Skolinspektionen har monopol på vad som är rätt och fel i den svenska skolan.

När Skolinspektionen skall granska en skola, så uppstår ofta en ganska stor turbulens på den granskade skolan eller i kommunen. Den första tanken som många säkert får är att nu ska vi granskas och hängas ut.

Jag har funderat på upplägget av en granskning av skolan. Man låter skolan “hållas” och tolka regler och lagar bäst de kan, skapa undervisningssituationer efter bästa förmåga. Sedan kommer en granskningsmyndighet i efterhand för att se om man gjort “rätt”.

Detta synsätt verkar inte gå i fas med en nutida demokratiskt skola, där öppenhet, dialog  mm ska gälla. Jag menar att det är genom dialogen man kan utveckla verksamheten. I granskning ligger ingen dialog i grunden, då man tolkar utifrån en “betraktares öga”. Detta betyder att man “talar till” inte “med” de man granskar.

När Skolinspektionen granskar så tar man kontakt med de inblandade i skolan elever, lärare, vårdnadshavare, politiker och skolledare. Man gör observationer, håller möten, gör enkäter mm. Visst finns det en “skenbar” dialog, då Skolinspektionen inhämtar synpunkter på det man tänker rapportera. Visst får skolorna yttra sig, men de har egentligen inget reellt inflytande menar jag. När rapporten kommer så är det Skolinspektionens slutsatser som gäller. Av erfarenhet vet jag att de synpunkter som lämnades in ifrån vår kommun, av dessa syntes inte ett spår i rapporten.

På Karlstad universitet finns Hans-Åke Scherp som leder flera utvecklingsnätverk bland rektorer och lärare i en rad kommuner och skolor i Sverige. Han är en av de starkaste kritikerna av en skolinspektion som ett kontrollorgan, han vill se
en inspektion som deltar i utvecklingsarbetet i skolorna. Med den utformning som Skolinspektionen har fått blir det för mycket styrning genom betyg och nationella prov. “Rektor och lärare får för mycket pappersarbete och för litet uppmuntran och stöd”, anser han.

Den gamla “Myndigheten för skolutveckling” hade ett utvecklingsuppdrag för skolan. Jag menar att det var dumt att lägga ner en myndighet som var inriktad på att hjälpa till med skolutveckling. Skolinspektionen kan inte med bästa vilja uppfylla detta även om man har god vilja. I grunden är uppdraget olika  och därmed förstås slutresultatet. För Skolinspektionens del så är det bara att konstatera faktum, “så här anser vi att det ser ut”.

Rapporten blir en formell beskrivning och  en kravlista som kommuner och skolor måste leva upp till. Denna kravlista kan förstås uppfattas på olika sätt, kanske inte som ett utvecklingsredskap i första hand, utan en anmärkning mot verksamheten. Att känna sig “påhoppad” som jag vet att många känner, då blir det ingen positiv utvecklingspotential. De flesta människor uppskattar ledning, förslag mm för att förbättra verksamheten, men en rapport  “kastad i halsen” tillför ingenting, åtminstone inte i utvecklingshänseende.