En skola i tiden – hjärnforskaren Martin Ingvar är tveksam.

Jag har ofta i min lilla spalt funderat över skolan och skolans sätt at möta “verkligheten”. Som pedagog blir man ofta tveksam över skolans oförmåga att möta alla elever. Jag har tyckt att det varit intressant att följa Martin Ingvars “skolforskning”, då han på vetenskaplig grund ifrågasätter skolans nuvarande sätt att vara.

Martin Ingvar är professor i neurofysiologi vid Karolinska institutet. Han är chef för en avdelning på Karolinska sjukhuset där man kartlägger den mänskliga hjärnan med den allra senaste kameratekniken. Här kan man i bild dokumentera känslor, förmågor, förändringar och sjukdomar.

Han säger om skolan: “Dagens skola tar inte vara på varje barns biologiska möjligheter. Barn som är otrygga, stressade och trötta när de kommer till skolan - och det gäller allt fler - har större behov av en optimal pedagogisk relation och situation. De som har inlärningssvårigheter skadas mest av en skola som saknar ett dokumenterande arbetssätt. Modern hjärnforskning är inte så säker på att vi ska ha en skola som den vi har nu”.

Att läraren är viktigt har alltid varit centralt i alla diskussioner om skolan. Men då i den aspekten som pedagogisk ledare och i stort endast detta. Martin Ingvar säger om läraren:

“Dels är förstås lärarens roll viktig. Eleven måste ha en känsla av att det betyder något för läraren om eleven lyckas med något, ett slags socialt kontrakt lärare-elev”.

Martin Ingvar fördömer också betygssystemet på hjärnvetenskapliga grunder. Barnen behöver en fungerande återkoppling för att pedagogiken ska fungera, en återkoppling över tid..

Som pedagog vet man förstås att pedagogisk återkoppling leder till utveckling,med hjälp av dialogen mellan elev – lärare som central del.. Betygen är resultatinriktade i grunden och skall “mäta vad eleven åstadkommit”. För många elever blir detta ett abstrakt fenomen som då inte hänger ihop med resten av skolans verksamhet.

I skolan har det tidigare varit relativt vanligt att man börjat “ta i” elevens skolproblem i samband med betygen i åk 8. Mäts inlärningssvårigheterna först i åttan har tåget redan gått. Att inte mäta och belöna är med Martin Ingvars ord en ”välvillighetens tyranni” som cementerar elevernas klassbakgrund.

Det är alltid berikande att bolla sin funderingar mot forskningsrön och forskare som kan lägga ut texten så vi “vanliga” människor förstår.