Med den nya skollagen, de nya kursplanerna behandlar man resultat och måluppfyllelse. Att man använder begreppet var för sig och överlappande förvirrar begreppen.
“Begreppen resultat och måluppfyllelse används nämligen överlappande. Måluppfyllelse pekar i vidare mening på relationen till målen i de nationella styrdokumenten vilket då också inbegriper aspekter som demokrati, kunskapskvaliteter samt olika sociala och kommunikativa processer som är den del av skolans vardagliga verksamhet. Resultat begränsas däremot ofta av sådant som går att mäta, som betyg och grader av måluppfyllelse i skolan olika ämnen”. Andreas Bergh 2010
Man pratar ofta om den finska skola som ett bra exempel på ett framgångsrikt skolsystem. Om man ska uttolka Andreas Bergh så måste man vara försiktig med orden. Betygsjämförelser eller “kunskaper” ger ingen djupare analys enligt hans sätt att se.
“Fram till för några år sedan in på 2000-talet används måluppfyllelsebegreppet på de nationella arenorna i högre grad med det bredare uttolkningen, medan tiden därefter i större utsträckning handlar om den snävare betoningen på resultat” Andreas Bergh 2010
Det Andreas Bergh berör är mycket av den vinkling som den politiska skoldebatten har haft på senare år som utmynnar i språkbruket inför ny skollag mm.. Men jag menar att måluppfyllelse involveras i en utbildningsprocess, där man ska försöka möta varje elev i denna. Medan resultaten är ett eftersläpande konstaterande, så här blev det. Om man följer upp måluppfyllelsen över tid, i den utökande förståelsen så bidrar detta till att lärandeprocessen blir synlig för alla. Att enbart fokusera på betyg, “resultatet” av ett lärande, blir lite väl endimensionellt.
Begåvning mäts i mångas resonemang som en summa av läs- och skrivförmåga, verbal förmåga och ett gott minna. Dessa komponenter, förmågor, passar bra i en skola där man använder förmedlingspedagogiken. I en elevaktiv skola når man många fler förmågor förstås. Med detta vill jag ha sagt att en skola som mäter kunskap bara i betygsgrader eller poäng skjuter bredvid målet.
Detta blir lite fel eftersom andra förmågor efterfrågas i exempelvis näringslivet. Där personlig stabilitet, kreativitet, social förmåga är efterfrågade oftare före vilka betygsgrader man har..
Att vi fått en så pass vinklad debatt är nog skolans oförmåga att analysera elevers förmåga och saknaden av kraften i att bemöta dessa. Ibland “friar”! man oftare än man “fäller”. Som ex ” Lille Kalle kan inte läsa ännu fastän han går i åk 3, men han tar sig nog, med mognaden kommer allt det andra”. Denna typ av analys är alltför vanlig nu menar jag.och den har bidragit till att skolan ansetts kravlös och ostrukturerad. Kan man inte på ett rättssäkert sätt få “papper på” en riktig analys, så gagnar det föga och inte eleverna heller..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.