Om orden hade räknats ………

Det pratas mycket och vitt och brett från våra lärarförbund om hur viktiga lärarna är, det  blir tyvärr bara prat och lite verkstad. Om man vill ha en långsiktig  “lärarlönepolitik”, så kan man inte agera som man gjort och vela hit och dit, som jag upplever det hela. Lärarförbunden är och verkar förbli fackförbund av övervägande kvinnliga lärare. I och med detta blir de automatiskt låglöneförbund som de övriga där kvinnor är i majoritet. Här är det verkliga problemet, som man måste titta på först.

Det har aldrig mellan olika lönerörelserna nyttat till att bara prata rakt ut i luften. Senast hörde jag det  i SVT forum, där man lade ut orden och väl fyllde ut tiden med bara “tomprat”. Jag efterlyste i ett tidigare inlägg att man från lärarförbunden borde göra en oberoende konsekvensutredning om vad som händer i Sverige över tid om denna negativa skoltrend fortsätter. Det blir “verkstad” som alla kommer att förstå och mycket mera upplysande än allt prat för vinden.

Problemet är att man inte kan äta kakan och sedan ha den kvar. Att “kräva” löneförhöjningar till alla på X kronor och sedan fortsätta och förhandla om individuella löner med arbetsgivarna blir ett, som jag ser det, “dubbelspel”.

I de individuella lönernas spår, blir det fortsatt svårt att ge konkreta bevis på att man är värd högre lön än andra lärare.  Det jag upplevt av lönekriterier är att i slutänden blir det mesta bara tyckande och personligt uppfunna kriterier. Mycket är fortfarande beroende av t ex hur talbar man är,  hur man är till lags, hur väl man kan framhålla sig själv. osv.

Men handen på hjärtat; Vad har lärarförbunden åstadkommit för reella ting? Kraven har varit desamma de senaste lönerörelserna om jag inte minns fel, utan att få någon rätsida på frågan. Vad har hänt med?

# Arbetstiden och främst undervisningstiden
# Större löneökningar än alla andra yrkesgrupper

Man har från lärarfacken påpekat att lärarna är viktiga för Sverige, men “Sverige” har inte uppfattat detta. I stället har man fått olika exempel i tidningar, radio och TV,  att skolan har misslyckats, där man nämnt, lärare med otillräcklig lärarutbildning, sämre skolresultat hos eleverna, en skola som inte följer tiden.

Om man satt där, som ansvarig, med “penningpåsen” och skulle dela ut löner, då skulle man nog tänka sig för en och två gånger. Om man ska belöna ett undermåligt resultat. Vi måste faktiskt se sanningen i vitögat och konstatera att så här har det blivit. Härifrån måste en ny väg stakas ut om utbildade lärarna ska ha någon framtid.

Jag tror att de flesta lärare har slutat att tro på “sagor” och prat rakt ut i luften. De reella motförslagen vill SKL (Sveriges kommuner och landsting) ge och har givit även tidigare. Man vill endast belöna “skickliga lärare” (vilket ej är definierat)  genom att ge dessa “morötter” för att förhoppningsvis få alla lärare att sträva åt samma håll som man säger. Arbetstiden ska bestämmas på varje skola menar de.

Men samtidigt vet man att om alla lärare skulle bli “skickliga lärare”, så skulle man få “problem” med finansieringen. Våra kommuner har inte pengar avsatta för detta ändamål i så stor mängd.

Så allt prat, är prat för kulisserna och för de förhoppningsfulla, men betänk, man betalar som regel inte för något man inte kan se, dvs i praktiken måste det bli  bättre skolresultat. Så då återstår en fråga,  är du förhoppningsfull eller realist?