Strategin - “Tycka synd om lärarna” är inte gångbar i lönedebatten.

I en replik till Roland Sennerstam (DN Brännpunkt 18/8, se länk underst) om att lärarna förvärrar mobbningen skriver Mette Fjelkner LR

“Med en hög arbetsbelastning är det svårt att hinna allt. Vårt huvuduppdrag att undervisa är tyvärr bara en liten del av det arbete en lärare utför”.

“Förutom det självklara att förbereda lektioner, rätta prov och uppsatser, sätta betyg och upprätthålla dialog med föräldrar, förväntas vi lärare vara allt från psykologer och kuratorer till administratörer och ordningsvakter. Ofta har vi 30 elever i varje klass och upp till fem klasser om dagen i olika klassrum. Det är svårt att vara överallt samtidigt”

Jag har svårt att förstå, vad rätta prov, och sätta betyg har för samband med mobbningen i skolan. Hon säger vidare att lärarna både skall vara psykologer och ordningsvakter. Här finns ett grundläggande tankefel – en lärares har ett undervisningsuppdrag, det måste framhållas.

Att lärare inte är psykologer är troligen det som gör mobbningen värre, precis som Roland Sennerstam framhåller. För att verka som ett psykologiskt stöd för eleverna måste man ha goda kunskaper i psykologi och tiden för detta. Något som de flesta lärare inte har. Trots detta försöker man kvacka inom denna vetenskap och med följder man inte inser.

Jag har själv lång erfarenhet av att möta olika  problem i skolan. Har man hamnat i situationer med mobbning mm så vet jag att det inte alltid är så lätt att reda ut. Detta var en av orsakerna till att jag vidareutbildade mig i psykologi, för att förstå mekanismerna i “problemet”. Att fortbilda sig rekommenderas till alla lärare.

Att som Mette Fjelkner sopa problemet under mattan genom att ta till “tycka synd om lärarna”-taktiken är förstås katastrofalt. Lärarna har ett stort ansvar för undervisningen och omsorg om den enskilde i skolan, det kan inte skyllas på någon annan. Att uttala sig så här gagnar ingen inom lärarskrået.

När ett  representant  för ett av lärarförbunden utrycker sig så här och samtidigt kräver stora lönelyft för lärarna blir det konstigt. Ingen kan väl tro att allmänhetens förtroende för lärarna ökar med dylika uttalanden.

Man kan undra vilken strategi lärarförbunden har egentligen. På mig verkar det vara de “korta ryckens” strategi och inget strategiskt långsiktigt tänkande. Man  skrapar i stället med foten och efterlyser “modiga politiker”, har man helt förlorat orienteringen?  Har man missat att de “modiga politikerna” inte har någon egen börs för detta som är frikopplad från kommunens?

Om lärarnas fackförbund ska kunna verka för lärarna så måste man inse att mobbning är ett problem men också göra sig av med “tycka synd om lärarna” – taktiken  Lärarna måste få framstå som kunniga personer som klarar av sitt yrkesinnehåll, det som delvis beskrivs i citatet. Ingen kan väl tro som har med barn och ungdomar att göra, att allt skulle gå “smärtfritt”.

Felet i skolan med nuvarande utbildning av lärarna är att de inte är skickade till att vara psykologer. Då måste man i stället förstärka den “psykologiska sidan” med utbildade människor för detta i skolan. Det är logiskt och låt inte läraren framstå som expert på allt som händer i skolan för det är de inte. Bara i skolan satsar man på en “allt i allo-person”, ingen annanstans förkommer detta.

DN Brännpunkt 18 augusti