Är en påslagen mobil nödvändig för att stå ut i skolan?

En diskussion har förts om mobilens vara eller inte vara i skolan på ett ibland ytligt och förmyndarmässigt sätt. Oftast betraktat som ett elevproblem som “blivit” ett stort problem för skolan. Det slår mig att ingen frågat sig varför mobiltelefonen är ett måste för många elever i skolan.

Man går i skolan för att forma sin framtid, vilket alla elever vet. Eleverna är kloka och förstår mer än väl varför lärandet med och utan mobil måste gå före “nöjen”.

Åter tillbaka till frågan; Varför använder man sin mobil på lektionerna till att SMS:a och kanske prata i?. Det troliga svaret är att lektionerna inte är intressanta, eller att man sitter passiv och lyssnar så länge man orkar. Man ser inte lärandet i något sammanhang, där arbetsuppgifterna ofta är meningslösa. Oftast har man inget utrymme för att bidra med något eller ta egna initiativ.

Jag vill mena att “problemet” i regel inte ligger hos eleverna utan hos skolan, och skolans sätt att förhålla sig till verkligheten. Jag själv kan tänka tillbaka på min egen skoltid och se hur jag reagerade på en skola som inte engagerande. Då fanns inga mobiltelefoner, men väl penna och papper. Var det tråkigt ritade vi gubbar och annat för att stå ut på lektionerna. Dagens elever är i det avseendet inte annorlunda än gårdagens.

Om man inte förstår att läsa tecknen, utan lägger skulden på eleverna, då blir det fel. Det finns en gammal sanning som tydligen är mycket svår att genomföra. “Skolan ska anpassa sig till eleverna och inte anpassa eleverna till skolan”.

I de flesta fall händer det senare med de följder det får, kanske mobiltelefoner under lektionerna. Men oftare får ett antal elever mera svårt att anpassa sig till skolans normer, när skolan alltmer fjärmar sig mot samhället verklighet,

Det är inte alltid skolans normer är förenliga med det som i övrigt gäller i samhället. Här finns också en källa som man bör utforska närmare. Varför gäller inte “samhällets regler” i skolan?

Skolan ska förmedla kunskaper och färdigheter för ett kommande yrkesliv och samhällsliv. Nyckelorden i skolan nu som förr är flitig, lydig,  synligt sysselsatt och att vara punktlig. Det senare är förstås viktigt som samhällsmedborgare. Att fostra, kreativa elever som är kritiska är långt från den gamla auktoritära skolan. Att verka i skolan bygger mera på dialog än makt det ska sägas. All den ska bygga på dialog kanske man måste säga.