Distansundervisningen i verkligheten

Jag är en stor vän av att använda digitala verktyg i skolan för effektivare och utvidgat lärande. För att denna undervisning ska bli effektiv, så måste lärarna själva ha goda kunskaper i datapedagogik och de digitala hjälpmedlen. Det är viktigt att förstå att det inte går att överföras ”analoga metoder” till digitala metoder rakt över.

När det gäller distansundervisning, så ställs ytterligare krav på undervisningens innehåll. Distansundervisningens genomförande kan ses som en samverkan mellan enskilda lärares pedagogiska digitala kompetens och vilka organisatoriska förutsättningar som ges till läraren. Det måste alltså finns en tydlig koppling mellan organisationen och den enskilde läraren.

Bilder www.google.com

Nya undervisningsformer
För lyckad implementering av nya undervisningspraktiker behöver lärare ges tillräckliga resurser. Pettersson (2019) diskuterar tre centrala organisatoriska utgångspunkter: mål och visioner, professionell utveckling och övergripande struktur och organisation. Mål och visioner motiverar behovet av utveckling och ger legitimitet för att få tillgång till nödvändiga resurser.

”Målen behöver vara väl förankrade i organisationen. För att möjliggöra lärares professionella utveckling och lärande behöver det avsättas tid och resurser. Den övergripande strukturen avser den digitala infrastrukturen och lärmiljöer som behöver vara anpassade för undervisningsändamålen”. (Pettersson, 2019.)

Införande uppifrån
Att på kommando uppifrån med lite framförhållning ändra i skolan, gör att lärare inte hinner förbereda sig tillräckligt inför förändringar och genom att bearbeta det stoff som ska förmedlas. Men även att utbilda sig själv i de digitala verktygens verklighet. Det blir för mycket "uppfinna hjulet själv” i den nuvarande situationen och skapa någon form av undervisning, genom e-post, chattforum eller videomöten.

Skolinspektionens undersökning
Skolinspektionen har gjort en undersökning Rapport 2020-06-25   och vänt sig till rektorer i ett flertal gymnasieskolor. Att man riktat sig till rektorer har ju en anledning, de är arbetsledare. Men min erfarenhet av rektorers kunskaper om vad som tilldrar sig i undervisningssituationerna är begränsad. Redovisningen kan bli generell och innefatta skönmålning av resultaten av distansundervisning. Detta har skolinspektionen konstaterat i flera fall.

Iakttagelser som tidigare setts och som denna rapport bekräftar

− Rektorer upplever att övergången till distansundervisning i stort fungerat under den aktuella perioden.

− De flesta skolor har följt ordinarie schema och avräkning av undervisningstid har därmed enligt rektorerna inte behövts.

− Flertalet praktiska moment har kunnat utföras genom att till exempel övningar sker i hemmet, att ta in elever i mindre grupper, samlingar med vissa grupper i parker och genom att visst material skickas hem till eleverna.

− Det har funnits utmaningar för lärare att klara allsidig betygssättning. Lärare har pekat på att underlag inte funnits för att bedöma elever i alla moment.

− En stor saknad finns bland eleverna efter social gemenskap och detta har varit det mest svåra området att klara digitalt.

− Rektorer har pekat på att uthålligt klara motivation och ansträngning hos eleverna varit den största utmaningen. Nu finns en tidpunkt att förhålla sig till när skolorna åter kan öppna till hösten.

 Av resultaten av rapporten kan jag utläsa att påfrestningarna för eleverna och lärarna är avsevärda. Detta trots att man som rektor anser att övergången till distansundervisning fungerat? Det går också att utläsa att man försökt vara kreativ för att genomföra lektioner.

 Lärarna uppger att det är svårt att bedöma alla moment, eleverna känner sig isolerade, flera elever uttrycker att det är svårare att lära och har svårare att hålla motivationen uppe. Elever i behov av särskilt stöd får det svårare om man sitter ensam och studerar. Direkt återkoppling i anslutning till lärandet blir svårare, vilket också medför att återkopplingar är mycket nödvändiga.

Distansundervisning är inte bara lärarens angelägenhet
Distansundervisningen ska inte ses som den undervisande lärarens enskilda angelägenhet, utan utvecklingen av distansundervisningen är hela organisationens uppdrag. Pettersson (2018b) analyserar i sin litteraturstudie 41 artiklar om hur digital kompetens i utbildningssammanhang synliggjorts i fråga om policydokument, organisatorisk infrastruktur, strategiskt ledarskap och lärarens praxis.

 Hon menar att ”de flesta studier fokuserar på vilka kompetenser lärare behöver för att utveckla verksamheten, utan att ta i beaktande hur verksamheten organiseras och vilka förutsättningar som skapas för lärare”. (Pettersson, 2018b.)

 I fjärrundervisning finns villkor
Fjärrundervisningen får, enligt skolförordning (185/2011), endast anordnas om,

1. Det saknas lärare som uppfyller behörighets- och legitimationskraven enligt skollagen

2. elevunderlaget är otillräckligt.
Att fjärrundervisningens användning villkoras innebär att undervisningsformen inte nödvändigtvis ses som ett likvärdigt  undervisningsalternativ.

 Man gör i förordningen ett konstaterande att inte den nödvändigtvis är likvärdig med närundervisning. Detta menar jag, även bör uppmärksammas i den nuvarande distansundervisningen. I skolinspektionens rapport visar man att det finns brister i distansundervisningens organisation. Allt för mycket, ”varje lärare får klara sig själv” anser jag.
Viktigt att förstå är att skönmålning av resultaten från distansundervisning motverkar den optimala undervisningseffekten, anser jag. Visst med god kunskap hos lärare och elever och goda förutsättningar kan distansundervisning ändå närma sig närundervisning, framförallt hos äldre elever/studenter.

  Källor
 From, J. (2017). Pedagogical Digital Competence – Between Values, Knowledge and Skills.
Higher Education Studies

Pettersson, F. (2018a). Digitally Competent School Organizations – Developing Supportive
Organizational Infrastructures. International journal of media, technology and lifelong Learning

 Pettersson, F. (2018b). On the issues of digital competence in educational contexts – a review of literature. Education and Information Technologies

 Krumsvik, R. & Jones, L. (2013). Teachers´ Digital Competence in Upper Secondary School

 Skolinspektionen  Gymnasieskolors distansundervisning under covid-19 pandemin Rapport 2020-06-25