Didaktik – ett begrepp som skymtat i “dimman”

I många år har begreppet didaktik ofta försvunnit i det överordnade begreppet pedagogik, anser jag.  Först en definition

"Ordet didaktik härleds från ett grekiskt ord, som betyder undervisa eller undervisande. Den har betraktats som en underavdelning av pedagogiken: Metoden och konsten att undervisa planmässigt genom systematisk genomgång av lärostoff enligt givna läroplaner" omfattas också av definitionen” NE.

De frågor man ställer sig inom didaktikens område rör både undervisningens design och  lärarens design av sin lärprocess för eleverna. “Vad är det som fokuseras och varför fokuseras det?, “hur ska lärandet organiseras?  Frågorna är fundamentala.

Didaktiken verktyg bör används i skolan för att analysera inlärningssituationer och utifrån dessa göra avväganden och fatta beslut om hur undervisningen ska bedrivas. Oftast sätter man upp fyra didaktiska kategorier som läraren bör tänka på:

• Vad ska läras ut?
• Varför ska det läras ut?
• Hur ska det läras ut?
• För vem ska det läras ut?

I vardagssituationerna diskuteras det oftast på en ganska ytlig nivå, man diskuterar t ex den praktiska lektionsuppläggningen, det elevmaterial som man tänker använda och i bästa fall det resultat som man vill nå. Enligt min uppfattning diskuteras de processer som ligger bakom själva lärandet alltför sällan.

I den traditionella lärarutbildningen diskuterades det sällan eller inte alls om didaktisk hantering. I det dåvarande ämnet “metodik”, behandlades oftast “lärarkunskap”, dvs hur man på ett praktiskt sätt löste olika undervisningssituationer i klassrummet

Didaktisk design (design för lärande) och multimodala perspektiv, på kunskapsutveckling och lärande fokuserar hur kunskap representeras och iscensätts i olika situationer. Hur kunskap skapas genom tolkning, förhandling och gestaltning av nya perspektiv (design i lärande) och hur olika resurser då används.

Att diskutera didaktiska hänsyn och inriktningar bör göras i arbetslagen löpande, det är arenan för att skapa en god utbildning för eleverna och ge möjlighet till ett intressant lärande. Många gånger så “fuskas” denna nivå över ofta med orden “när ska vi hinna detta?”. Detta har jag egen erfarenhet av.

Men om man inte hinner med didaktiska hänsyn, till vad nyttar det övriga? Att tro att det man gör är det bästa för eleverna är inte vetande. Att bara upprepa samma lektioner för varje elevgrupp utan eftertanke blir inte särskilt effektivt lärande, vill jag påstå.

Didaktiken måste bli mera närvarande i diskussioner och fortbildning i skolan. Läraryrket är ett akademiskt yrke som inte får stanna på den “praktiska nivån”. Man måste mera använda den teoretiska överbyggnaden för att dels skapa en effektiv undervisning och dels en bra skola som involverar eleverna. Tyvärr måste jag säga att eleverna som läroresurs används alltför sällan. Behaviorismens “näsa” sticker allt som oftast fram och betraktar eleverna som “tomma lådor” som ska “fyllas på” med kunskap.