Lärarvikariers upplevelser av läraryrket och svagheter i systemet

 Bakgrunden till det här inlägget är ett välkänt fenomen hos all skolpersonal vill jag påstå. Förväntningar på vikarier och vad de åstadkommer i klassrummen. Att vara vikarie är att vara utlämnad till systemet menar jag. Mycket av resultaten av deras undervisning har sin grund i hur skolorganisationen behandlar vikarier, och förutsättningar för dessa. Denna studie som inlägget främst refererar till, visar på ett tydligt sätt, hur man tacklar vikarieorganisationen och bristen på analys och utveckling.

Lärarvikarie
Att vara lärarvikarie och att ha en lärares alla uppgifter och åtaganden, är svårt för många. De flesta vikarierna har i och med sitt arbete i skolan ändrat sin syn på lärarrollen, vilket flera givit uttryck för. De upplever det vara svårt att kunna behandla alla arbetsuppgifter, som ingår i den. Det svåraste är att motivera eleverna och att individualisera skolarbetet. Det lättaste är att planera, då det oftast finns en grovplanering på skolan att följa.

Vikarieansvariga på skolorna
De vikarieansvariga på skolorna har ofta en bestämd uppfattning om just vikarieförmedlingens vikariepersonal, då det ofta rör sig om obehöriga lärarvikarier och dessa inte alltid anses kunna behärska lärarrollen. Det är en vanlig uppfattning på skolorna där man har en egen uppfattning av vad en lärarvikarie ska kunna, säger Lindahl (2003) i sin undersökning.

Bilder www.google.com

”Alla har gått i skolan och därför har alla av naturliga skäl åsikter om skolan. Ibland kan jag tycka att det hos en del personer finns en övertro. De tror sig kunna gå in i ett klassrum och genomföra en fungerande matematiklektion efter att ha läst till exempel kapitlet om division. Men det är så mycket mer att tänka på.”? (Lindahl 2003)

Svagheter
De vikarieansvariga på skolorna tror eller förutsätter ofta att vikarien får information om skolans styrdokument genom vikarieförmedlingen. Detta sker dock inte. Vikarieförmedlingen tar inte ansvar för denna del utan anser att det är skolornas uppgift.

Lärarrollen har så otroligt många arbetsuppgifter som ska genomföras och behöriga lärare kan ibland känna att trots en lång utbildning kan de inte jämt klara att göra dessa arbetsuppgifter så bra som de innerst inne vill. Skolan idag är delvis mycket förändrad jämfört med tidigare. Alla måste inse att den lärare som mötte eleverna på lågstadiet under 1980-talet troligtvis inte arbetar på samma sätt idag. Hur upplever de obehöriga lärarvikarierna, vilka kanske inte varit i skolvärlden sedan 1970-talet, den svenska skolan som de idag möts av är inte densamma? Det är intressanta frågor.

Jag ser att genomgående för personerna i undersökningen är att de får lite stöd från skolledarna inför sitt uppdrag. Man uttrycker att det visas för lite intresse för situationen. Frånvaro av stöd är mycket markant när det gäller lärares skyldigheter och ansvar. Ofta lämnas man med insikten att man som vikare vet hur det går till i skolan. Till vem man ska vända sig vid problem eller handledning är ofta oklart mm.

Ingen av personerna i den här studien fick någon ”introduktionskurs”, då de ”intervjuades inför vikariat, kan jag konstatera. 

”Skolorna försöker ibland ha någon person som kan ge lite information till vikarien. Ofta har personalen mycket annat att göra och kan inte ta sig tid till att hjälpa vikarien i någon större utsträckning. De vikarieansvariga anser att styrdokumenten inte är viktiga att informera vikarien om då den endast är en kort tid hos dem. Det är upp till vikarien att på egen hand ta del av dem”. (Lindahl 2003)

Skolverket gav ut ett pressmeddelande redan 21 augusti 2000 gällande ny statistik om obehöriga lärare.

