God fortsättning på 2011 för alla och för skolan

Året 2011 blir uppryckningens år i skolan, med en nystart på alla plan. Nu ska man inte säga att allt är frid och fröjd för det. Ibland blandar man ihop saker som “kunskaper” och färdigheter till exempel. I den politiska debatten talar men endast om kunskaper på ett mycket vagt sätt, som om kunskapsbegreppet är något alla förstår som något väl avdelat och beständigt.

En uppryckning från den vanliga lunken kommer med säkerhet att ske om än motvilligt. Skolans arv kommer att göra sig påmint kan man anta, som alla tidigare gånger 1969, 1980 och 1994. Det goda denna gång är den uppföljning av den enskilde eleven som skärpts upp, Det kommer att vara den viktigaste reformen. Att dokumentera skriftligt från tidiga år, blir för många en nyhet, då man för det mesta förmedlat muntlig information i skolan. Muntlig information kan vara bra, men inte för att kartlägga en löpande utvecklingsprocess, som man ska kunna utvärdera.

Det blir nu “lagligt” att skriftligt följa upp färdigheter som läsförmåga och skrivförmåga., med “stoppstationerna” åk 3, 5 och 9 och de nationella proven. De individuella utvecklingsplanerna skall komplettera dessa årligen. När det gäller kunskapsbegreppet tillför jag inte den grupp som tyckte det var bättre förr, med att lära sig utantill, för att sedan återge det som oftast var statiska “gamla” återupprepade fakta. Det jag kalla “Jeopardykunskap”, kanske kul i sällskapslivet men oftast utan värde i den verkliga världen.

Många med mig minns säkert de tyska dativen och verben som man pluggade tills man kunde upprepa dessa i sömnen. Men inte insatta i sitt sammanhang blev de totalt värdelösa.

Åtskilligt av skolans arv består av dylika ting, som är viktiga i skolan, men inte annars. I gamla tider betygsatte man flit, skötsamhet punktlighet och moral, men lite av detta finns ännu kvar i nutid. Man hör ibland att “han har varit mycket flitig på timmarna”, utan att man talar om resultatet av fliten. För det är ju resultatet som ska betygsättas inte fliten i sig. Men vi får hoppas att detta hör till undantagen i vår skola

Att skolans arv är så starkt beror säkert på att tidigare lärargenerationers kunskap förs över till kommande, genom att på praktikpassen “lära sig till lärare”, genom en praktiskt/teoretiskt bakgrund. Så visst har de nya reformerna blivit en utmaning helt klart. Så jag får önska ett gott nytt skolår 2011 i tron att denna gång ska det gå att göra något radikalt. Får vi en skola för framtiden? – tveksamt tyvärr, då även denna reform lagts på ovanifrån utan att den förankrats där den ska förverkligas.