Kan läroböcker behålla sin dominerande plats i skolan?

Läroboken har hittills varit i det närmaste oumbärlig i skolan. Tidigare var läroboken “kursen” för många lärare. Om man läser kursplanerna allt sedan grundskolans införande med läroplan 69 för grundskolan, så kan ingen lärobok “täcka” hela kursplanen. Detta vet alla lärare nu genom sin profession.
Läroboksförfattare vet förstås att de inte kan ta med allt i sina böcker, och påstår det inte heller. Ingen läroboksförfattare har nog sagt att de har behandlat allt, utan att detta är ett bra hjälpmedel i ämnet.

Men om man roar sig med att titta lite i läroböcker från olika decennier, så ser man att det har skett en förändring, ibland till det bättre men lika ofta till det sämre, tycker jag.

 Vad har då skett? Jag kan konstatera att bilder har blivit nästan dominerande i många läromedel, vilket tillför mycket på ett bra sätt. Men värre är att man ofta förkortat texterna i böckerna och gjort dessa mera kompakta.
Man har ibland tagit bort det mesta av redundansen (den betydelsebärande omgivande och förklarande texten), kan jag konstatera, vilken är helt nödvändig för förståelsen. De korta texterna är säkert tänkta att underlätta för elever som inte orkar läsa så mycket, men syftet blir lätt det motsatta, då elever med läsvårigheter då får ännu svårare att tillgodogöra sig innehållet. Bilder kan ersätta mycket, men dock långt ifrån allt.

Man förflyttar sig ofta från ett mikroskopiskt synsätt(delarna) till ett makroskopiskt synsätt (helheten) på ett ganska oförutsägbart sätt, menar jag. Modern pedagogisk forskning framhåller att man alltid ska utgå från helheten och sedan förklara helheten med delarna. Då gäller det att veta vad helhet och delarna är i ett förlopp eller process. Eleverna kan ju inte sätta ihop någon helhet av delarna då man ofta inte har just redundans.

Tittar man lite djupare i olika läromedel så ser man att många läromedel fortfarande, i allför stor grad menar jag, är kvar på faktanivån, ett gammalt sätt att se på kunskap. Ny kunskap skaffar man sig genom att bland annat använda “faktaverktyget” som bas, referens och utgångspunkt för ett fortsatt lärande. Risken är annars stor att man bara får vad jag kallar “Jeopardykunskap” , dvs. att endast återanvända inlärda fakta.

Med det jag behandlat ovan drar jag den slutsatsen att dagens läroböcker ännu mindre “klarar” sig utan en duktig pedagog som kan se igenom och komplettera läromedlen. Man kan inte förlita sig enbart på tryckta läromedel, då dessa inte kan innehålla allt. Alla läromedel har en tendens att inte vara “up to date” i  t ex. samhällsorienterande ämnen. Utvecklingen går hela tiden vidare, även efter bokens tryckår, kan jag konstatera.