Nästan var tredje har ingen högskoleutbildning.
”Statistiska centralbyrån (SCB) sammanställde på uppdrag av Skolverket statistik som visar vilken utbildning och erfarenhet som obehöriga lärare har. Läsåret 1999/2000 var det 17 % (22 385 stycken) av landets lärare som inte hade examen från en pedagogisk utbildning. Av dessa hade 77 % inte någon annan examen heller. 30 % av de obehöriga lärarna har aldrig varit inskrivna på högskola eller universitet”. (SCB 2001)

Inget väsentligt har förändrats nu till dags datum utan förhållandena är i stort de samma, kan jag konstatera efter att ha sett de senaste siffrorna från SCB..

,

Resultatet av undersökningen
”De obehöriga vikarierna uppfattar anställningsförfarandet som mycket kort och med få krav satta på dem. Stödet från vikarieförmedlingen upplever de vara minimalt. De obehöriga vikarierna upplever stöd och krav vara små även från de olika skolornas sida. Vid längre vikariat som till exempel sträcker sig över en termin märker de att stöd och krav ökar. Timvikariat som ges samma dag som vikariatet gäller skapar stress hos vikarierna. De vill helst bli informerade minst en dag i förväg. Arbetssituationen i skolan är utvecklande på flera plan. Den kräver att vikarien kan och vågar ta för sig”. (Lindahl 2003)

Lindahls slutsats utifrån intervjuerna är att vikariearbetet är en del av skolan som inte finns med på listan för vad som ska utvärderas och kvalitetssäkras. I den målstyrda skolan skall allt dokumenteras, men vikariearbetet har kommit bort.

Resultat i punkter

#  Det tycks inte vara någon som frågar vikarierna om hur de upplever sin arbetssituation.

# Det tycks inte vara någon som frågar den ordinarie skolpersonalen hur den upplever arbetssituationen tillsammans med obehöriga kollegor.

# Det tycks inte vara någon som kontrollerar hur kvaliteten är på den undervisning som sker under vikariatsperioder.

# Det tycks heller inte vara någon som förmedlar information mellan vikarieförmedlingen och skolorna om hur vikariearbetet genomförs och hur det kan förbättras.

Synen på vikarien tycks vara den att han eller hon endast ska försöka hålla eleverna kvar i klassrummet till lektionens slut. Målet med en vikaries lektion tycks av samtliga inblandade vara att den enbart ska genomföras och det förutsätts att den varken kan eller behöver vara av samma kvalitet som vid den undervisande lärarens arbete, avslutar Lindahl sin studie.

Jag menar att stanna på nivån "barnpassning" är alltför låg nivå. Om man inte intresserar sig för vikarierna och deras insats blir resultatet ofta därefter. Om vikarier känner att man från skolan struntar i vad man gör på lektionerna så får man den skolsituation som man förtjänar.
Personer som efter vikariatet upplevs som otillräckliga får inte någon ny chans på den berörda skolan.

En uppriktig "varning"
Jag menar att den här studien är en klar varningssignal som måste tas på allvar. Om man inte får något resultat av vikarieundervisningen är det bättre att eleverna har rast, då de får frisk luft och får då ofta någon aktivitet. Att dölja problemet blir bara ett växande problem i längden. Detta problem är inte på något sätt dolt utan officiellt och, menar jag, accepterat. Vilket är anmärkningsvärt.

 Källor

Bergem T. (2000). Läraren i etikens motljus.

Bjessmo, L-E.( 1996). Lärares arbete - om undervisning och förändring. "Möjligheternas skola - lärarroll i förändring". Lärarnas Riksförbund.

Lindahl U (2003) Den obehöriga lärarvikarien En empirisk undersökning om den obehöriga lärarvikariens syn på sin arbetssituation – en undersökning vid 11 skolor

Skolverket Ledarskap i klassrummet

SCB 2000 och 2020