Den ska dessutom möta alla elever på ett demokratiskt och positivt pedagogiskt sätt som unika individer och ta tillvara den enskilde elevens resurser och behov. Skolan är numera målstyrd med läroplaner, kursplaner, betygskriterier och föreskrifter som ska hjälpa till med detta.. Så långt är allt väl men ......
Bilder www.google.com
"Glappet"
Tyvärr finns det ett glapp, upplever jag, mellan den politiska synen på skolan och skolans inre liv och verklighet. Detta har kommit i dagen på ett ganska tydligt sätt genom Skolverkets och Skolinspektionens inspektioner, eller har det det? Man granskar den svenska skolan för att se om den uppfyller de "krav" som läroplaner och kursplaner föreskriver. Man utökar kontrollen i tron att det leder någonstans. Tyvärr är avståndet mellan centrala skolmyndigheter och den enskilda skolan för långt.
Det finns ingen rådgivande nivå emellan, den som tidigare vägledde skolorna i "distriktet".
I tider av ekonomiska svårigheter vet vi alla att våra kommuner inte har tillräckligt med pengar för att satsa på skolan på ett optimalt sätt. Detta är den krassa verkligheten trots detta fortsätter man att inspektera skolan och komma med förelägganden. Till vilken nytta då kan man fråga sig, när man från början anar tillståndet? Att kolla i efterhand är ju ingen effektiv metod för förändring, då allt då andas tillrättavisning och inte aktiva förbyggande råd som skolan behövde.
"Alla vet hur det förhåller sig?"
Det blir lite som sagan om "kejsarens nya kläder", där alla visste hur det förhöll sig innan skolkommissioner och andra undersökningar gjordes, men ingen sa som det var, inte ens efter att dessa var klara. Låt vara att resultaten presenterades, men sedan då?Är inte skolans "problem" något åt det hållet, man vet, men man gör för lite. Vi vet vad som behövs, aktiv vägledning, men ingen från centralt håll är beredd att göra de insatser som behövs. Man arbetar företrädesvis enligt "kaspermetodiken", man drar i trådar på avstånd och hoppas att det tillför något ute i den enskilda skolan. I ett litet land som vårt har vi bara ett val, vi måste försöka vara "bättre" än våra konkurrenter för att överleva som en välmående nation.
I tider av ekonomiska svårigheter vet vi alla att våra kommuner inte har tillräckligt med pengar för att satsa på skolan på ett optimalt sätt. Detta är den krassa verkligheten trots detta fortsätter man att inspektera skolan och komma med förelägganden. Till vilken nytta då kan man fråga sig, när man från början anar tillståndet? Att kolla i efterhand är ju ingen effektiv metod för förändring, då allt då andas tillrättavisning och inte aktiva förbyggande råd som skolan behövde.
"Alla vet hur det förhåller sig?"
Det blir lite som sagan om "kejsarens nya kläder", där alla visste hur det förhöll sig innan skolkommissioner och andra undersökningar gjordes, men ingen sa som det var, inte ens efter att dessa var klara. Låt vara att resultaten presenterades, men sedan då?Är inte skolans "problem" något åt det hållet, man vet, men man gör för lite. Vi vet vad som behövs, aktiv vägledning, men ingen från centralt håll är beredd att göra de insatser som behövs. Man arbetar företrädesvis enligt "kaspermetodiken", man drar i trådar på avstånd och hoppas att det tillför något ute i den enskilda skolan. I ett litet land som vårt har vi bara ett val, vi måste försöka vara "bättre" än våra konkurrenter för att överleva som en välmående nation.
Men vad händer med våra unga som går i skolan, ibland under knapphetens stjärna?
Rustar vi oss optimalt för den framtid som kommer, där allt fler länder nu matchar oss och sedan går förbi i kunskap och teknikkunnande. Inte ens i den förra högkonjunkturen avsatte man tillräckliga medel till skolan. Detta gör mig mycket bekymrad. och frustrerad. I vilken värld lever våra rikspolitiker kan man undra, nu när lågkonjunkturen står inför dörren? I en lågkonjunktur måste vi bli smartare och använda varje krona "på båda sidorna".
"Felet består"
Det genomgående felet under flera decennier, menar jag, har varit att man inte talat med lärarna om skolans verklighet på allvar, utan bara till dem, det är en allmän sanning. Att förhållanden för lärande inte är de optimala har lärare omtalat nu under en längre period, medan politiker i desperation försöker hitta lösningen med stort L som ska lösa skolans problem. Det fungerar lika dåligt idag som decennierna innan. Min uppfattning är att desperationen ligger nära. Olösta är frågorna om lärarnas totala lönebild, lärarutbildningar, karriärmöjligheter, olösta är frågorna om specialpedagogikens roll i skolan, annat än "lappa och laga-åtgärder", olösta är frågorna om arbetsmiljön i skolan. Låt vara att det inte går att generalisera, men i översikten av svensk skola finns problemen där. Vi lärare ser dem, eller är det dom nu?
Det genomgående felet under flera decennier, menar jag, har varit att man inte talat med lärarna om skolans verklighet på allvar, utan bara till dem, det är en allmän sanning. Att förhållanden för lärande inte är de optimala har lärare omtalat nu under en längre period, medan politiker i desperation försöker hitta lösningen med stort L som ska lösa skolans problem. Det fungerar lika dåligt idag som decennierna innan. Min uppfattning är att desperationen ligger nära. Olösta är frågorna om lärarnas totala lönebild, lärarutbildningar, karriärmöjligheter, olösta är frågorna om specialpedagogikens roll i skolan, annat än "lappa och laga-åtgärder", olösta är frågorna om arbetsmiljön i skolan. Låt vara att det inte går att generalisera, men i översikten av svensk skola finns problemen där. Vi lärare ser dem, eller är det dom nu?
Källor
Dagens samhälle (2016) När skolan bygger på en idé i stället för vinst
Skolinspektionen
Dagens samhälle (2016) När skolan bygger på en idé i stället för vinst
Skolinspektionen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.