Är skolministern ute på “okända vatten” igen?

Är man skolminister så måste man uttrycka sig så att alla förstår vad han menar. Skolministern påstår att “katederundervisning” varit framgångsrikt och bra. Men i stället har den varit delaktig i skolans nuvarande problem med elevernas skolresultat. Detta har ett antal skolforskare visat.

Katederundervisning betyder inta som pedagogiskt begrepp att läraren står vid katedern eller framme vid tavlan. Som pedagogiskt begrepp betyder katederundervisning, att läraren använder en förmedlingspedagogik, där läraren är en auktoritet och förmedlar kunskaper på skolans villkor. En följd av detta är att eleverna lätt  blir passiva mottagare.

Skolministern säger katederundervisning, men han måste mena “dialogpedagogik”. En pedagogik som bygger på att en dialog förs mellan lärare och elever. Det blir den diskussion som skolministern pratar om. Att inte använda adekvata begrepp gör att pedagoger ibland kan se det hela som amatörmässigt och ytligt. Kan till och med blir lite av ett löjets skimmer, när man just rör sig på “okända vatten”. Senast så uttryckte skolminister detta i samband med den stora satsning på matematik och naturkunskap som ska genomföras.

Det har funnits minst två stora centrala satsningar på matematik tidigare om jag minns rätt. Tyvärr så satte de inga djupare spår i verkligheten, upplevde jag.

I satsningen säger man inte saker rent ut ,att man menar att lärarna är för dåliga på att undervisa. På matematiklektionerna yttrat det sig så att eleverna ska var flitiga och räkna mekaniskt sida upp och sida´ ner under tystnad. Tyvärr har flit inget med förståelse att göra. Det vi sett är frukterna av en konservativ skola där flit är ett utpräglat måste ännu i våra dagar.

Till detta kommer att många lärare ser matematikboken som kursplanen, vilken den långt ifrån är. Skolministern pratar sig varm om de goda exemplen. Goda exempel är bra, men är ofta uteslutande relaterade till person och blir därmed svårare att ta till sig.

Föreställningen om att kunskapen ska kunna överföras på detta sätt har visat sig vara en lika dålig  metod som för eleverna. För att kunna fortbilda sig så måste man själv aktivt ta åt sig nya kunskaper, men framförallt ett nytt förhållningssätt.

Det finns exempel från andra länder som är framgångsrika, ta exemplet Japan där en matematiklektion kan bestå av ett enda matematikproblem.  Ett problem som diskuteras och där man försöker hitta så många lösningar som man kan. Detta är långt från vår mekaniska “mängdräkning” i svensk skola.

Man måste se problemet tydligt, vilket visar sig som jag nämnt tidigare att fliten, eller den synliga fliten blir målet och inte att lära sig matematik. Med mekaniskt räknade kan man inte generalisera till liknande problem. Vilket är den stora svagheten med detta förhållningssätt.