Hur blir man en bättre lärare i en modern skola?

Den frågan bör alla lärare ställa sig ibland. I lärarens yrke är det mest förödande att stelna till i sin yrkesroll, dvs göra som man alltid gjort utan att göra någon analys av resultatet av undervisningen.

Jag har lärt mig genom åren att alla elever kan inte göra fel eller ha “svårt” för sig i skolan. Rent  statistiskt, kan man inte få elever med dessa utmärkande “drag” varje år. Då måste man i sin analys se åt annat håll för att hitta förklaringar.

För 7-8 år sedan var jag på en konferens som handlade om skolan och samhället. Temat för konferensen var “Skola för framtiden”. Framtidsforskaren som beskrev den tänkbara utvecklingen, framtiders krav och skolans plats i tiden började med att rita en bild  Det han visade med denna bild, som har följt mig de senaste 8 åren, var detta

Bilden visar samhällets utvecklingsnivå och skolans utvecklingsnivå på ett ganska drastiskt sätt. Han ville visa vad som händer i ett samhälle där skolan har stelnat i sitt sätt att vara. Bilden var så enkel, men ändå förödande klar i sin analys. För att belysa sin bild pratade han om skolans sätt att organisera sig, didaktiska metoder, lärarna utbildning, skolpolitikers föreställning om skolan mm mm.

Sedan efter en kort paus ställde han frågan “ Hur många elever vill vara i den här gropen tror ni, och gå dit varje dag?  Sedan fortsatte han “Hur många av er lärare skulle gå dit om ni inte hade lön för detta?  Han gav flera exempel som beskrev problemen, läroböckerna, gammal pedagogik, datorernas undanskymda plats i skolorna. På de skolor där man använde datorerna försökte man oftast tränga in användandet i den gamla pedagogiken och undervisningen eller använda datorerna som “drillverktyg” och “hjälpreda” till läraren.

För min del har jag också fått anledning att ställa ett antal frågor. Frågor som jag ställt i olika sammanhang t ex denna: “Hur upplever datavana elever, elever som genom TV och ex resor sett delar av världen och upplevt andra länder och haft kontakt med människor, sitt liv i skolan?”

Att stå ut med skolan “sömngångaraktiga” tempo och innehåll kräver åtskillig psykisk kraft från eleverna. Många gånger gör denna metodik eleverna understimulerade, med trötthet och fallande motivation som följd. Detta har man visat i yrkesstudier bland vuxna med ett förödande resultat.

Det som gör mig mest nedstämd är forskarnas titt in i “kristallkulan” och med det den prognos man målade upp för skolan. Tyvärr har det mesta slagit in, färre elever trivs i skolan, skolresultaten sjunker, lärarnas status sjunker över tid, skolan har svårt att frigöra sig från sitt gamla arv. Detta är realiteter vi ser idag.

Svar på rubrikens frågan, utöver det som jag tidigare tagit upp, måste då bli mera  fortbildning, pedagogisk dialog, arbeta med elevaktiva metoder på elevernas villkor, där man användar moderna läroverktyg och inte gamla trasiga böcker.
Till sist Hans-Åke Scherps (forskare på Karlstads universitet)  klockrena kommentar: “Här tillbringar våra elever 9 år i grundskolan och svarar på frågor de aldrig har ställt” Kan skolans dilemma beskrivas bättre. Knappast!