966) beskriver främst föräldrarna som “den signifikanta andra”. Det är de som lär barnet i början av dess liv och “den signifikanta andra” är därmed ansvarig för huvuddelen av barnets objektiva verklighet, det vill säga hur barnet tolkar världen. Detta leder till att barnet internaliserar föräldrarnas verklighet och värderingar och gör det till sin egen”. (Rickard Lindberg, Mattias Wildros, Stockholms universitet 2016).

 Allt ovanstående ser jag som samverkande faktorer när det gäller påverkan på lärarna i en individualistisk värld, ”där man måste slås sig fram med "armbågarna"”. Inte få gånger upplever jag, att detta ligger i grunden för, att man agerar mot lärarna. Det är viktigt att tillägga att även eleverna kan utsättas för påverkan från andra utanför skolan. Sammantaget, menar jag, att detta speglar vårt samhälle under mottot "satsa på dig själv och ..."