Vem eller vilka styr skolan?

Innan jag utvecklar lite av mina funderingar måste jag förstås säga att man får akta sig att generalisera för alla skolor och alla skolledare i Sveriges land. Men man blir minst sagt fundersam när man läser de rapporter som kommit och som berör hur skolan styrs pedagogiskt.

“Rektor har en nyckelroll i skolan. Men många rektorer fyller inte den roll som pedagogisk ledare som det är tänkt i lagstiftningen”. Skolinspektionen 2010.

Rektors roll har genomlysts ett antal år nu, utan att Skolinspektionen, eller tidigare Skolverket, sett någon som helst förändring i arbetets uppläggning. Säkert har många funderat över detta faktum, så även jag. Vad lockar till  att bli skolledare i en pedagogisk verksamhet, kan man undra? Av tradition rekryterades rektorer ur lärarleden, men på senare tid även utanför dessa. Trots detta har inte den pedagogiska styrningen blivit så tydligt som lagstiftaren menat  Många skolledare har blivit administratörer på heltid utan att ha tid för den pedagogiska ledningen av skolan på allvar. Lite av skolans arv känns igen där rektorn betraktas som administrativ ledare, och enbart detta.

För många har “pappersexercisen” ökat och tagit mera tid i anspråk. På flera skolor har man ett minimum av personal som ska stötta rektor. Vilket haft till följd att rektorer suttit med rena kontorsuppgifter i stället för att leda.

“Rektorerna besöker sällan undervisningen och har därför inte tillräckligt underlag för att ha en dialog med lärarna om undervisningens kvalitet. Därför saknar rektor viktiga utgångspunkter när det gäller att leda förbättringsarbetet och för att skapa strukturer och klimat för det gemensamma arbetet att utveckla undervisningen i skolan. Därmed saknas också förutsättningarna för att fungera som pedagogisk ledare i skolans verksamhet, säger Christina Lindh, utredare Skolinspektionen.

En förutsättning för att leda skolan pedagogiskt är förstås kännedom om den egna skolan. Om inte rektor har denna kunskap vem styr då skolan?  De som finns kvar i skolan som kan leda är lärarna. Om inte det finns en övergripande pedagogisk ledning, så måste lärarna ta över hela processen. Det som inträffar då är att man får en mångfald som oftast leder till att skolan blir mera diffus eftersom skolans inre liv blir till många riktningar oftast kortsiktiga för att “klara läsåret”

Mycket har fokuserats på eleverna och deras kunskaper i olika rapporter. Men om skolan har en svag pedagogisk ledning, lärare som kanske blev lärare för att de bara kom in på lärarutbildningen  så kan man undra. (IFAU 2008 (Grönqvist och Vlachos). Lärare som anser att de inte ska göra “rektorns jobb” mm. Skolverket och Skolinspektionen har påpekat två av dessa ledningsuppgifter. Då nyttar det lite om ambitiösa lärare ändå försöker efter bästa förmåga för att upprätthålla en god skola, när man inte vet vad man vill med skolan. Det blir lätt då en “skola i skolan” som personligt godtyckligt utvecklas i någon riktning.

Om inte dessa undersökningar och rapporter får skolans personal att ägna sig åt självkritik, analyser för att förbättra skolan, då kommer ett flertal elever även i fortsättningen att misslyckas i skolan. Har vi i Sverige råd att nästan 25 % inte lyckas fullt ut i skolan,? Och då till råga på allt i en skola som inte speglar “samhällets” krav och önskningar. Ska detta få fortgå, kan man undra??