Forskningen släpar efter verkligheten, men också inriktningen

 Regeringens skolsatsning har framförts med trummor och trumpeter med klumpsummor med miljoner kompletterade med antaganden och ändrade förutsättningar, men även en stor portion önskningar, kan jag uppleva.

Lång tid att förändra att arbetssätt
”Det tar lång tid att förändra arbetssätt, vilket betyder att åtgärderna verkar på lång sikt. Vi kan se positiva trender i elevernas resultat under de tre år som en insats varar, men de stora förändringarna syns sannolikt först efter ännu längre tid”, (Martin Rogberg  2021)

Väntan är en svår konst när man inte ser förändringar i det korta perspektivet. Jag har väl ibland drabbats av svårmod. När det mesta presenteras i förslag av ljusa bilder som ska införlivas på sikt.

Stabiliteten
"Stabiliteten i den grundläggande organisationen är viktig – inte bara rektor och lärare, utan hela systemet inklusive arbetslagsledare och elevhälsa behöver fungera. Om det gör det funkar en skola i allmänhet bra, om inte kan det bli problem”. (Martin Rogberg  2021)

”Ett av de vanligaste problemen hos de deltagande skolorna – liksom på många andra håll – är hög personalomsättning. Det kan enligt Martin Rogberg leda till negativa spiraler, till exempel genom att det uppstår rykten om att det är rörigt på skolan, vilket gör det ännu svårare att rekrytera” (Martin Rogberg  2021).

 

Bred problembild
Jag kan konstatera att problemet med att lära svenska från dag ett, som blivit ett slagord mot framgång, är mycket bredare och för den delen också djupare. Då hjälper föga med antal satsade miljoner på ett optimalt läge, som inte finns, enligt mitt sätt att se. Om förutsättningarna med 30 % obehöriga lärare oftast  utan pedagogisk högskolutbildning och till detta kanske bristande ämneskunskaper.

Att man vill satsa på skolan är förstås bra, men ett antal miljoner ”utslängda” i luften ger i dagssituationen föga hopp menar jag. Jag har hittills sett alltför många löften ”flyta under bron”

 

Ett genomgående drag är att ge eleverna längre lärotid. Med detta sagt är problemet lagt hos elevernas enbart. dvs sitter man i skolbänken lär man sig. Detta är förstås en kraftig förenkling – att ha undervisning, med obehöriga med brister i pedagogisk insikt och ämneskunskap försvårar. Då spelar någon veckotimme extra ingen som helst roll. Det blir ju oftast mera av det tidigare och inget av det är revolutionerande .

 

En "obehörig" sommarskola
En ”risk” finns att den som är anställd på ett år i taget, ser en möjlighet att få några veckors ”extra” tjänstgöring. Är den intresserade obehörig kanske med svaga ämneskunskap, så tillför denne inget optimalt enligt mitt sätt att se. Då försvagas också denna åtgärd till mycket av "barnpassning" för att stilla samvetet, kan jag misstänka. I sinnevärlden är det svårt att med några veckor arbete kompensera hela terminer. Även om en önskan om detta säkert finns.

Antagandet att problemet ligger hos eleven blir lite bakvänt då ett antal faktorer måste samverka för ett effektivt lärande som eleven inte råder över. Här menar jag att systemfelet ligger, men kan inte fokusera enbart på elevens möjligheter och problem. Det måste till en pedagogisk insats för att komma vidare.

Slutligen måste jag konstatera att den anträdda vägen, i mina ögon, inte är optimal eller att den beskriver verkligheten som den är. I dagsläget hamnar mycket av detta "under broarna", tyvärr. Så länge prio 1 inte är behöriga lärare, så försvagas alla satsningar.

Källor
Regeringen (2023), satsningen på skolan
Rogberg M, Leder FOU och samverkan. Utvecklar organisation och ledarskap.
Skolporten (2021), att vända en skola