Grundidén hos Freinet var att elever kritiskt skulle utforska sin omvärld och producera egna material i form av läromedel och tidningar. Eleverna skulle dessutom korrespondera med barn från andra delar av världen.
Freinets utgångspunkt vara alltså att låta eleverna forska och upptäcka världen. Även om han inte förankrat sitt sätt att arbeta vetenskapligt så har han ändå på ett praktiskt undersökande sätt skapat en elevaktiv metod för lärande. Den undersökande metod som Freinet skapade sögs upp i den svenska omdaningen av skolan (grundskolan). Modellen omvandlades till en ”svensk modell”, där man tog ut vissa delar av Freinets tankar och vävde in dem i läroplan 69 och de följande. För många blev det undersökande arbetssättet ”hängande” i luften då det inte var förankrat någonstans. Detta gjorde att man höll isär enskilt arbete och undersökande arbetssätt. Detta praktiserades i det s.k. grupparbetet, där eleverna gemensamt skulle ta sig an olika undersökande uppdrag.
Tyvärr hängde också grupparbetet som metod i luften. Många lärare tolkade grupparbetet som att ”fösa ihop” elever i en grupp och så skulle allt gå av sig själv. Elever som var otränade att arbeta undersökande tillsammans skulle helt plötsligt bli forskare. Få pedagoger hade kunskap i gruppdynamik och gruppens ”inre liv”. Många kom sedan att se grupparbetet som en plåga man gjorde för att man skulle göra detta.
Var Freinet också mediepedagog?
” För en mediepedagog är det dock uppenbart att Freinets pedagogik på samma sätt som mediepedagogiken utgår ifrån människans kommunikativa förmåga och dess centrala roll för socialisation och tillblivelse som människa. Mediepedagogik som kan anses vara en form av kulturpedagogik är ju som bekant skapandet av den lärande miljö där det samlas information, där denna bearbetas till kunskap och denna kunskap kommuniceras till en mottagare.
Genom att ha målet att kommunicera kunskap genomgår den som kommunicerar en lärande process. Detta visste och praktiserade redan Wilhelm von Humboldt (1767-1835) i sin bildningstanke och universitets byggande. Hans metod var seminarier, uppsatser och forskning.” (Jan-Ivar Johansson 2001)
I dagens medievärld har tiden spelat Freinetpedagogiken i händerna genom det kommunikationssamhälle som vi har. Den unga generationen som innehar denna kunskap skulle nå långt med denna metodik. Tyvärr så har man ännu inte upptäckt detta från skolhåll utan man ser kommunikationen som ett problem i skolan, som man ofta vill förbjuda.
Freinet har en specifik kunskapsteoretisk utgångspunkt som han klargör i sina skrifter. Kunskap är inte bara begrepp - Kunskap har med känsla och vilja att göra. Barnet skaffar sig själv på egen hand kunskaper, lär sig läsa, räkna. För att erövra denna självständighet vill man skaffa sig nya kunskaper och vetande. Vi lärare hjälper barnen att nå fram dit genom gruppgemenskap och handledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.