Nu är det dags igen för en satsning på matematik

Nu är det dags igen för en ny satsning i matematik och därtill naturkunskap. Detta kan man se som positivt, men samtidigt antyder man att lärarnas kunskaper inom dessa områden inte räcker. (Jag berörde detta i ett tidigare inlägg också)

Man vill ge de goda exemplen i denna satsning vilket alltid är bra. Men vad gör man åt de konservativa läroböckerna och gammal matematiktradition och metod? .

Tyvärr blir dessa stora satsningar bara “ryck” åt ena eller andra hållet om man inte går tillväga omsorgsfull, det säger jag med erfarenhet av de föregående. Vi har haft “matematiklyft” tidigare, vi har haft satsningar på PBL, (problembaserat lärande), vi har haft ITiS, (IT i skolan) den pedagogiska inriktningen för datoranvändningen, elevaktivt lärande m.fl.. Jag kan göra en lång uppräkning, men det gör jag inte här. Stora riksomfattande projekt blir lätt “en koloss på lerfötter”, då de nästan alltid har varit centralstyrda.

En fråga man ställer sig är hur skolan som organisation i det stora hela har  fungerat: Hur har skolan kunnat gå nästan opåverkad av alla dessa tidigare satsningar? Skolinspektionen anmärker fortfarande på gamla pedagogiska metoder, för mycket förmedlingspedagogik, ineffektiva lektioner, passiva elever mm. Detta är ett gott bevis på att skolan lever sitt eget liv, ganska opåverkad.

Jag får hoppas att denna satsning är bättre förberedd och väl genomtänkt än flera av de tidigare. ITiS är ett praktexempel på en fortbildning som slukade pengar, men där resultatet blev mediokert, menar jag. Risken är stor när man satsar stora pengar, och där man  kanske “spiller” för mycket krut på det administrativa runt omkring projektet. Det blir också lätt ett arbetsmarknadsprojekt, då man måste ha ett stort antal nyckelpersoner för förmedla projektets syfte och innehåll.

 Ibland kan jag undra om det är penningsummans storlek som är det viktigaste, enligt principen mycket pengar är lika med optimalt resultat?  Eller hur hårt man marknadsför satsningen?Min erfarenhet säger mig att utifrån kommande satsningar sällan träffar rätt och de “rätta” personerna.

Den mesta fortbildningen av detta slag använder principen “vattenslang” dvs “spruta lite på alla”. Ibland kan “vattenkannan” vara det viktigaste hjälpmedlet, att utbilda nyckelpersoner och nyckelarbetslag som har till uppgift att driva processen i ibland lärarna.vidare över tid.

Man måste förstås önska lycka till och hoppas att denna satsning ska bli bra och modernisera skolan. Man måste också ställa kravet att man måste ändra undervisningen om man ska nå vidare. Ingens satsning i skolan utan krav på förändring har hittills lyckats, menar jag. Då gäller också att Skolverket med flera instanser också läst på sin läxa, när det gäller tidigare satsningar.