Jag uppfattar att Skolverket driver linjen på Regeringens uppdrag att centralt rättade nationella prov är bättre än att de rättas lokalt. Jag tror att denna linje är klart tveksam. Om man är orolig och inte litar på lärarna, så får man då utöka stickprovskontrollen. Central rättning beräknas kosta 14 miljoner för införande och 92 miljoner för drift årligen, allt enligt Skolverkets prognos.
Skolverkets förslag
Skolverkets förslag om central rättning innebär att en del av arbetet med
bedömning av nationella prov omfördelas från att utgöra en relativt stor andel
av lärares ordinarie arbetsuppgifter till att bli en bisyssla för ett mindre
antal utsedda bedömare. En stor andel av de verksamma lärarna som berörs av
förslaget bör i så fall få en minskad arbetsbelastning eftersom Skolverket räknar
med att kunna anlita ett antal nyligen pensionerade lärare eller lärare som
inte är verksamma inom skolan längre, till bedömare vid central rättning.
(Skolverkets webbplats)
Avlasta lärarna
Skolverket anför att de betygsättande lärarna ska avlastas arbete med de nationella
proven på sikt. Att avlasta lärarna är förstås bra, men då måste resultatet
vara funktionellt och kunna hanteras av berörda lärare inom deras uppdrag med
betygsättningen. Dock kvarstår funderingen om man följer skollagen.
Skollagen
Det blir ju konstigt om undervisande
lärare frikopplas helt från rättning, det uppdrag de har enligt skollagen, där står att ”betyg
ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den
tidpunkt när betyg ska sättas” (kap 3: 16 §) och när betyg sätts, efter det att ett ämne har
avslutats, ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav (kap 10: 20 §).
Risk för matematisk ”exercis”
Om man helt frikopplar rättningen av nationella proven från lärarna, så blir
det bara en exercis som i mina ögon blir helt fristående, då man bara kan se
siffrorna och betygsutfallet utan någon pedagogisk förankring. I mina ögon blir detta bara ”dimridåer”
i syfte att legitimera Skolverkets uppdrag att skapa rättssäkerhet och
rättvisa. Att de nationella proven mäter vad de ska mäta blir en öppen fråga
– vad syftar allt till kan man fråga sig och värdet av detta. Den här
metoden faller som alla andra sätt att arbeta, anser jag. Vi alla lärare vet att det inte finns
någon betygsbedömning och betygsättningsmetod som är helt 100 % rättssäker och
rättvis, då olika människor är inblandade. Man kan också fråga sig vad rättning
på distans tillför för plusvärden? Hur säkerställer man att de bedömande personerna
är mera kompetenta än de undervisande lärarna? Vilka kriterier ställer man upp
för dessa och värderar olikheter i kompetensen? Vem sköter kontrollen av bedömarna och deras arbete, är en fråga som uppkommer ganska omgående.
Det som blir problematiskt tror jag, är att bedömningen av
uppgifterna omvandlas till rena siffror och betyg utan vidare förankring av eleven.
Detta motsägs av att hela elevens arbete ska bedömas vid betygsättningen enligt läroplan och kursplaner. När
det gäller de nationella proven så måste funktionen och värdet mätas mot
resultatet, vad tillför detta egentligen . Kanske en illusion om objektivitet, vad vet jag? En föreställning om att man kan få en
överblick av lärandet, skolresultaten i hela Sverige? Det är nog att tro lite för mycket, anser jag. Hela idén blir troligen en "papperstiger" som så mycket annat när man angriper allt "i de stora dragen".
Källor
Svantesson E och Olsson L (M) (2011), Central rättning av nationella prov Motion 2011/12:Ub462
Regeringen (2023) Central rättning av nationella prov ska göra betygssättningen mer likvärdig


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.