Fler lärare i skolan inte hela sanningen?

Om man från politikerhåll uttalar att man ska ha flera lärare i skolan, så är det en stor generalisering. Att bara betrakta lärarna som en avgörande gruppfaktor i det politiska språket blir då mycket utslätat. Synen, att mängden lärare ska vara det avgörande målet blir lite konstigt.

Att tillföra lärare som gör samma sak som de som redan finns i skolan ger ingen ökad effekt på lärandet, lika lite som det skulle vara kopplat till pengar.

Fler lärare och mer pengar ger inte automatiskt någon effekt i skolan, det har man forskningsmässigt visat. Det som behövs är en modern pedagogik som sätter eleven i centrum. Ett slagord som använts under 30 år, men som aldrig fått något innehåll i skolan.  Ett slagord utan innehåll blir då bara en dimridå som skymmer utvecklingsvägen menar jag.

Det största hindret för framgång är fortfarande förmedlingspedagogiken där en lärare som har kunskapen står “vid tavlan” och sedan  förmedlar denna till eleverna. Synen på eleverna blir då att de ska få ta del av lärarens kunskaper stillatigande i sina bänkar, ofta sysselsatta med att skriva av tavlan. Denna tradition är gammal, redan de gamla kyrkskolorna på 1500-1600-talet använde samma metodik Då var den en nödvändighet, då böcker var sällsynta, men idag med moderna hjälpmedel som datorer är den mera ett hinder för eleverna.

Flera lärare med modern pedagogik gör skillnad, då man mera kan frångå det gamla klassystemet och fokusera på undervisningsgrupper. Då kan man på ett bättre sätt möta elevernas behov. Man kan också variera undervisning, med praktiska och teoretiska inslag, allt bättre anpassat till eleverna.

En allt viktigare faktor är elevernas förkunskaper och reella kunskaper när de kommer till skolan. Vår medievärld ger rika möjligheter att lära utanför skolan. Detta tar man oftast ingen som helst hänsyn till i skolan. Då skolan av många ses som bildningsplatsen med stort B. Detta är också en konserverande tanke och är mera ett utslag för skolans sätt att “skydda” sig mot samhällets inflytande-

Dagens elever går som tidigare generationer till skolan med tvång, sk. skolplikt. I folkskolans begynnelse såg man säkert hellre att barnen stannade hemma och arbetade än gick i skolan. Då var skolplikten en avgörande faktor för folkbildningen, ett sätt att “förmedla” kunskap till den växande generationen.

Det som inträtt på senare år är det allt vanligare skolket. Många elever har svårt att se skolan som en rättighet, där man lär för livet. Man kan förstås spekulera i vad detta beror på. En faktor som jag lutar åt är den, att man allt mer inte  känner sig hemma i den “gamla” skolstrukturen. Man trivs inte, man får inte växa på egna villkor, dvs. att få en undervisning som passar dem. Dagens elever är mer upplysta ån 60-70-talets elever, har allt mer möjligheter, som Internet, telefonteknikens framsteg mm. Att då i skolan låtsas att tiden stått still blir då mest beklämmande.