Rektorsrollen blir ofta i praktiken vad man gör den till

Det här inlägget kompletterar ett tidigare inlägg i ämnet med en liten annan vinkling. Skolinspektionen har haft synpunkter på rektors inverkan i det vardagliga skolarbetet under en rad år. Rektors uppdrag är;
“Det nationella uppdraget till rektor innefattar ansvar för att på olika sätt se till att skolan utvecklar den pedagogiska praktiken så att målen för skolan kan uppnås” .(Hallerström 2006, s 15).

“Skillnaden mellan chefskap och ledarskap är att det förra utgår ifrån en formell ledningsposition i en organisation medan ledarskap också kräver att man utövar inflytande över andra individer” (Rapp, 2006, s 93).

Rektors “verkliga” uppdrag
Mycket av rektors verkliga uppdrag står och faller, till stor del, med hur den övriga skolpersonalen uppfattar uppdraget, menar jag. Rektorn kan bli någon form av servicefunktion, där lärarnas vardagliga små och stora bekymmer “sköljer” över hennes/hans tid.  Detta har förstås att göra med chefskap och ledarskap i ett “nötskal”. I ett företag går man inte till vd direkt om man har småproblem, även om man vet att vd har det yttersta chefsansvaret.

Det blir problematiskt i en pedagogisk verksamhet om rektor ser sig som enbart formell chef.  Man ser då kanske sitt uppdrag som enbart administrativt. “Chefskap innebär att skapa förutsättningar för ett gemensamt handlande och ledarskapet bidrar till att initiera och utföra de mänskliga handlingar som behövs för att det som skall göras blir gjort”. (Larsen och Neergaard citerade i Granberg, 2011)

Den pedagogiska styrningen och ledningen
Om man ser på begreppet pedagogiskt ledarskap så beskrivs det på följande sätt “Begreppet pedagogiskt ledarskap är ett inflytande som skolledaren utövar i förhållande till lärare genom handlingar, som syftar till påverka dem till att utveckla undervisningen i enlighet med de mål och riktlinjer som anges i läroplan och skollag” (Kåräng, 1997, s 264).

Enligt min erfarenhet så har jag upplevt att rektorer ibland kan “väljer” bort  delar av det pedagogiska uppdraget. Kanske med skälet “jag hinner inte, det är så mycket annat som ska  göras”.  Konsekvensen av detta blir att det pedagogiska ledaskapet “faller” ner till arbetslagen, med de följder detta får. Inget arbetslag har en övergripande översikt av hur verksamheten på hela skolan ser ut.

Arbetslagens ansvarsområde
Varje arbetslag har ju en egen ansvarsnivå, dvs de elever som finns i de elevgrupper som de ansvarar för. Rent mänskligt blir då detta den första prioriteringen, att sköta sitt tilldelade uppdrag. En arbetslagsstyrd skola blir snabbt en otydlig och diffus skola, då arbetslagen lätt utvecklas i olika riktningar.

Rektor har en viktig roll i att leda den pedagogiska utvecklingen på en skola, från hur man ser på lärande, betyg, organisationsfrågor osv. Om det inte finns konsensus i olika pedagogiska spörsmål. så drabbas i slutänden eleverna. Kanske genom “godtycklig” personlig betygsättning som ett tänkbart exempel.

Ledarskapet viktigt
“OECD:s rapport från 2009 placeras skolans ledarskap högt upp på dagordningen runt om i världen. Rapporten påtalar att det spelar stor roll för skolans resultat, i och med att det påverkar så väl lärarnas motivation och kompetens som deras arbetsmiljö och arbetsklimat. Ett effektivt skolledarskap är en förutsättning för att kunna förbättra utbildningens effektivitet och berättigande” (Skolverket, 2009, s 11).

Om rektor skall kunna vara en pedagogisk ledare värt namnet, då ska inte rektorer sitta med rutinmässiga kontorsgöromål eller vara någon form av “vaktmästare”. Lite av det som hände i sjukvården, där läkarna  också skulle sköta kontorsgöromålen, lite så är det i vår skola nu. De personer som  kan stödja rektor i dessa frågor har rationaliserats bort. Nu med facit i hand så ser åtminstone jag att detta var ett felgrepp som skolan fått lida under.