Dags för ny läroplan – en läroplan i tiden?

Framtidsfokus efterlyses
“IKT-användning bör arbetas in i alla svenska kursplaner som en övergripande färdighet. Ett sätt är att komplettera övriga färdighetsmål med ”färdigheten att använda digitala verktyg för att bland annat samla och bearbeta information, samarbeta med andra elever och lärare, samt redovisa uppnådda kunskaper ”. Det skriver Peter Becker ordförande i föreningen Datorn i Utbildningen och Mikael Andersson, konsult.

Den här tanken är förstås riktig, men den blir till en svaghet om man bara bara skriver in den i en läroplan. Jag har tidigare belyst vikten av att arbeta i verkligheten samtidigt, dvs i handfast kursplansarbete och utbildningar. Vilka är det då som ska förverkliga “nästa läroplan?” Jo samma lärare som finns i skolan nu.
Skolan är fortfarande till övervägande delen ett “papperssamhälle” där stora mängder papper används och förflyttas manuellt. Det är här, i det praktiska hanterandet av bland annat skoluppgifter, inlämningsarbeten mm som man måste bli mera modern. Om man inte utnyttjar datatekniken fullt ut, så blir datorn i stort sett bara en modern skrivmaskin som producerar nya papper.

Om vi inte gör denna läroplan mera uttalat “tvingande” än de tidigare, så har vi kvar begreppet “pedagogisk frihet”. Alltså möjlighet att välja bort IKT från undervisningen i större eller mindre grad. Lärarutbildningen PIM (Praktisk internet och mediekunskap) var en bra början, men är långt ifrån “heltäckande” när det gäller skolan. Det som varit bra med PIM är att den riktar sig mot elevernas behov av förnyade undervisningsverktyg. Där denna “lärarutbildning” fallit i god jord har man sett lite förändrade sätt att undervisa. Dock är denna utbildning längt ifrån de elevaktiva metoder som behöver komma till stånd.
Så den stora stötestenen är egentligen de elevaktiva arbetsformerna, en metodik och didaktik, som alla lärare måste bli väl förtrogna med och använda. Utan dessa tjänar det föga att använda datorer i skolan om man bara ska arbeta traditionellt med dem. Som exempel skriva med datorn i stället för i skrivhäftet på en svensklektion.
Då är vi tillbaka på den pedagogiska friheten igen, d.v.s. allt står och faller med lärarna. Det är alltså i dagsläget, om man tittar lite generellt, lärarna i många fall som är den “svaga punkten” i mitt resonemang om förnyelse.

Vi kommer ingenstans om vi inte satsar på lärarna för att ge dem IKT-verktygen för sitt arbete. Vi måste nå alla lärare om vi ska lyckas, inte bara de redan “frälsta” som man brukar säga. Av erfarenhet vet jag att IKT prioriteras ner på listan när det blir tal om lärarfortbildning. Man glider lätt undan ett problem genom att välja något mera neutralt. Jag menar att ibland måste man ta till tvingande utbildningar under en tid för att komma vidare. IKT är ett sådant exempel, menar jag. Det måste finns ett absolut krav att IKT skall användas i skolan i hög grad. Utan detta krav ingen förnyelse inom rimlig tid.